Jag är nybörjare när det gäller hundträning. För drygt 2 år sedan fick jag hem en liten kelpievalp, innan dess hade jag aldrig tränat en hund på riktigt. Trots att jag växt upp med hundar visste jag skrämmande lite om hundträning. Detta insåg jag redan innan valpen kom hem så jag köpte några olika böcker och läste dem. Utifrån böckerna, hundforum och filmer fick jag ganska snabbt en klar bild om hur jag ville arbeta med min hund och påbörjade det arbetet ,om än väldigt trevande i början, direkt när valpen kom hem. Det fungerade och jag lyckades lära den lilla valpen både det ena och det andra, först lite strävande och sen allt snabbare. Vi tränade mest själva då jag inte kände några andra ”hundmänniskor” då. Vi gick en valpkurs och senare även  en tävlingsydnadskurs när hunden fortfarande var valp men jag gick min egen väg och använde inte särskilt mycket av de ”metoder” instruktörerna lärde ut.

På småningom har det varit dags att tävla i de grenar vi tränat, riktigt nervöst, hade jag tänkt rätt? Jag hade ju knappt ens tränat med någon som själv tävlat. En hundtävling hade jag varit på och sett lite lydnad och brukslydnad och en inoff agility där vi själva ar med. Vi gick visserligen en lydnadskurs som hölls av en lydnadsdomare innan vi startade i lydnaden men fick ändå ingen jättebra uppfattning om hur vi låg i träning inför tävling. Det lilla vi har tävlat har i alla fall gått väldigt bra. Det har i princip alltid visat sig att jag har haft väldigt höga krav på vara ”moment”, antagligen för att jag inte har haft någon som helst uppfattning om hur det ”brukar” vara. Mest tydligt var detta i apellspåret, jag visste inte ens att det var normalt att hundarna ringade i vinklarna. Jag som trodde vi kanske skulle misslyckas i spåret och så fick vi 10-10 trots att jag trodde vi hade flera saker som borde ha varit bättre.

I agilityn har det också hänt flera gånger att jag fått kommentarer om att min hund kan ”svåra” ingångar i slalom trots att vi inte tränat så länge. Jaha, jag trodde att de skulle kunna det så vi har tränat på det, hade jag varit mer erfaren så hade jag kanske nöjt mig med att han endast skulle kunna göra enkla ingångar än så länge och varit nöjd med det. Jag har även fått höra att han har väldigt stabila kontaktfält, samma där, jag antog att de skulle ha den innan man ens tänkte tanken på att köra kontaktfältshinder i bana och än mindre tävla agilityklass.

Jag ska försöka att fortsätta ha lika höga krav på oss och framförallt mig själv trots att jag nu har börjar få lite erfarenhet.

När man inte längre strävar efter att bli bättre så tror jag att man blir sämre.