Vardagen

Nu har vardagen börjat på riktigt med jobb för både mig och Daniel och förskola för Nelia. För hundarna innebär det att de får variera mellan att vara hemma med oss om vi jobbar hemifrån, hos hundvakt och ensamma inomhus eller i hundgården. Inga större problem. För det mesta kopplar Åysan av när inget händer och blir hon rastlös får hon en tugg. Hon är nu ca 4,5 månader och stor som ett hus typ… 14,6 kg vägde hon igår. Har inte mätt höjden på ett tag men runt 46 cm skulle jag gissa. Hoppas hon växt klart snart 🙂

Vi tränar när vi hinner och det blir lite av varje. Hon har blivit duktig på att komma med föremål så nu har vi börjar prova lite uppletande.

Hon har mycket humör lilla damen och Helix börjar tröttna lite på hennes ”lek” och säga ifrån mer rejält.

Prinsessan gillar att ligga mjukt

Åysan 12 veckor och Helix mycket bättre

Nu har Åysan bott här i ytterligare några veckor. Hon växer så det knakar, vägde 9,2 kg i torsdags morgon. I onsdags fick hon son vaccination, det gock väldigt bra, hon märkte ingenting av sprutan och hälsande glatt på veterinären som kände och klämde lite. Vi tränar så mycket vi hinner men det är inte helt lätt att få till. Mycket fokus på samarbete kring föremål då jag har klantat till det lite i och med att hon varit duktig på att stjäla saker hon inte ska ha. Träningen går framåt iaf även om det är en bit kvar till vi är i mål att hon på eget initiativ hämtar saker hela vägen till mig. Vi har varit två gånget på LBK och tränat vilket inte var några problem. Hon får ha koppel på om det är andra hundar i närheten så jag kan stoppa om hon får för sig att hon vill kolla in dem.

Träning inför framtiden?
Får jag godis nu?

I onsdags var Helix på rehab igen, sjukgymnasten tyckte han var väldigt mycket bättre. Lite öm på höger sida men inget på vänster sida vilket brukar vara den han har mest ont på. Skönt att kunna träna bort smärtan. Nu har han tappat extra vikten och börjar se musklad ut igen. Han är lyckligt att få träna mer som vanligt och simma en del. Dock vill han gärna vara med och träna när Åysan får träna vilket blir lite oftare än vad han får tränaså där måste jag vara bättre på att verkligen platsa, stänga in eller binda fast honom för han stör en hel del.

Det är tröttsamt att vara storebror…

Skogsdag

Idag har vi varit i skogen flera gånger. På morgonen som vanligt. Efter det fick Åysan prova ett minigodisspår på lekplatsen, det såg lovande ut, hon använder näsan flitigt.

På fm åkte vi iväg till en annan skog där det blev spår för Helix och lite lyssna på skott för Åysan, hon brydde sig inte då hon fick mjukost. Helix spårade bra, missade en pinne i blåbärsris men den hade jag koll på. Ca 400 m blev spåret, inte långt men han har inte spårat så mycket det senaste året så han blev väldigt nöjd ändå.

På em gick vi ut i skogen och plockade blåbär. Bra träning för hundarna att bara vara med utan att något särskilt händer. Åysan hittade dock några barn hon vill hälsa på men kom tillbaka när vi ropade. Hon har inte lärt sig än att man inte ska hälsa på alla människor man ser.

Idag har varit ett mycket bra dag då vi sluppit de värsta övertrötthetsrycken hos valpen och vi har kunna få barn och valp och låta varandra vara för det mesta.

Träningsmässigt har vi inte hunnit så långt alls. Vi har jobbat lite med omvänt lockade, kontakt, handtarget, stå och backa samt inkallning och nu även ligg. Inga direkta kommandon än utan bara fånga beteendena, max 5 repetitioner på rad den sen en paus, Kanske 4-5 sådana set per pass beroende på hur utsövd hon är. Sen jobbar vi mycket med leken och där har hon taggat till rejält. Mycket pigg på att gripa och drar emot en del men inte riktigt med den intensiteten jag vill ha. Men eftersom det hela tiden går framåt så kommer vi nog dit en dag. Hon växer mycket och är lite okoordinerad i kroppen så det kan påverka hur mycket styrka hon lägger i leken.

En vecka med Åysan

Nu har Åysan bott här i en vecka. Vi har börjar vänja oss, framförallt Helix som har ett enormt tålamod med henne. Hon är en dam med mycket humör och många åsikter. Hon älskar att ”jaga” fötter vilket vi inte riktigt uppskattar, det gör ont och man är rädd att råka sparka eller trampa på henne. Mantrat får vara ”det går över”. Vi avleder och säger ifrån och det det har blivit bättre.

I övrigt ett väldigt lättsam valp. Vi ”tränar” på att leka och belöna med godis (man får inte ta innan signal) och hon lär sig jättesnabbt, vi har även provat lite handtarget och gripa föremål. Det ena röstkommandot vid har börjar nosa på utöver hennes namn och belöningssignal är inkallning. Jag tänker att vi jobbar relation och belöning först. Jag vill gärna att vi har vissa färdigheter innan jag lär flera röstkommandon.

Sen är det ju mycket miljöträning den här första månaden. Det blir en del små utflykter. Vissa mer uppskattade än andra. trädgårdsföreningen med människor och ankor var skoj men sandtaget med bad i var inte alls lika uppskattat.

Helix ska får öka sin träning ännu mer och nu känns det inte längre som han är en ”skadad” hund. Han får simma och jogga och verkar inte bli sämre av det. Sen ska han träna upp coremusklerna.

Det har inte blivit några avancerade fotosessioner än så det är mest halvdana mobildbilder.

 

Ett svar och en ny familjemedlem

Den 17 juni gjorde Helix en CT-röntgen av rygg och bäcken. Den visade på att han har ett litet område med artros i vänstra ileosakralleden som är leden där bäckenet är fäst i ryggraden. Mycket möjligt orsakat av det trauma som hände den 22 januari när han nästan ramlade av undersökningsbordet vid ultraljud av prostatan och han blev uppfångad i större delen av belastningen i vänster bakben. Det enda vi kan göra är att träna förebyggande och ge tillskott med foder för att minimera inflammationen vid artrosen. Vi får prova oss fram vad fungerar och vad som gör att han får ont och undvika det. Rehab fortsätter vi med som innan. Skönt att det inte var något allvarligare som ett begynnande diskbråck men trist att det inte går att bota.

Den 18 juni åkte vi till Kumla och hämtade vår nya familjemedlem och träningskompis Vickulas Åysan. En framåt tjej som klev in här som hon alltid bott här. Nu väntar en sommar med miljöträning och att lägga lite grunder för framtida träning. Åysan är en otroligt hungrig liten valp på träningsmotivationen blir nog inte svårt att få till. Vi ska även lägga grunderna för bra lekbelöningar.

Helix är väl inte superpigg på att dela med sig av mat, leksaker och sin husse och matte men det går väldigt bra ändå. Han har till och med busat lite med Åysan så han smälter sakta men säkert för denna charmiga valp. Att ha en ettårigt barn och en liten valp är kanske inte det lättaste men överlag går det väldigt bra. Ibland får sig Nelia ett nyp av vassa valptänder men hon är rätt tålig och Åysan lyssnar faktiskt när man säger till då. Hon biter jäkligt hårt när hon är övertrött får vi vuxna känna på desto oftare.

Hd A Ed Ua

Idag kom resultaten från SKK enligt ovan, skönt att veta att allt är som det ska med Helix leder 🙂

Detta trots att jag har gjort tvärtemot två gamla myter precis som jag gjorde med Kiro.

För det första har Helix fått färskfoder (50 % från början) och så fort fodret vi fick med tog slut så fick han ett valpfoder men med hög protein och fetthalt. En del anser att man inte ska ge såpass ”bra” foder till valpar för att di väger de för fort och kan få sämre leder. Valpar växer fort och det ska de göra och därför tror jag på att ge ett bra foder så att det som växer blir av bra kvalité. Färskfodret vi har använt (VoH) har egentligen inte den korrekta balansen av  kalcium och fosfor men eftersom kalciumet är i form av benmjöl så tar inte hunden upp mer än den behöver när det blir för mycket kalcium. Anledningen till att jag vill ge färskfoder från början är att bakteriefloran i det hjälper till att bygga upp immunförsvaret och han munhälsan blir bättre. Sen har han även fått en del färska ben och kött av olika slag.

Jag har däremot hållit honom slank och fodrat med ögat snarare än efter vad som står på påsen. Övervikt kan vara direkt skadligt på skelettet på växande individer.

För den andra har Helix rört sig massor, ingen påtvingad motion men absolut längre promenader från 4 månader och under våren har jag cyklat med honom ett par gånger. Självklart inte hård motion men absolut mycket, ett par timmar om dagen promenader mm. Det är väl framförallt tillväxtzonerna som kan bli skadade vid väldigt hård motion av växande individer.

Nu är det inget vetenskapligt att jag gjort såhär med två hundar och båda har helt fria leder men forskning har visat att lederna blev bättre hos valpar som motionerat än de som hållts i stillhet. Kiro gick dessutom en hel del i trappor någon som tydligen ska vara livsfarligt för valpar, eller inte…

Den destruktiva sälen

Helix går så jäkla bra i träningen nu men vardagen är lite pestig eftersom han har väldigt destruktiva tendenser. Idag hade han tagit sönder fodralen till två blu-ray filmer på morgonen. Tyvärr inte ens våra egna men det går som tur är att köpa nya. Ny strategi, ett steg kvar innan det blir den olagliga buren, absolut minimalt med förstörarvänliga saker framme, framförallt i vardagsrum och hall då allt han förstört hittills har funnits där. Matte ska pallra sig upp tidigare på morgonen och ta en något längre promenad med ca 10 minuters träning där han får blåsa ut lite. Lämna med bättre tugg och annan sysselsättning. Eventuellt så ryker vardagsrumsmattan under sommaren så hoppas vi att man vågar köpa en ny matta i höst.

En sälhybrid är han nog, var och badade idag, inomhus på Valla för sista gången på länge. Helix är helt otrolig i vattnet, simmar bra, vänder supersnabbt och hoppar så det plaskar massor. Jag får släpa eller lyfta upp honom ur poolen. Passade på att väga dem igen, Helix hade ökat till 16,5 kg och Kiro låg på ungefär samma, 15,6 kg.

Tonåringen som varierar mellan ovärderllg och gratis:

Igår var han det senare två gånger, rullade sig i bajs på morgonpromenaden så matte fick tvätta hund innan jobbet och när jag kom hem hade han pillat loss kanten under vår vardagsrumsmatta på den delen som ännu var hel.

Att ha en strategi

Idag har vi tränar både lite agility och lite lydnad. Vi började med lite agility, eftersom vi ska tävla nästa vecka tänkte jag att Kiro skulle få köra lite. Han fick köra genom slalom och kontaktfältshinder samt några övningar, mycket med svängar. Helix fick träna på att ta tre små hinder efter varandra när de stod i en lätt båge. Visade jag tydligt gick det bra men var jag inte tydlig nog fuskade han gärna. Hindersugspoletten har inte riktigt trillat ner än men det går framåt. Som belöning hade jag lite godis på ett lock efter sista hindret. Sen fick han även träna lite på att gå på kontaktfältshinder och springa lite i en tunnel, han är väldigt påhittig med vad man kan göra med en tunnel, man kan hoppa över, försöka ställa sig på mm.

Sen gick vi och körde lite lydnad, båda var jätteduktiga. Med Helix har jag börjat tänka lite annorlunda. Tidigare har jag haft mycket häftiga belöningar men då går han gärna upp i varv och blir lite svår att nå fram till. Idag körde jag mestadels med lugna belöningar och max tre  repetioner på de flesta övningarna. Jag tycket det fungerade bra, han tycker det är kul ändå och sen kan jag belöna med lek när vi är klara med en övning. Några gånger använde jag leksak i övningarna men då fick han först vara stilla när jag höll fram belöningen och sen ta den på kommando. Sen måste jag tänka på att vara lite gladare under själva övningarna, klart det är intressantare att nosa på backen än att gå fot med en förare som ser gravallvarlig ut. En sak jag provade som fungerade riktigt bra var att lägga lite godis på ett lock framför honom vid platsliggningen. Jag vill ju få honom att titta rakt fram hela tiden och et hjälpte en hel del. 1 minut kunde han ligga sista gången, lite koll runt omkring men belöningen fick han ta först när han tittade på mig ett litet tag.

Nu kan Helix så många grundfärdigheter att det börjar bli dags att strukturera upp lite för att börja få ihop olika moment. Sett till lydnadsklass 1 så ligger vi till såhär:

– Platsliggande – på väg men en bit kvar. Måste träna uthållighet och impulskontroll samt mer med andra hundar.
– Tandvisning – Vi har en plan och tränar på två separata delar men har inte satt ihop dem än
– Linförighet – Han kan grunderna men vi måste jobba med fokus, störning och uthållighet
– Läggande under gång – I princip färdigt, lite mer stadga men han är superduktig.
– Inkallning – På god väg, lite bättre stadga och prydligare ingångar
– Ställande under gång – jag hade tänkt att lära in hoppstå men han får fel tanke till stadgan så så kommer nog lära om ställandet och över mycket på stadgan.
– Apportering – han kan gripa men vi måste träna på att hålla i apporten längre vid sidan, nu vill han lämna av den på en gång.
– Hopp över hinder – Påbörjat men inte på full höjd, måste få till hindersuget och prydligare ingångar.

Ska försöka få klart några moment så han kan få en bättre förståelse för vad hans kunskaper ska användas till, just nu hittar han gärna på själv vad han vill göra och inte alltid vad jag vill att han ska göra.

Bakslag och framsteg

Tur att jag har två hundar just nu, den enda gör som han ska för det mesta och den andra mer sällan. Efter att ha skött sig utmärkt en period har Helix hunnit med tre mindre lämpliga saker på tre två dygn. Igår när jag kom hem upptäckte jag att han provsmakat även det nya överkastet 😦 😦 Jag gjorde något man inte ska och tog in i han sängen och grälade på honom när han nosade på den trasiga delen av överkastet. Jag blev väldigt besviken då han faktiskt hade ett av sina favorit tuggben som han faktiskt låg och tuggade på när jag kom men men överkastet hade han väl ätit på morgonen innan de blev hämtade. Numera får de inte vara i sovrummet när vi inte är hemma, synd då de gärna sover i sängen då men de har andra ställen att sova på.

Igår var vi och tränade på LBK i kylan, det var bara vi och en träningskompis. Kiro fick träna kedjor och var så duktig. Vi fokuserade en del på momenten i lägre lydnaden då vi ska starta lägre spår igen i april, dock avstår vi både budföring och platsliggning med skott, det första kommer vi aldrig mer att göra och det senare har vi inte hunnit träna på. Det som var svårt var kryp i kedja med kommendering så det får vi träna mer på.

Helix var helgalen när han satt uppbunden och allmänt stökig, myror i brallorna x 100. Vad stadga är kan han inte komma ihåg mer än ett par sekunder och inte ens så länge och matte råkar prata eller göra något annat än att titta på honom. En gång var jag inte med så då sprang han iväg till det enda andra ekipaget men blev bortmotad som tur var. Fartmomenten gick inte helt oväntat väldigt bra men stadgan var väl sådär. Vi övade iaf lite på tandvisning, just nu tränat vi på två separata saker, sitta still när någon kommer fram och säger hej och en target mot handen. Det första gick sådär då han gärna ville hoppa på hon som hjälpte oss men det andra gick väldigt bra. Nästa gång vi är på LBK ska vi jobba mycket mer med att hitta rätt energinivå innan vi försöker svårare saker.

Idag kraschade han in i en härdad glasruta på vår tv-bänk när han sprang i soffan och hoppade ner rakt in i den, det blir många små glasbitar då kan man säga. Anledning var att de skulle få kvällsmat, de brukar härja en del och leka men nu får det vara nog med det. Hädanefter får de ligga eller sitta still och vänta när jag hämtar maten.

Idag tränade vi lite inne vilket gick bra med Kiro och sådär med Helix. Helix börjar nog komma in i den lite känsligare perioden under könsmoganden för idag blev han helt klart påverkad när jag blev frustrerad över den helt obefintliga stadgan med hakan i backen vilket han haft förut och när han inte hade en aning om att man kan gå med en apportbock i munnen utan att släppa den. Dags att ta ett steg tillbaka i lydnaden och mest göra enkla saker och sånt han redan kan ett tag, härliga tonårstid…

Måste säga att han annars är väldigt duktig i vardagen, kan gå lös ute och hundmötena börjar gå riktigt bra.