Det är kul att skriva inlägg när de går bra men det går ju inte alltid bra, iaf inte för mig. Ibland går det mindre bra, ibland dåligt och ibland nästan åt helvete. Det här året har minst sagt gått upp och ner och nu på hösten har det gått, iaf nästan, åt helvete. Kiro är avstängd från tävling (och avel men det är skitsamma). Anledningen är en bettincident på en officiell tillställning, närmare bestämt mentaltest. Testledaren tog honom på örat och han blev skiträdd och nafsade/bet och lyckades komma åt hennes arm.
Jag var naiv och trodde inte att kontroll av öronen ingick i hanteringen på MT, det gör det iaf inte enligt instruktionerna. I vilket fall trodde jag inte att han skulle bli så rädd. Dumt att åka dit var det i vilket fall. Rädslan sen överfallet förra hösten och veterinärbesöken i våras spökar fortfarande och han har tyvärr lärt sig att ta till tänderna för att slippa hanteringen när han är rädd att det ska göra ont.
Idag var vi i alla fall iväg för att träffa en expert på hundars mentalitet, Curt Blixt så nu vet jag lite mer om vad jag kan förvänta mig framöver. Innan har jag inte vetat mycket eftersom informationen från SKK har varit minst sagt knapphändig därför har jag inte sagt det till mer än några enstaka personer eftersom jag inte vetat vad som ska hända.
Om mötet idag:
Curt gjorde egentligen inte så mycket. Frågade mig mest om hur jag tänkte lösa problemet och lekte lite med Kiro. Situationen i början blev lite konstig/veterinärlik och jag blev nervös så Kiro var låg/misstänksam och började slappna av först på slutet.
Curt sa att det fanns tre alternativ. 1 att de friar med förmaningar, 2 att vi får en viss tid på att träna och sen ska Kiro klara ett test med hantering av en främmande person innan de friar och 3 att de stänger av på livstid på en gång. Han sa att han inte trodde att det tredje alternativet var aktuellt. I vilket fall blir Kiro ovillkorligen avstängd på livstid vid ytterligare en bettincident. Jag åtgår från alternativ 2 och ska börja träna omgående, visserligen tränar vi hemma regelbundet men måste träna med andra personer. Fick bra feedback från Curt på hur vi ska träna så det är bara att börja.
Hur ska vi träna då. Börjar med mina mål, Kiro ska:
- Acceptera och inse att det inte gör ont när främmande människor hanterar honom och aldrig försöka bitas för att slippa hantering.
Jag vill ju så gärna få hanteringen till något positivt men det är kanske inte något realistiskt mål. Först måste han komma över låsningen han har fått nu och den övervinns inte med godis. Han måste helt enkelt lära sig stå ut, att det inte gör ont och att han inte kan ta till tänderna för att slippa. Han ska blir hanterad (på ett ej smärtsamt sätt) av så många olika människor som möjligt utan möjlighet att bita. Först med munkorg och sen förhoppningsvis när jag bara håller i halsbandet.
När jag skriver det här senare låter det som att det hänt massor av gånger, det har det inte, bara två gånger som inte varit hos veterinären. Men det är för mycket ändå och rädslan har eskalerat väldigt mycket just efter dessa incidenter.
Blir han avstängd är det skittrist men det är ju knappast katastrof, vi kan träna och ha kul ändå.
Kommer vi över det här berget älskade vän?
Helixens 
Så tråkigt att allt har hänt 😦
Men du verkar ha fått en bra koll på läget och hur framtiden ska bearbetas.
Lycka till och ta allt i små steg så tror jag att du komma lösa det
Vilken utmaning du står inför! Mina hundar tar i regel till flykt framför markering men när allt kommer omkring så är ju ett artigt bett ett naturligt sätt för en hund att kommunicera.. Inte lika enkelt att förklara i vår människovärld. Tyvärr så ger ju bett oftast en omedelbar effekt att det obehagliga uppför.. Jag avundas dig inte din uppgift! Men allt är möjligt med envishet och en bra relation. Lycka till!
Han flyr också om han får chansen, i de lägen han har bitit har han varit fasthållen 😦
Modigt av dig att våga vara så ärlig. Vi har alla upp och nedgångar.
Hej, läste igenom detta inlägg då jag själv haft en hund som var bitig. Gör dig själv en tjänst och låt verkligen bara orädda människor hjälpa dig. Ibland vill människor väl men minsta tecken på obehag så ser hunden det direkt.
du har säkert tänkt på det redan, men tänkte bara dela med mig av erfarenheter 🙂 lycka till!
Förstår vad du menar, de läser på en gång om någon är rädd och då blir det värre. Tyvärr var ju TL på mentaltestet rädd, hunden innan gjorde utfall men lyckades inte bita så jag förstår henne. Jag skulle dock inte kalla honom bitig men han har lärt sig att det kan löna sig att ta till tänderna 😦
Jag kan ställa upp på hanteringsträning om du vill och kan även ta med min sambo någon gång ifall du vill ha en helt nu person 🙂
Jag tror nu fixar detta!
Toppen! Nu är jag ju ännu mer beroende av alla toppenbra träningskompisar och andra människor 🙂
Starkt att dela med dig!
Det låter som att du har en bra plan hur ni ska övervinna rädslan 😊
Vad tråkigt att höra! Ni är en bra team och ni tar er igenom det här vad som än händer! ❤️ Kramar från oss
Riktigt modigt att våga skriva om det på ett så ärligt sätt!
Jag har själv en hund som kan ta till tänderna, han gör det däremot i lite fler situatioer än Kiro – min Dixon är nämligen livrädd för folk han inte känner, och biter (oftast bara varnande i luften, men det har hänt att någons hand råkat vara i vägen) så fort han känner sig trängd. Jag insåg ganska snabbt att för våran del så var det bättre att erkänna problemet och vara öppen med det, då fick vi det utrymme han behövde och även att dom som hanterade honom, gjorde det på det sättet jag bad om. Jag är alltid jättenoga med VEM som får hälsa eller hantera honom, och är då alltid klar och tydlig med HUR dom ska göra. Kan dom inte följa mina direktiv, då får dom inte vara när honom heller. Kan tyckas hårt och elakt, men det är vad som krävs för att min hund ska kunna bli bättre med sina problem.
Som någon nämnt längre upp är det otroligt viktigt att folk inte är rädda när dom ska hantera honom. Med min Dixon så är det en av dom viktigaste sakerna jag säger till folk ”min hund KAN bitas om han blir rädd, så om du ska hantera honom ska du bete dig exakt som om han vore vilken annan hund som helst, annars ignorerar du rakt av istället – välj själv vilket du tror passar dig bäst”. För oss har det funkat bra 🙂
Ska du ha munkorg på honom vid den här typen av träning/hantering, så tror jag du ska träna in munkorgen i andra sammanhang också, så han inte bara förknippar munkorgen med hanteringsträning. Vi har tränat in munkorgen just för att kunna ha hos vet., men han får ofta ha den på typ promenader och liknande för att det inte ska vara någon ”big deal”, ibland är den på och ibland inte. Jag vill liksom inte att han lär sig att förknippa den med vissa situationer.
Skulle det vara så att du behöver människor att träna på – tveka inte att säga till! Jag vet precis hur det är och önskar att jag hade fler som ställde upp när Dixon var som värst. Jag ställer upp, ingen tvekan! Efter att ha levt med Dixon i 3 år är jag dessutom inte det minsta rädd för bett.
Ett varmt lycka till!
Tack så mycket! Känner igen mycket, svårt att hitta folk som vet hur de ska agera med en osäker hund. Börjar de gulla och dalta blir det bara 100 ggr värre.
Hej Renate!
Jag har läst om era problem. Som gammal kelpieägare/uppfödare och dessutom mentaldomare känner jag att jag måste försöka hjälpa dig på något sätt. Jag är också bekant med Curt.
Jag behöver veta en hel del mer om Kiro. Är han tex glad för främmande människor? Rädslor kan ha otroligt många olika bakgrunder. För jag förmodar att hans beteende bottnar sig rädsla. Var bor ni någonstans?
Om du tycker att jag skulle kunna hjälpa dig så ring mig på 046/316539 (tillfälligt nummer) eller messa mig på min mobil 070476575
Ronny Eriksson, Karlshamn.
Tack så jättemycket! Han är väldigt social och ”hoppig” men väldigt känslig för kroppsspråk. Vi bor i Linköping så det är tyvärr en bit bort 😦