Planering, mål och utvärdering

av

5 år med Åysan

Den 18 juni var det 5 år sedan vi hämtade hem Åysan. Tiden går verkligen superfort. Vi har hunnit med en hel del både tränings- och tävlingsmässigt och i vardagen. Ett genomgående tema har varit att allt är okomplicerat, Åysan är en trygg och balanserad hund. Visst har vi stött på utmaningar men ofta har lösningarna att göra det så okomplicerat som möjligt och ge det lite tid.

Åysan har sedan hon var ungefär 4 månader varit oerhört lyhörd och följsam. Något som är bra men jag får tänka till då hon läser in allt jag gör och gör egna tolkningar av vad jag vill även innan hon fått kommandon. Som valp var hon en rabiat hälsenebitare och mattjuv. Numera är hälsenorna fredade men inte alltid maten. Helt besatt av mat fortfarande men det går då att motivera henne till i princip vad som helst med rätt ätlig belöning.

Fokus har varit en genomgående styrka i träningen, fart och envisheten att självständigt lösa uppgifter har kommit med tiden. Belöning med lek har alltid gått men i början var intresset av att jaga leksaken större än att kampa med den. Nu kampar hon gärna men jakten är något som triggar henne mer. Det innebär inte att hon jagar vilt ute eftersom hon är följsam och vet att hon inte får. Säger jag varsågod så springer hon nog mer än gärna efter en hare.

Idag känns det verkligen som vi är ett team som vet var vi har varandra. Den känslan har väl kommit och gått lite under året. Idag är hon som nästan som en kroppsdel som kan styras med oerhört små signaler. I vardagen kopplar hon av och är inte alls ”klistrig” ligger ofta i ett helt annat rum och vilar. Har inga problem med att vara ensam hemma. På natten däremot vill hon gärna sova nära i sängen.

Åysans förmåga att koppla av när inget händer kan göra att men lätt tror att hon är en hund som inte ”behöver” så mycket aktivering. Men hon behöver aktiveras precis som alla andra arbetande hundar för att må bra. Hon har en oerhörd uthållighet under långa dagar med flera olika uppgifter, antagligen just för att hon inte bränner särskilt mycket energi i pauserna.

Att hon aldrig varit skadad eller sjuk är också väldigt trevligt.

Nu hoppas vi på minst 5 aktiva år till och sen ett par lugnare efter det.

av

Hjärtultraljud x 2

Hösten har varit lugn på hundträningsfronten, vi har jobbar lite med detaljer i lydnaden och försökt spåra och köra uppletande regelbundet.

Precis nu innan jul åkte jag till UDS i Uppsala för hjärtultraljud på båda hundarna.

Helix behövde göra det för att få förnyat recept på hjärtmedicinen. Hans hjärta hade inte blivit anmärkningsvärt sämre sedan förra året vilket var skönt att veta. Han ska fortsätta äta Pimobendan på samma dos som innan. Tyvärr har jag ett par gånger märkt att hjärtat troligen inte riktigt orkar med när han anstränger sig väldigt mycket som vid uppletande. Han har vid två tillfällen fått avbryta den träningen då han inte kunnat fortsätta utan bara satt sig/lagt sig och fått hämta andan. Vi får träna annat helt enkelt.

Åysan fick göra ett nytt hjärtultraljud då det snart gått 2 år sedan sist och vi kikar på möjligheten att ev. para henne till våren. Hon är nu 4,5 år och de kunde inte hitta något avvikande alls vilket är skönt. Det var vid den åldern en veterinär kunde se små avvikelser på Helix hjärta vid ultraljud.

Nu väntar vi och ser vad planerna blir för nästa år. Åysan är anmäld till en specialsök klass 2 i vinter så vi ska träna lite extra inför det. Sen får vi se om det blir parning eller tävling i vår/sommar.

Gott nytt år!

Helixens kennel

av

Att göra målet till en vana

Åysan är min tredje hund jag tränat med målet att kunna tävla i bruks/lydnad. Jag har för varje hund läst på tillgänglig litteratur och anammat det som känts vettigt. På dessa drygt 9 år har det hänt enormt mycket på hundträningsfronten. Eftersom Helix var 6 år när vi fick hem Åysan blev det största hoppet mellan två hundar och hundträningsmässigt där. Lagom till jag fick hem Åysan köpte jag också boken ”Bästa starten” en annan variant på boken ”Från valp till stjärna” som jag hade när Helix var valp. Redan då var engagemang och teknik/moment självklara och tränades flitigt. Trots detta har jag inte fått till helheten med mina första två hundar. Kiro gick lätt ner sig på tävling och träning. Helix var tvärtom och blev för gasad med ljud som bieffekt. Trots detta har de båda resultat på någon medelhögnivå.

Träningspassen såg oftast ut som så att hundarna värmdes upp och sen gick vi in på planen. Utrustning placerades på lämpligt ställe och sen tränades moment eller momentdelar. Lyckades momenten/momentdelen belönades det. Så gick man vidare till nästa och nästa. Ganska långt i från hur det går till på tävling. Visst tävlingstränade vi då och då men väldigt liten andel av passen lades på det. Tävlingsträningen kom antagligen in alldeles för sent och andra vanor och förväntningar i träningen hade byggts upp som försvårade ännu mer i tävlingssituationen.

Det var nog den största skillnaden som jag snabbt snappade upp från boken ”Bästa starten” var att göra det som ingår i tävlingssituationen till den ”vanliga träningen”. Vad är det då? Ingångar, banor, transporter, obrutet engagemang och fokus. Detta ska ingå i så gott som alla träningspass. I teorin ska då steget till att tävla bli mycket mindre. Så jag har provat med Åysan. Vi körde banor innan hon kunde ett enda moment. I banan ingår förutom olika punkter (senare moment) ingång på planen och transporter. I början var det lek/följa godishand mellan samtliga punkter och belöning vid alla punkter. När Åysan lärde sig baklängesmarsch så använde vi det till transporterna. Vad vi har gjort vid de olika punkterna i banan har inte spelat så stor roll bara engagemang och fokus är bibehållet. Det har kunnat vara ett kort omvänt lockande eller in incheckningsövning (en belöning direkt efter en belöning). Målet var att målet (en hund som kan genomföra ett helt lydnadsprogram med bibehållet fokus och engagemang rakt igenom) skulle bli en vana.

Allt eftersom kunde vi lägga in allt fler riktiga moment vid punkterna i banorna. Under hösten i år har vi tränat tillsammans med andra lite oftare och då har banorna blivit mer av riktiga tävlingsmässiga kedjor med kommendering. Även tidigare har vi tagit alla möjligheter till kommendering i de banor vi tränat.

Första gången jag tävlade med Åysan var för två veckor sedan då det var dags för start i apellspår. Mycket spännande att se om träningsplanen skulle hålla. Och det tycker jag att den gjorde, det var inte prefekt men det kändes bra och som att hon visste vad som förväntade sig. Den största skillnaden blev att belöningen blev enbart utanför planen och inte i en eller två transporter som jag brukar göra vid träning. Anledning till att jag belönar transporter vid träning och sällan momentslut är för att inte skapa en känsla av besvikelse efter ett moment på tävling när hunden inte får den belöning den är van vid på träning. Jag vill även ha en hög förväntan på just transporterna då det är där det är lättast att tappa hunden upplever jag.

Jag hoppas och tror att jag har lyckats bygga upp en vana hos Åysan att vara engagerad och fokuserad utan pauser i både träning och tävling. Vi har mycket utveckling kvar men jag tror allt mer på att det man gör ofta blir enkelt, oavsett vad det handlar om. Med ofta menar jag inte att vi tränar varje dag (det gör vi verkligen inte) men att i princip varje gång vi tränar så tränar vi på de delar som inte handlar om själva momenten, ingångar och transporter mellan moment. Jag har fått en ny vana också, att i förväg bestämma vad jag ska göra när så att min hund upplever att jag har koll på läget. Det har ritats många banor sen förra sommaren….

av

Stegen

Stegen har varit en liten nöt att knäcka med Helix. Han har haft väldigt bråttom ner. Sen har vi inte kunnat träna på själva stegen på ett par månader på grund av karens och taskigt väder har vi inte varit på brukshundsklubben sen i oktober tror jag.

Jag har inte jobbat överdrivet mycket men i alla fall en del med kroppskontroll hos Helix så han får bättre koordination och styrka att bromsa på väg ner från stegen. Vi har tränat lite i trappan hemma. Sen har jag tränat med honom att stå på bakbenen på soffan och tassarna på en kartong. Både stadga och att sedan förflytta sig ett steg ner så baktassarna stannar på lådan och framtassarna på golvet.

En gång har han även tränat på att backa upp för A-hindret, gick väl sådär.

Idag var vi på klubben och provade stegen igen. Började med den lilla och första gångerna gick det väldigt fort sen lyckades vi få honom att gå tillräckligt långsamt ner någon gång så han kunde stanna med baktassarna på sista steget. Sen provade vi en gång på den stora stegen och sen gjorde han jättebra på första försöket. Än så länge men den del hjälper för att påminna om att han ska stanna med baktassarna på sista steget.

Nu känns det i alla fall som att det inte är omöjligt att få till stegen. Då får jag grubbla vidare på andra knepigheter istället….

av

Avstämning av moment

Drygt en vecka sen uppflytt och vi har satt fart mot att lära oss lydnadsmomenten i elitbruks samt bli bättre på de flesta vi redan kan.

En avstämning bör jag ju göra så här är den:

Specialen

  • Upptag av spår – Ska stärka upp så han blir säkrare på att det är framspår som gäller
  • Spår – jobba vidare med pinnarna
  • Uppletande-Jobba med många olika föremål och bra sug in med dem

Lydnad

  • Platsliggning med skott – dags att träna med dold förare!
  • Fritt följ- Träna massor på ingångar på planen och fortsätt nyinlärningen av positionen. Lära in stegförflyttningar.
  • Inkallning med ställande och läggande – Fortsätt att bygga säkerhet och sug bakåt. Alltid ställande från liggande och läggande från stående position.
  • Framåtsändande – Träna i båda riktningarna. Träna avsaktning och tempo efter gruppen.
  • Kryp – Träna vinklar och att hålla ett jämt tempo.
  • Apportering av metallföremål – Sitta still vid kast och ingångar behöver tränas.
  • Apportering av tungt föremål – Fortsätt att bygga självförtroende och prova att lägga apporten åt andra hållet.
  • Hopp över hinder – Fortsätt träna bort ljudande.
  • Stege – öva på att ta sista steget och självförtroende.

Det är en hel del att träna på men vi har redan kommit igång med en del av det. Stadgan vid apporten går riktigt bra tycker jag. Kör med omvänt lockande.

Igår körde vi uppletande och när jag tog några nya föremål hände samma som på tävlingen, han hittade föremålet nosade på det och lämnade det sen. Bra tycker jag för då har vi ju möjlighet att träna på det. Idag blev det lite lydnad. Har lite svårt att få till ett jämt tempo i krypet, får klura lite på det. Läggande under inkallning går rätt bra men lite snabbare skulle jag vilja ha dem.

av

Jobbigt med slappt jobb

Lite lydnadsträning med Helix idag. Kändes rätt bra. Han köpte konceptet med att varva ner och att jag bestämmer när momentet är slut. Vi tränade även lite ingångar och position och fokus vid sidan. Mycket hjälper än så länge men det går allt bättre.

I övrigt har dagen till större delen mest känts piss förutom en mycket trevlig inspektion :-). Vädret levererar en dryg huvudvärk som senare fick sällskap av lite illamående.

Jag vet varken ut eller in angående mitt jobb.  Jag har ju någon lätt störning eller något så jag tycker det är skitjobbigt att det är så slappt på jobbet. De arbetsuppgifter jag tilldelas för hela året kan jag utan problem göra klart på halva den tiden. Vore ju toppen att kunna vara ledig resten av året då men så är det ju inte utan då ska jag be om mer arbetsuppgifter, de arbetsuppgifter jag få då är normalt för få och för enkla för att kännas intressanta/roliga men visst gör jag dem. Sen när de är klara får jag be om fler osv. ja så ser en stor del av året ut. Utmanande? Nej Utvecklande, ja kanske för tålamodet men inte annars. Jag gillar att vara ute på inspektioner och träffa människor och diskutera livsmedel och allt som hör till med dem. En bra dag för mig är att få vara ute på två eller tre inspektioner. Men gör jag så räcker de inte långt, de jag tilldelas i början av året.

Jag får ingen direkt utvärdering av hur väl jag utför mitt jobb mer än att inspektionerna blir gjorda. Min chef har varit med vid ut vid två eller tre tillfällen på över 4 år och då endast på lite specialfall. Hon har alltså ingen större koll på vad jag gör 99,5 % av tiden. Jag känner att jag vill bli bättre men skulle då behöva lite mer dialog och utbyte med mina kollegor, intresse finns men i huvudsak från en eller två av dem.  Jag vill få utvärdera effekten av mina inspektioner på lång sikt men detta finns det inget system för.

Jag har hela tiden tänkt att det ”gammeldags” tänk de har på mitt jobb ska försvinna men än så länge sitter det hårt och alla som bryter normerna bli snabbt tillrättavisade. Man kan säga att de som är villiga att prova nya saker och som gör det med glädje INTE är majoriteten. Nu tappar jag snart en kollega som jag alltid kunnat bolla med, en som alltid ställer upp på mer eller mindre tokiga idéer, en som tar sig an utmaningar med samma inställning som mig. En som förstår hur jag tänker.

Jag har sen jag gick min utbildning trott att målen med livsmedelskontrollen är att uppnå säkra livsmedel genom en effektiv, riskbaserad och rättssäker kontroll. Men det kan vara så att jag får ändra mig och anse att målet är att jag ska göra 170-180 inspektioner om året och delta i lite olika aktiviteter och projekt om jag ska jobba kvar. Jag får nog lobotomera mig på jobbet för att inte avlida av tristess då….

För inte så länge sen var mitt mål ett fast jobb, jag kanske skulle ha tänkt lite mer på vilken arbetsplats jag ville bli fast på. Jag gillar mina kollegor men inte intoleransen mot oss som är lite annorlunda (intensiva) eller arbetssättet.

En stor fördel i jobbet är att så så många olika delar i och omkring Linköping. Dagens utsikt från parkeringen.

20170531_105732

Någon som vill anställa en lite för intensiv person som vill göra ett så bra jobb som möjligt?

av

Träningshelg

Långhelgen spenderade vi utanför Mullsjö på läger med ett gäng andra kelpieägare. Vi har hunnit träna agility, lydnad x 2, spår, uppletande, trevliga promenader och en hel del badande. Badpremiär för mig den 26 maj, det är inte ofta det sker innan juni.

Träningen gick överlag bra men att vi inte tränat så strukturerat märks. Nu sa jag bli bättre på att träna på rätt saker med Helix. De två viktigaste just nu är att kunna varva ner efter belöning och att hitta en stabil och korrekt position i fria följet. Mycket träning med kommendering för att få honom att tagga ner där.  Mycket fokusträning.

Några bilder på Helix och Kiro från lägret:

Agility med Helix

Agility med Kiro

Helix uppletande:

Lite blåbärsris följde med.
Hmm, lite mycket tugg…
Varmt = lång tunga
Helxi så trött att han travar, har inte hänt förut.

Kiro uppletande:

Nu måste jag fila på en träningsplan för Helix med delmål och mål.

av

En påminnelse i lydnadträningen

Igår var jag på clinic med Maria Brandel som LBK hade anordnat. Efter att ha läst boken från valp till stjärna så var det inte så stora nyheter utan mest påminnelser som sånt som jag tyvärr inte alls har prioriterat senaste året. Då vi har tränar har det varit mycket för att stimulera hundarna och försöka lära in de nya momenten. Fokusträning och tävlingsträning har inte prioriterats. Dags att ändra på det. Lydnadsträningen ska enligt Maria till större delen bestå av engagemangsträning och tävlingsträning. Själva momentträningen en betydligt mindre del. Med Kiro har vi faktiskt tränat massor med engagemang och det har gett resultat. Med Helix är det kanske inte engagemang som vi behöver träna mest utan att anpassa aktivitetsnivån efter uppgiften samt behålla fokus på mig och ”rätt” uppgift.

Det nya på clinicen för mig var tanken om att hunden gör något rätt två gånger på rad ska ska uppgiften utvecklas/bli svårare. Fortsätter man på samma nivå utan att utmana hunden ytterligare så kommer den få belöning för för enkla uppgifter och troligtvis försämras utförandet. Skulle hunden göra fel två gånger i rad istället ska uppgiften förenklas eller ändras. det stämmer helt med min filosofi om det mesta i livet att inget är statistiskt, antingen blir det bättre eller sämre. Jag brukar vilja att saker blir bättre och då måste jag utmanas och samma gäller såklart hundarna.

Jag klurar lite på att försöka ta fram ett upplägg som jag ska få till rutin när vi tränar lydnad.  Börja med engagemang och hitta rätt aktivitetsnivå samt fokusträning. Paus. Köra en kedja eller one by one och träna på att lyckas på första försöket, sen träna ett eller två moment. Med Helix måste jag jobba massor på att hålla honom i schack mellan momenten. Han ska inte få flänga runt inne på planen, förväntan och fokus ska vara på mig annars stilla pausad. Måste bli bättre på att inte slaskbelöna samt oftare belöna transporter.

av

Från 2015 till 2016

Första morgonen på nya året. Hittills har vi haft en toppen nyårshelg. Inga rädda hundar och en massa god mat. Det har varit ganska lugnt med raketskjutandet hemma i Berga i Linköping och det var även ganska lugnt här i Vimmerby. Kiro tycker inte om fräs och tjut (och det var vi sluppit!) men brukar inte bry sig som själva smällarna. Helix har varit nyfiken några gånger när de smällt när vi varit ute men för det mesta har han inte brytt sig. Vid tolvslaget fick de ett köttben var och det var tydligen smaskens. Kiro lyssnade lite (då smällde det precis utanför huset) men fortsatte sen äta, Helix tittade inte ens upp.

Igår på dagen fick hundarna ett varsitt spår på förmiddagen, det är så lite snö att det gick bra att lägga i skogen. Jag gick med Helix som fick ett nästan 900 m långt spår, han missade en pinne men markerade resten bra. Bra uthållighet, ingen tendens till att bli trött på slutet. Blev lite fundersam på två ställen och vände sig till mig men fortsatte sen själv efter lite letande.

Kiro spårade med husse och hade fått en del skarpa vinklar och det hade gått toppen.

En skogspromenad på eftermiddagen sen och hundarna sov som klubbade resten av dagen.

Funderade på om jag skulle skriva något om 2015 eller ej. Jag satte ju aldrig upp några mål eftersom året började med att Kiro hade tävlingsförbud. Det var ganska skönt att inte ha några mål utan planera tävling efter hur det går på träning. Drivet finns ju där även om jag inte sätter upp en massa mål.

Det har mest blivit agilitytävlingar. 5 tävlingar har vi varit på och startat totalt 17 gånger i agility- och hoppklass 2. 10 felfria lopp och 7 pinnar har vi tagit och är nu helt uppflyttade till klass 3. Farten är det vi framförallt behöver jobba på. Tightare svängar och bättre tryck.

I övrigt har vi startat lägre spår en gång och det gick vägen och räckte till uppflytt till högre spår. Plastliggning med skott måste vi fortsätta jobba med om vi någon gång ska starta högre spår. Nu avstod vi det då vi inte hunnit träna tillräckligt. Kiro har lite svårt att ligga tyst och stilla, han är väldigt reaktiv och har alldeles för hög förväntan vid skott.

Husse och Kiro startade en lydnadsklass 3 med blandade resultat och ett tredje pris. Det blev lite för svårt när jag var långt från planen de körde på men momenten kan Kiro.

Helix har startat lydnadsklass 1 två gånger med två andra pris. Jag är mycket nöjd med starterna men två snöpliga nollor gjorde att förstapriset uteblev. Vi måste verkligen jobba på stadgan och fotgåendet, jag har inte riktigt lärt mig köra ”ferrari” än.

En start i apellspåret blev det också och det räckte till uppflytt till lägre klass bruks. Vi hade marginalerna på vår sida i lydnaden, spåret kunde knappt ha gått bättre.

Vad ska vi hitta på 2016 då. Jag struntar i resultatmålen men hoppas att vi kan starta båda hundarna minst en gång i respektive gren, bruks, lydnad och agility.

Jag har ju varit tveksam till att fortsätta tävla i bruks och lydnad med Kiro eftersom han har tyckt att det varit lite jobbigt inne på tävlingsplanen. Nu har vi jobbat massor med att höja honom i allt han gör. Nyckeln tror jag är att han alltid i alla sådana situationer ska kunna ta en lekbelöning på ett engagerat sätt hos föraren. Kan han det så bekymrar han sig inte för var matte eller husse är eller vad de konstiga människorna på planen vill. Jag tycker vi gjort stora framsteg och det märks även i vardagen, nu vågar han vara rätt fräck och sno leksaker och pinnar av oss och av Helix. Det är lite klurigt att ha en hund som måste få vara rätt vild och busig och en som behöver ganska tydliga ramar för vad som är ok.

Förutom tävlingar så är det en hel del annat vi ska pyssla med det kommande året. Bygga ett hus och flytta in i det är kanske det största 🙂

 

Ha ett fantastiskt 2016!

 

av

Avstämning av mål och planering för fortsätt träning

Några av årets mål har vi hunnit bocka av, kanske inte i den ordningen jag hade tänkt men iaf:

Lydnad

  • LP2 – Klart!
  • Snabba ingångar både med och utan apport – Pågår
  • Bättre ingångar på plan samt transporter
  • Snabba sättanden i fritt följ
  • Start Lkl 3

Bruks

  • Start i lägre spår
  • Lära in skall – Pågår
  • Färdig apportering med tungapporten

Agility

  • Pinne i Agilityklass 1 – Klart!
  • Pinne i Hoppklass 1 – Klart!

Övrigt

  • Simning regelbundet – Har pågått men har uppehåll nu
  • Konditionsträning – Bristfällig
  • Fortsatt koordinations och stadgeträning – Pågår
  • Uthållighetsprov
  • Regelbunden massage och stretching – Pågår

Det vi ska jobba på för att komma till start i Lkl3 är mycket:

  • Dold plastliggning har i provat några gånger men mer träning behövs.
  • Sittande i grupp är ett helt otränat moment för oss.
  • Sättande under gång har vi aldrig tränat.
  • Inkallning med ställande har vi påbörjat men har en hel del kvar till ett stabilt moment.
  • Stegförflyttningar har vi påbörjat och det är väl någolunda funktionellt men kunde vara snyggare.
  • Sändande med platsläggande och inkallande har vi inte tränat på än men känns inte så svårt.
  • Apportering och hopp över hinder har vi tränat på och det känns hyffsat stabilt.
  • Apportering av metallföremål är det mycket jobb kvar med.
  • Vittringen är vi på god väg med men mer fart in behövs.
  • Fjärrdirgeringen har vi jobbat mycket med så förhoppningsvis är det inte så långt kvar innan vi har hela momentet.

Jag tror jag ska försöka att fokusera på några enstaka moment i taget under kortare tidsperioder.

Till start i lägre spår har vi egentligen allt klart förutom platsliggning med skott men det går ju att starta utan att delta i det momentet. Men eftersom jag inte vill träna budföringen innan plastliggningen är stabil så vill jag gärna få till et. Eftersom han varvar upp så mycket vid skott på grund att vi mest kört budföring och han vet inget roligare än det så känns det dumt att träna på det när han ska lära sig att ta det lugnt vid skott. Är vi vid skjutbanan så har han dock inte alls dessa förväntningar och ligger utan problem trots att det kan låta betydligt högre där. Träna, träna…

Uthållighetsprov finns att anmäla till i augusti men först vill jag prova att köra samma sträcka hemma för att se var vi ligger, ska bara komma ihåg att montera hastighetsmätare på den cykeln också.

Simningen kommer vi nog igång med ganska snart men då ute eftersom det är roligare för alla inblandade.