Idag är det 2022, själva nyårsafton tillbringades i Vimmerby med en massa god mat och trevligt sällskap. Hundarna brydde sig inte om raketerna. Att Helix är totalt obrydd vet vi den innan men det var skönt att Åysan inte reagerade detta året heller. Hon tittade på de som small i närheten när vi var ute men fortsatte sedan med det hon skulle göra och gick vidare med svansen i topp. Inne sov de och tuggade lite godsaker (som tog slut lite för snabbt så Åysan tiggde lek och Helix vilade i soffan när det small som mest). Så otroligt skönt att ha orädda hundar då jag har levt med ett par stycken med olika rädslor inkl. ljudrädslor och det är fruktansvärt jobbigt för hunden såklart men även ägaren. Att göra grundliga undersökningar av den förväntade mentaliteten är A och O när man letar hund eller valp för att slippa detta.

2021 gick trots att det var ett lite annorlunda år vansinnigt snabbt. Året har främst innehållit familj, hundar, trädgård och jobb.

Nelia nu 2,5 år växter och utvecklas snabbt. Vill klara allt själv och pratar nästan konstant. Har slutat med både blöjja och napp under året.

Helix fortsätter att vara hyffsat fräsch trots sin artros i SI-lederna. Sämre perioder ibland men ändå relativt sällan. Han gör det mesta i träningsväg (förutom agility) men vi begränsar mängden och intensiteten.

Åysan har utvecklats otroligt fint under året. Som valp upplevde jag henne lite loj ibland i träningen. Det har gått över med råge. Hon är mycket mer intensiv i träning nu utan att blir stressad och har alltid bra fokus. En fröjd att gå med på lydnadsplanen när kommunikationen klaffar, då är det som att hon dansar fram. Hon älskar all form av träning men uppletande är en riktig storfavorit och hon orkar springa hur länge som helst. I Maj var det röntgen (Hd B, Ed Ua och normal rygg). I juni gjorde hon ett fint MH där hon visade att hon är en trygg och balanserad hund men kanske kunde ha haft lite större social leklust. I oktober startade vi apellspår och blev uppflyttade med god marginal.

I trädgården har mastodontprojektet stenläggning tagit större delen av året men nu är det bara några få stenar kvar att lägga. Utöver det så har vi byggt förråd, odlingslådor och krukor. Just nu håller vi på den den nya stora odlingslådan som ska ersätta pallkragarna.

På jobbet har det funnits att göra. Trots pandemi, lite VAB och deltid har jag lyckats leverera mer tillsyn än på många år och kanske någonsin. Jag är mycket nöjd med jobbåret 2021 för min egen del.

2022 kommer nog blir ett minst lika intensivt år som 2021 med Nelia, hundarna och jobbet. Vi har dock inte riktigt lika stora projekt på gång i trädgården. Jag är inte så mycket för specifika mål men jag har förhoppningar om att kunna starta lägre spår med Åysan. Om det blir så får tiden och träningen utvisa.

Lördagen den 19 juni var det dags för Åysan att göra MH. Hon och en av systrarna startade, tyvärr blev den tredje systern matte sjuk. Åysan MH gick bra, inget oväntat hände. Hon hade lite svårt att komma igång i dragkampslek med testledaren och figuranterna vilket inte var oväntat på något sätt. Annars relativ lugn och mycket trygg och definitivt oberörd av skott. Dumpe klarade hon av själv men var inte tillräckligt nära för att få högre än en tvåa på nyfikenheten.

Film: https://www.youtube.com/watch?v=EeMgf60Durw

Det blir inte mycket tid över till att skriva eller för den delen reflektera heller. Hittills har 2021 handlat om Helix rehab, träning med hundarna och en 2-årig tjej men massor av energi och sen någon vecka massor av sten.

Med Åysan har jag hunnit gå en tävlingsförberedande kurs på High 5 som var slut för knappt en månad sen. Bra träning för Åysan och utvecklingen går framåt sakta men säkert, hon är en mycket balanserad och lättbelönad hund i träningen men ganska signalkänslig så jag måste sända ut rätt signaler. Idag fick vi till ett riktigt bra träningspass på hemma planen med precis den känslan jag vill ha i fritt följ och den lilla bana vi gjorde. Jag hoppas vi kan få till det oftare och på fler platser.

Helix får träna så mycket hans kropp tillåter. Tyvärr blev han rätt dålig när kylan slog till efter jul så det har varit mycket fokus på rehab och behandling. Han äter just nu en låg dos Gabapentin som vi hoppas på att vi kan ta bort framöver. Han var så gott som bra i början av mars men hade lite väl kul i trädgården en lördag vilket gav ett bakslag igen och han är fortfarande inte helt tillbaka efter det. Jag hoppas att jag kan införskaffa en medicinsk laser att använda hemma för att underlätta för honom. Som tur är funkar aktiviteter så som spår och uppletande rätt bra (inga tvära svängar i hög fart). I lydnaden får vi anpassa efter dagsformen och inte nöta fartmoment. Helix tycker all aktivering är kul och ger 100 % oavsett hur ont han har.

En del av rehabträningen har varit simning till Helix glädje. Det har inneburit att även Åysan har fått simma regelbundet. Hon har gått från extremt skeptisk till en riktigt badtoka, superkul! Nu längtar vi till sommar och bad utomhus.

Vi jobbar vidare med att få Helix helt återställd i sina bakben. Han har varit på hältutredning och fått diagnosen akut knäledsinflammation i HÖGER knä. Röntgad utan några avgörande fynd. Sen behandlats med smärtstillande 4 veckor och påbörjat rehab. Den sjukgymnasten tyckte han var sned i SI-leden så nu ska han behandlas/rehabiliteras för det. Vi har flera veckors rehab kvar men nu hoppas jag att vi har hittat grundorsaken till hans rörelsestörning.

Inte kul att vara konvalescent. Helix är rätt tålmodig. Lite rund har han blivit, vägde 20,7 kg förra helgen. Vila och generöst barn är ingen bra kombination. Så nu blir det diet. Tyvärr kan vi inte motionera bort det, det hade varit enklast.

Kiro är och har alltid varit en hund med stor integritet. Han vill inte ha andra hundar nära inpå. Senaste tiden har jag upplevt att han varit ännu grinigare mot hundar han inte känner men samtidigt verkar han ha släppt en hel del på integriteten mot Helix. Flera gånger har han gått och lagt sig mycket nära eller delvis på Helix. Ofta för att Helix ligger nära någon av oss människor och Kiro blivit avundsjuk. Han har blivit extremt kelsjuk. Helix brukar inte uppskatta Kiros närmanden då han vet hur lätt Kiro blir sur men nu verkar han inte bry sig lika mycket längre.

I helgen var det årsmöte på Svenska kelpieklubben utanför Göteborg. Planen var träning båda dagarna. Ingen hade dock räknat med en extra lång vinter så det var lite svårt att träna annat än uppletande ute. Se det blev det båda dagarna. Välbehövligt. Årsmötet gick bra och framöver är jag bara ledamot i styrelsen. Vill inte binda upp mig som kassör 2 år till när jag varit i 3 år.

Uppletandet gick ok med Helix. Han hade lite svårt med sista föremålet båda dagarna. Första dagen var det ett som låg nära och andra dagen ett nästan längst ut. Kiro briljerade första dagen, jobbade fint andra dagen också men med lite sämre fart.

Mellan lördag och söndag bodde vi på Scandic i Mölndal. Supermysigt tyckte Kiro som njöt i fulla drag. Helix tog lite tid på sig att koppla av. På kvällen gick vi ut och åt på en japansk/asiatisk restaurang som vi blev supernöjda med. Hundarna fick vara själva på hotellet då vilket gick bra.

I måndags var det agilitysamträning. Vi var bara två så jag han köra en hel del med båda hundarna. Mest nöjd med att jag och Helix tillslut kunde sätta en felfri runda. Visserligen en agilitybana men med flera hoppsekvenser. Kiro gick också bra. sen avslutade vi med lite svängträning på två hinder. Onödigt tyckte Kiro som snabbt strejkade. Med Helix gick det ok, vill få honom att svänga ännu mer över hindret.

/Renate

Idag var vi hos veterinären för ultraljud av Kiros urinblåsa och prostata eftersom han läcker urin. Trots att de inte upptäckt något vid rektalundersökning visade det sig att han hade en förstorad prostata med minst en cysta i.

Nu ska vi besluta hur vi ska behandla. Veterinären förespråkade hormonbehandling för han ansåg att den ofta hade bra resultat men då får han inte tävla på ett halvår sen. Troligtvis måste behandlingen upprepas sen igen. Alternativt är att kastrera omgående. Jag har inte velat kastrera tidigare även om han inte ska gå i avel eftersom jag är rädd att hans rädslor ska blir värre samt att pälsen blir himla tråkig. Men hjälper det honom att slippa ha ont, vilket han antagligen har nu eftersom prostatan är mer än dubbelt så stor mot vad den borde vara, så är valet lätt.

Just nu tänker jag att vi kör en hormonbehandling och kollar resultatet och hjälper den så blir det kastrering om några månader. Utifrån vad veterinären sa så lät det som det för Kiro bästa alternativet att få leva utan kisseriproblem och smärta.

Nu vill vi att du ska bli frisk och slippa alla problem med kroppen framöver.

Vi hann även med lite träning på LBK idag. Kiro var riktigt taggad och fick köra lite fotgående och apportering. Helix var som vanligt helgalen. Vi tränade ingångar på planen och det var helt klart lättare utan kommendering än med. Så det måste vi bli bättre att träna på. Vi provade även lite med tungapporten. 2 kg gick som vanligt, med den  vill han gärna lägga sig ner vid ingången. Jag funderade på vad han skulle göra med en tyngre apport, hade inte så jag kunde göra en 3 kg apport så jag tog en 4 kg för att se hur han skulle göra med den. Först lyckades han inte ta upp den från backen.  Så han fick träna på att gripa den några gånger när jag gav den till honom. Sen fick han göra några ingångar med den och sen gå några steg innan ingången. Sen fick han ta upp den från backen och sen gå några steg och göra ingången. Lite vingligt med det gick och han la sig inte. Jag var nöjd och tänkte att vi skulle ansluta med den lättare 2 kg apporten. Han hämtar den bra men lägger sig in i ingången. Hmm, va fan jag provar med 4 kg och ser vad som händer. Han hämtar den och gör en ingång utan att lägga sig. Får prova med 3 kg och se om det också fungerar bättre än 2 kg.

Helix med tungapporten, 2 kg, inga problem att galoppera med den.