av

Fullt upp

Det blir inte mycket tid över till att skriva eller för den delen reflektera heller. Hittills har 2021 handlat om Helix rehab, träning med hundarna och en 2-årig tjej men massor av energi och sen någon vecka massor av sten.

Med Åysan har jag hunnit gå en tävlingsförberedande kurs på High 5 som var slut för knappt en månad sen. Bra träning för Åysan och utvecklingen går framåt sakta men säkert, hon är en mycket balanserad och lättbelönad hund i träningen men ganska signalkänslig så jag måste sända ut rätt signaler. Idag fick vi till ett riktigt bra träningspass på hemma planen med precis den känslan jag vill ha i fritt följ och den lilla bana vi gjorde. Jag hoppas vi kan få till det oftare och på fler platser.

Helix får träna så mycket hans kropp tillåter. Tyvärr blev han rätt dålig när kylan slog till efter jul så det har varit mycket fokus på rehab och behandling. Han äter just nu en låg dos Gabapentin som vi hoppas på att vi kan ta bort framöver. Han var så gott som bra i början av mars men hade lite väl kul i trädgården en lördag vilket gav ett bakslag igen och han är fortfarande inte helt tillbaka efter det. Jag hoppas att jag kan införskaffa en medicinsk laser att använda hemma för att underlätta för honom. Som tur är funkar aktiviteter så som spår och uppletande rätt bra (inga tvära svängar i hög fart). I lydnaden får vi anpassa efter dagsformen och inte nöta fartmoment. Helix tycker all aktivering är kul och ger 100 % oavsett hur ont han har.

En del av rehabträningen har varit simning till Helix glädje. Det har inneburit att även Åysan har fått simma regelbundet. Hon har gått från extremt skeptisk till en riktigt badtoka, superkul! Nu längtar vi till sommar och bad utomhus.

Kan vi inte få simma mer?
av

Inomhusträning

Igår kväll hade vi lyxen att få träna inomhus. Första gången för Åysan i LHU:s lokal. Innan har var varit på High5 två gånger. Hon verkar inte ha svårt att träna i en ny miljö med nya lukter. Hon visste precis vad vi skulle göra direkt vi kom in på planen. Självklart får jag anpassa kritererna lite i början så hon får lyckas ganska enkelt. I ett av hörnen ville hon nosa första rundan vi gjorde (körde en ”bana” med följsamhet och några andra övningar). Då bröt jag henne med ett nej och sen startade vi om den övningen. Andra varvet så nosade hon inte på den platsen även om jag såg att hon tänkte det en gång. Det var extremt mycket dofter på marken i hallen så det gick ändå över förväntan.

Även Helix fick träna till sin stora lycka. Han var lite väl gasad men samlade sig bitvis. Har jobbat en hel del med fokusövningar där han ska låsa blicken mot en belöning innan han får ta den. Han har blivit riktigt bra på detta med godis men leksak har varit svårare men det börjar lossna lite nu. detta har jag börjat nyttja i saktagåendet i framåtsändandet för att hitta en bra energinivå för detta moment.

Eftersom jag är van vid Helix extrema engagemang (till viss del stress) så börjar jag lätt tänka att Åysan inte är nog engagerad i och med att hon är så mycket mer samlad och balanserad. Utmaningen med att ha två så olika hundar kan vara att kunna ställa om sin förväntan. Åysan är på inget sätt svårmotiverad men kan behöva taggas lite mer för att ta i lite extra så det jobbar vi på. Å andra sidan hade hon inga problem att koppla av så mycket att hon tog en tupplur i buren i pausen.

Idag har vi inte tränat något alls utöver Styrkeövningar och en kort joggingtur. På förmiddagen tog vi en kort promenad där hundarna fick rusa en del (Åysan mer än Helix men även han drog några repor). Någon godisträd fick de också. Åysan har fått väldigt mycket spring i benen och rätt bra kondition. Hon sprang och sprang och sprang sen på gräsmattan innan vi gick in. Den farten ska vi ha i träningen sen! Nu har vi knappt tränat några fartmoment än men sen så.

  • Finns det inte plats så tar man sig plats. /Åysan
  • Åysan tog upp minst 2/3 av buren..
  • Julbild? En tittar in i kameran iaf.

av

Tankenötter

Något av de roligaste och jobbigaste med hundträning är att man tänker så mycket. Allra helst om man läser nya böcker i ämnet eller lyssnar på intressanta poddar. Eller när man har en ny hund att träna.

Har omprövat en del i träningen med Helix det senaste året. sen vi har börjat träna lydnad och spår lite mer regelbundet i höst upplever jag att han är väldigt splittrad och får mycket frustration på grund av det. Just nu har vi kört mycket fokusövningar för att bygga upp bättre hjärnkondition. Det fungerar väldigt bra med godis men inte med leksak. Överlag blir han frustrerad av omvänt lockande med leksak och vill inte låsa blicken på leksaken. Jag misstänker att det kan bero på att han är säker på vad som förväntas av honom i leken. För honom är det tyvärr inte självklart att direkt komma in med leksaken till mig när han fått vinna den. Han brukar rejsa runt ett tag och ”döda” leksaken och sen komma in efter ett tag och ev. lite tjat. Antagligen pga. att det inte är tydligt för honom vad jag vill att han ska göra.

Idag fick jag en idé som provades ikväll. Midjebältet på med kopplet i Helix sele. Fram med leksaken, lilla kampleksaken, lek och sen släpp. Första gången kollande jag vad han gjorde. När han insåg att han inte kunde springa så ruskade han leksaken. Jag bad honom komma med den. Ny lek och släpp. När han då började ruska leksaken så sa jag stopp och tog den. Upprepade några gånger. Egen lek och så tar leken slut och kommer han tillbaka med leksaken så fortsätter leken. Bara under de två korta lekpass vi körde nu så blev det stor skillnad, allt oftare valde han att komma tillbaka till mig omgående istället för egen lek. Jag hoppas att vi kan träna på detta och på så sätt ”omprogrammera” leken och göra honom säkrare på vad som förväntas av honom vilket borde ge mindre frustration.

Även Åysan fick göra detta men hon är redan bättre på att komma tillbaka snabbt med leksaken. Hon fick göra ett pass i koppel och ett utan koppel. Hon behöver träna mer på att inte bita i handtagen.

Vi kämpar på med att hinna med både barn och en aktiv valp och en vuxen hund som behöver rehab utöver arbete. Oftast går det bra. Det är kul att se hur Nelia ”växer ihop” allt mer med hundarna. Hon tycker det är jättemysigt att sitta brevid Helix när han sover. Självklart under uppsikt! Hundarna är väldigt duktiga med Nelia förutom att de är pigga på att tjuva mat av Nelia och Nelia är lite glad i att mata hundarna också. Åysan har några trasiga leksaker på sitt samvete också.

av

Vardagen

Nu har vardagen börjat på riktigt med jobb för både mig och Daniel och förskola för Nelia. För hundarna innebär det att de får variera mellan att vara hemma med oss om vi jobbar hemifrån, hos hundvakt och ensamma inomhus eller i hundgården. Inga större problem. För det mesta kopplar Åysan av när inget händer och blir hon rastlös får hon en tugg. Hon är nu ca 4,5 månader och stor som ett hus typ… 14,6 kg vägde hon igår. Har inte mätt höjden på ett tag men runt 46 cm skulle jag gissa. Hoppas hon växt klart snart 🙂

Vi tränar när vi hinner och det blir lite av varje. Hon har blivit duktig på att komma med föremål så nu har vi börjar prova lite uppletande.

Hon har mycket humör lilla damen och Helix börjar tröttna lite på hennes ”lek” och säga ifrån mer rejält.

Prinsessan gillar att ligga mjukt
av

Åysan 12 veckor och Helix mycket bättre

Nu har Åysan bott här i ytterligare några veckor. Hon växer så det knakar, vägde 9,2 kg i torsdags morgon. I onsdags fick hon son vaccination, det gock väldigt bra, hon märkte ingenting av sprutan och hälsande glatt på veterinären som kände och klämde lite. Vi tränar så mycket vi hinner men det är inte helt lätt att få till. Mycket fokus på samarbete kring föremål då jag har klantat till det lite i och med att hon varit duktig på att stjäla saker hon inte ska ha. Träningen går framåt iaf även om det är en bit kvar till vi är i mål att hon på eget initiativ hämtar saker hela vägen till mig. Vi har varit två gånget på LBK och tränat vilket inte var några problem. Hon får ha koppel på om det är andra hundar i närheten så jag kan stoppa om hon får för sig att hon vill kolla in dem.

Träning inför framtiden?
Får jag godis nu?

I onsdags var Helix på rehab igen, sjukgymnasten tyckte han var väldigt mycket bättre. Lite öm på höger sida men inget på vänster sida vilket brukar vara den han har mest ont på. Skönt att kunna träna bort smärtan. Nu har han tappat extra vikten och börjar se musklad ut igen. Han är lyckligt att få träna mer som vanligt och simma en del. Dock vill han gärna vara med och träna när Åysan får träna vilket blir lite oftare än vad han får tränaså där måste jag vara bättre på att verkligen platsa, stänga in eller binda fast honom för han stör en hel del.

Det är tröttsamt att vara storebror…

av

Skogsdag

Idag har vi varit i skogen flera gånger. På morgonen som vanligt. Efter det fick Åysan prova ett minigodisspår på lekplatsen, det såg lovande ut, hon använder näsan flitigt.

På fm åkte vi iväg till en annan skog där det blev spår för Helix och lite lyssna på skott för Åysan, hon brydde sig inte då hon fick mjukost. Helix spårade bra, missade en pinne i blåbärsris men den hade jag koll på. Ca 400 m blev spåret, inte långt men han har inte spårat så mycket det senaste året så han blev väldigt nöjd ändå.

På em gick vi ut i skogen och plockade blåbär. Bra träning för hundarna att bara vara med utan att något särskilt händer. Åysan hittade dock några barn hon vill hälsa på men kom tillbaka när vi ropade. Hon har inte lärt sig än att man inte ska hälsa på alla människor man ser.

Idag har varit ett mycket bra dag då vi sluppit de värsta övertrötthetsrycken hos valpen och vi har kunna få barn och valp och låta varandra vara för det mesta.

Träningsmässigt har vi inte hunnit så långt alls. Vi har jobbat lite med omvänt lockade, kontakt, handtarget, stå och backa samt inkallning och nu även ligg. Inga direkta kommandon än utan bara fånga beteendena, max 5 repetitioner på rad den sen en paus, Kanske 4-5 sådana set per pass beroende på hur utsövd hon är. Sen jobbar vi mycket med leken och där har hon taggat till rejält. Mycket pigg på att gripa och drar emot en del men inte riktigt med den intensiteten jag vill ha. Men eftersom det hela tiden går framåt så kommer vi nog dit en dag. Hon växer mycket och är lite okoordinerad i kroppen så det kan påverka hur mycket styrka hon lägger i leken.

Favoritleksaken
Miljöträning i stan
Man blir lite trött under stadsbesök (hon vill dock inte åka under vagnen när den rör sig).
Hittade en mindre lekkompis på instruktörsutbildning.

av

En vecka med Åysan

Nu har Åysan bott här i en vecka. Vi har börjar vänja oss, framförallt Helix som har ett enormt tålamod med henne. Hon är en dam med mycket humör och många åsikter. Hon älskar att ”jaga” fötter vilket vi inte riktigt uppskattar, det gör ont och man är rädd att råka sparka eller trampa på henne. Mantrat får vara ”det går över”. Vi avleder och säger ifrån och det det har blivit bättre.

I övrigt ett väldigt lättsam valp. Vi ”tränar” på att leka och belöna med godis (man får inte ta innan signal) och hon lär sig jättesnabbt, vi har även provat lite handtarget och gripa föremål. Det ena röstkommandot vid har börjar nosa på utöver hennes namn och belöningssignal är inkallning. Jag tänker att vi jobbar relation och belöning först. Jag vill gärna att vi har vissa färdigheter innan jag lär flera röstkommandon.

Sen är det ju mycket miljöträning den här första månaden. Det blir en del små utflykter. Vissa mer uppskattade än andra. trädgårdsföreningen med människor och ankor var skoj men sandtaget med bad i var inte alls lika uppskattat.

Helix ska får öka sin träning ännu mer och nu känns det inte längre som han är en ”skadad” hund. Han får simma och jogga och verkar inte bli sämre av det. Sen ska han träna upp coremusklerna.

Det har inte blivit några avancerade fotosessioner än så det är mest halvdana mobildbilder.

 

av

Ett svar och en ny familjemedlem

Den 17 juni gjorde Helix en CT-röntgen av rygg och bäcken. Den visade på att han har ett litet område med artros i vänstra ileosakralleden som är leden där bäckenet är fäst i ryggraden. Mycket möjligt orsakat av det trauma som hände den 22 januari när han nästan ramlade av undersökningsbordet vid ultraljud av prostatan och han blev uppfångad i större delen av belastningen i vänster bakben. Det enda vi kan göra är att träna förebyggande och ge tillskott med foder för att minimera inflammationen vid artrosen. Vi får prova oss fram vad fungerar och vad som gör att han får ont och undvika det. Rehab fortsätter vi med som innan. Skönt att det inte var något allvarligare som ett begynnande diskbråck men trist att det inte går att bota.

Den 18 juni åkte vi till Kumla och hämtade vår nya familjemedlem och träningskompis Vickulas Åysan. En framåt tjej som klev in här som hon alltid bott här. Nu väntar en sommar med miljöträning och att lägga lite grunder för framtida träning. Åysan är en otroligt hungrig liten valp på träningsmotivationen blir nog inte svårt att få till. Vi ska även lägga grunderna för bra lekbelöningar.

Helix är väl inte superpigg på att dela med sig av mat, leksaker och sin husse och matte men det går väldigt bra ändå. Han har till och med busat lite med Åysan så han smälter sakta men säkert för denna charmiga valp. Att ha en ettårigt barn och en liten valp är kanske inte det lättaste men överlag går det väldigt bra. Ibland får sig Nelia ett nyp av vassa valptänder men hon är rätt tålig och Åysan lyssnar faktiskt när man säger till då. Hon biter jäkligt hårt när hon är övertrött får vi vuxna känna på desto oftare.

Aningen skeptisk Helix
Nästan förbjudet söt
Snygg sovstil
Lite mer närhet än Åysan hade tänkt sig tror jag.

av

Ögonskada och fortsatt sjukgymnastik

Förra veckan lyckades Helix skada vänster öga onsdag kväll eller natten till torsdag. Han hade riktigt ont och jag kunde se att hornhinnan var skadad så det blev att boka en akuttid hos veterinären. Husse, Nelia och Helix spenderade 3 timmar där då andra akutfall kom in och åkte sedan kors och tvärs över stan för att få tag på medicinerna. Under de tre följande dagarna skulle Helix ha totalt 13 droppar per dag i ögat av tre olika sorter. Det var en liten utmaning eftersom han hade väldigt ont och inte gillar att bli fasthållen. Men jag hittade en rätt bra teknik där jag knep fast honom med benen och höll upp huvudet mot bröstet. Som tur var läkte det snabbt och gjorde allt mindre ont så i slutet av dessa tre dagar gick det rätt enkelt. Han vande sig också såklart.  På återbesöket på måndag morgon hade skadan läkt helt, han fick lite mer antibiotikadroppar samma dag men har inte behövt någon mer efter det. Tur att han är en väldigt förlåtande och snäll hund, hur ont det än gör biter han inte utan försöker bara ta sig loss. På återbesöket skötte han sig jättebra trots att det första besöket på torsdagen var rätt jobbigt när han hade ont. Hemma mutade jag med godis och det gjorde att han gärna kom för att få dropparna även om han tyckte att det gjorde ont och var jobbigt.

dsc_0969

Aj i ögat

I onsdags var det dags för ett andra besök hos sjukgymnasten. nu var han ohalt och rak men lite öm i ryggen. Han fick laserbehandling och prova vattentrask. Helix är otroligt duktig på att ligga still på sidan och bli undersökt och behandlad, antagligen för att det är så jag klipper klorna. Vattentrasken var lite konstig med underlag som rör sig och lite konstiga ljud men han köpte det bra. Vi får jobba lite på ett hitta ett jämnt skrittempo, något som inte är helt lätt annars heller, Helix vill att det går fort.

Nu hoppas vi på fortsatt bärring och betydligt färre veterinärbesök framöver.

av

Fortsatt utredning och behandling

Vi jobbar vidare med att få Helix helt återställd i sina bakben. Han har varit på hältutredning och fått diagnosen akut knäledsinflammation i HÖGER knä. Röntgad utan några avgörande fynd. Sen behandlats med smärtstillande 4 veckor och påbörjat rehab. Den sjukgymnasten tyckte han var sned i SI-leden så nu ska han behandlas/rehabiliteras för det. Vi har flera veckors rehab kvar men nu hoppas jag att vi har hittat grundorsaken till hans rörelsestörning.

Inte kul att vara konvalescent. Helix är rätt tålmodig. Lite rund har han blivit, vägde 20,7 kg förra helgen. Vila och generöst barn är ingen bra kombination. Så nu blir det diet. Tyvärr kan vi inte motionera bort det, det hade varit enklast. img_20200410_120915_03