Helg på bortaplan

Första helgen sen vi flyttat in i huset som vi varit bortresta. Vi var i Vimmerby fre-sön och idag var jag i Norrköping större delen av dagen, sen var det agilityträning.

Igår joggade vi några kilometer i snön. Hundarna var supertaggade. Idag fick Kiro vara hemma med husse. De hade promenerat i skogen och tagit det lugnt.

Helix fick följa med mig till Norrköpings BK på möte. Innan mötet tränade vi lite lydnad. det gick helt ok. Han var självklart supertaggad. Men lite energi blev han av med för den låg han tyst i buren under mötet. Några korta kissturer blev det bara. Han kan verkligen ta det lugnt i dessa situationer. Sen åkte vi direkt till agilityträningen. Vi var nog båda lite trötta i skallen. Denna bana körde vi:

16523498_10154043340822531_1320417847_o

Jag hade svårt att få till 4 (balansen) till 5. Han är bra på att runda från min högra sida men inte från min vänstra där han lätt klistrar. När jag försökte vara tydlig så rundade han hindret utan att hoppa det. När jag fick honom att hoppa så fick jag inte riktigt till bytet innan 6:an. 17 till 18 hann jag inte med bakombytet jag ville göra.

Det var en klurig bana och vi har massor vi behöver träna på. Jag avslutade med en lite enklare bana som Helix avslutade själv genom att springa och ta belöningen. Sen repeterade vi lite kontaktfält. Impulskontrollen var urusel men han hoppar dem inte iaf. Han stannar men väntar inte på frikommando innan han fortsätter.

5 år gammal

Idag fyller Kiro 5 år. Känns som han nyss fyllde 1 år ju 😛

Dagen till ära fick han äta leverpastej vid matbordet när vi åt frukost. Sen har vi varit ute på tomten, spårat och gått en längre promenad med två och fyrbenta vänner. Så jag tror han är nöjd 🙂

Helg igen

Första ”vanliga” helgen på länge men trots att den var kort har vi hunnit med en he del. Många timmar har ägnats åt byggande och fix till hus och tomt. Hundarna har fått ett träningspass varje dag i alla fall. I fredags var det fysträning med budföring, skritträning och lite koordination. Igår körde vi uppletande, Kiro var lite seg minst sagt. kanske trött sen i fredags. Helix däremot var det fart på som vanligt. Han gjorde ett otroligt fint uppletande, hittade alla 4 föremål snabbt och kom in med dem bra förutom det första där jag fick påminna om att det var till mig han skulle komma.

Idag körde vi lite lydnad. Kiro fick mest leka. Helix fick träna lite fritt följ (han var helt tyst!), rutskick från sidan, långsamtgående, ställande, sättande och läggande under gång och lite greppträning. Det senare är en del av att jag ska försöka lära helix att hålla förmål i munnen stilla. Inne har vi tränat på att han ska hålla i en spårpinne så jag inte kan ta den ur munnen på han. Nu tränade vi på att han ska ta ett grepp och sen hålla det. det gjorde vi med lek. Han fick bara leka om han höll kvar första greppet på kampstocken.

Försökte få dem på bild i den fina eftermiddagssolen. Slanka och fina killar tycler jag 🙂

Ska ta en bild innifrån när solen går ner någon dag, vi har en mycket fin utsikt från huset och ljuset är väldigt häftligt i ett par timmar runt solnedgången om det varit någolunda klart väder.

Nosarbete

Idag fick hundarna arbeta med näsan. Båda fick köra uppletande i en tuff ruta och knappt någon vind. Helix jobbade bra men är lite dålig på att kolla hela rutan. Kiro var väldigt duktig och hittade alla förutom sista föremålet som tog lite längre tid.

Helix fick även ett ett kort spår på ett fält. Höll linan kort och eftersom han var lite ofokuserad fick jag korrigera lite men han gick inte över en enda pinne 🙂 Tanken är att spåren en tid ska bli lite tråkigare och pinnarna roligare.

Raketer vs. hundar

Så verkar det vara just nu för många på sociala medier. Jag håller helt med om att raketer inte borde få säljas till privatpersoner men inte för hundarnas skull. Utan för att uppenbarligen kan många inte hantera sprängämnen på ett ansvarsfullt sätt och människor skadas varje år.

Men med ansvarsfull avel så borde antalet hundar som mår så dåligt vid nyår kunna minimeras oavsett hur mycket och när det skjuts med raketer. Eftersom rädslor är mycket ärftliga så är de som avlar och köper hundar som har ansvaret att alla hundar får bästa möjliga förutsättningar att gå genom livet utan att regelbundet uppleva skräck. De som avlar väljer individer från kullar som inte har stora rädslereaktioner och dåliga avreaktioner och vi som köper hundar ställer krav på att den hunden har så liten risk som möjligt att ha de gener som gör att den lätt blir skrämd och inte kan avreagera snabbt.

I princip alla reaktioner och avreaktioner har till stor del ärftliga komponenter. Hade inte beteende varit ärftligt i så stor utsträckning som det är hade det inte gått att få fram hundraser med så olika mentalitet som vi har idag.

Rädslereaktionerna delas som sagt upp i reaktioner och avreaktioner. Reaktionen (det som händer inom några sekunder) på en plötslig händelse kan ju vara allt från ingen reaktion alls ”oj nu hände det något, bäst att jag kollar vad det var” till ”oj detta var konstigt bäst jag tar ut avståndet men håller koll” eller ”helvete detta verkar farligt bäst jag drar järnet långt härifrån”. Den sista reaktionen är aldrig önskvärd, då har hunden ”kastat in handduken” utan att ens bedömt situationen.

Sen är det avreaktionen, vad gör hunden när ”reaktionen” har skett. Oavsett vilken reaktion den har fått kan den då snabbt bedöma situationen korrekt som ofarlig, andas ut och inse att detta var ju inget farligt. För några hundar tar detta kanske några minuter längre tid än för andra. Men det förekommer även att hunden inte kan komma till insikten att det faktiskt inte var farligt utan fortsätter vara rädd trots att den skrämmande situationen är över. Vissa kommer till och med bli räddare och räddare för varje gång de hamnar i en situation som påminner om den där de blev rädda trots att inget händer. Dessa hundar kommer självklart att få det väldigt kämpigt i livet för de kommer bara att få fler och fler saker som de är rädda för.

Att ha en hund med starka rädslereaktioner på vissa stimuli och/eller dåliga/obefintliga avreaktioner är självklart ganska handikappande om det är något som är svårt att undvika vilket det mesta ändå är (höga ljud exempelvis).

En riktigt bra hund mentalt ska kunna klara riktigt hemska/skrämmande situationer och ändå avreagera fullt ut. Det finns jakthundar som blir skjutna av misstag under jakten utan att för den delen utveckla skotträdsla.

Både reaktionen och avreaktionen är ärftlig (gener påverkar hur hunden kan hantera stimulin), det är bevisat genom forskning och ganska lätt att kolla för en lekman också genom MH-statistik på raser eller kullar. Det kommer alltid finnas individer som är undantag men det brukar vara lätt att se mönstren på MH-spindlar.

Jag har själv växt upp med en hund med extrem skotträdsla och det skulle jag inte vilja uppleva igen för att det var hemskt att se hur dåligt han mådde vid nyår, eller när de jagade i skogen, eller tränade på skjutbanan osv. Han fick senare även fler ljudrädslor, glassbilen, micron osv… I övrigt en mycket trevligt hund men det var bra att han aldrig gick i avel.

Nu har jag en hund som bara är berörd av raketer, otroligt mycket lättare men fortfarande inte kul. Han har en del allmänna rädslor och oro så han är självklart inget avelsmaterial även om man säkert skulle kunna skylla på det som hänt honom i livet så har han ändå inte avreagerat som jag skulle önska.

Jag hoppas fler och fler inser att det är VI som har ansvar för hur våra hundar mår vid nyår och inte de som väljer att skjuta raketer.

Men jag håller tummarna för nya regler som gör att raketer i framtiden används på ett mer organiserat sätt än de görs idag.

helix

Helix vid tolvslaget, nej han är inte drogad bara trött. Kiro satt under vardagsrumsbordet och var lite orolig i 15 minuter när det smällde som mest.

 

 

 

I väntan på 2017

13 minuter kvar av 2016. Ett bra år på de flesta sätt.

Nyårsafton idag, för många hundägare en skräckens tid. Nu är ingen av våra hundar panikrädda men Kiro tycler helt klart det är obehagligt så vi brukar undvika att gå där vi tror att fyrverkerier kan skjutas. Inne i stan började de skjuta varje kväll direkt efter jul och höll på till mitten av januari. Här där vi bor nu har jag inte hört en enda raket innan idag. Ganska stor skilland… Nu brljar tydligen grannarna skjuta raketer, 9 minuter i 12, varför? Kiro la sig under soffbordet. Helix har inte reagerat. Han kommer säkert skälla lite när han väl vaknar. Hade tänkta att ge dem köttben till 12-slaget men det är lite sent att komma på nu.

Kiro för några minuter sen i husses famn:

 

Nu är kl. 00.00 Gott nytt år!

Jullov

Nu har jag semester (jullov :-)) sen i onsdags. Försöker träna något varje dag men hundarna men det blir mest här hemma. I onsdags blev det lite lydnad och uppletande. Båda jobbade bra i uppletandet. Kiro Hittade hyffsat snabbt sina 5 föremål, fick köpa en del med det sista som låg ganska grunt. Helix jobbade lite längre, rundar gärna rutan istället för att leta i den. Men han jobbade riktigt länga utan att komma tillbaka till mig, det var härligt att se.

Igår tänkte jag mig konditionsträning så jag tog cykeln och vi gick/joggade iväg till en 2,7 km i princip otrafikerad grusväg drygt 2 km bort. Dit gick det bra, det var härligt för det att sträcka ut på grusvägen, jag fick dock kämpa rejält i några av backarna som är väldigt branta. Sen tog vi en liten paus och gick ner till sjön i slutet av vägen. Sen när vi skulle åka tillbaka var bakdäcket på cykeln helt platt. Så det var bara att gå 5 km hem. Det är ju inte så jobbigt men det underlättar inte att ha två övertaggade hundar med. När de var lösa var de helst minst 50 m framför och sen i koppel längs landsvägen så kunde inte Helix gå utan att dra, fick lite kramp i vänster arm innan jag tillslut snurrade kopplet ett varv runt mitten av styret på cykeln så fick han dra den. Han var iaf ganska trött resten av dagen. Men inga problem att orka med lite vittringsträning på eftermiddagen. Ett moment mina hundar älskar men kanske inte är så jättebra på. Kiro är bra på letandet men tycker apporteringen är lite jobbig. Helix är inget vidare på letandet och rör runt en del och smakar på andra pinnar men apporterar fint. Igår gick jag in och korrigrade vid ”smakande” får se om han fattade vad jag menade vid nästa träningstillfälle.

Idag blev det ett kort lydnadspass där Daniel var med och körde med Kiro (som var toktaggad :-D). Helix fick bland annat träna på att gå långsamt framför mig i koppel för att försöka få honom att förstå att framåtsändande kan man göra långsamt. Vi provade även inkallning med både ställande och läggande och det gick. Ställande önskar jag något snabbare men läggandet är riktigt bra.

Vi avslutade med platsliggning med störning av godis på marken och efter två påminnelser var han helt på det klara med att nosen inte skulle vara i backen. Ska träna med löptiksstörning framöver.

Nu på kvällen har vi jag plågat hundarna med en dusch, så de är fluffiga och luktar gott imorgon när vi får gäster.

Snart julsemester

7 arbetsdagar sen blir det lite semester igen. Vi tränar i alla fall vidare, mest lydnad och agility för Helix men i torsdags fick hundarna spåra igen när jag var ledig på förmiddagen.

Veckans bästa var agilityträningen i måndags när jag och Helix klarade en bana på 11 hinder felfritt två gånger på rad. Sen bytte vi till en svårare och det klarade vi inte riktigt men det var inte långt ifrån. Hoppet tändes att vi kanske kan vara redo att starta klass 1 i februari. Hade nog dick varit lättare med klass 2 där detoftast inte är lika många raksträckor.

Både i onsdags och fredags åkte vi till LBK för att träna lydnad inför dagens tävling i klass 2 för Helix. Extremt taggade hundar, lite småstrul här och var så vi får se hur det går idag men kul lär Helix ha i alla fall. Kiro får mest lattja runt, går fortfarande lätt ner sig så fort det blir minsta lilla som han blir osäker på.

Spåren i torsdags gick ganska bra. Kiro klarde sitt utan problem men var himla långsam (???). Helix tog bakspår, missade första pinnen, gick över någon mer pinne som jag såg och fick jobba en del i slutet där jag korsat en gata. Han hade väldigt bråttom…

 

Agility och vardag

Nu har vi börjat arbeta igen efter en veckas inflyttningssemester. Lite pyssligare är det nu när vi tar bilen till jobbet men det ska nog bli en rutin som allt annat. Hundarna är hos samma hundvakt som tidigare så efter jobbet kan vi åka och hämta dem där och sen åka och träna innan vi åker hem.

Precis så gjorde jag igår när det var agilityträning. Vi körde en bana med lite mer svängar än tidigare och de gå ju bra men så fort det går rakt fram är det svårt. Fick en runda filmad:

Jag skulle behöva lämna lite tidigare vid den gula tunneln men vänder jag innan han är inne i den så vänder tunneltoken också… Vi får träna lite mer på att han ska gå på röstkommandon också.

Kiro var också med och fick köra ett par rundor, han tuffar på  och är glad men snabbt går det inte direkt.

Nytt boende

I helgen flyttade vi, jag gillar inte att flytta men denna flytt blir förhoppningsvis en den sista på väldigt lång tid då vi flyttade in i huset vi planerat och byggt i 1,5 år. Nu numera bor vi inte i stan utan i ett litet samhälle ca 2 mil utanför Linköping. Det har varit massor att fixa med så hundarnas träning har blitvit lidande. Mest lite småsaker har de fått göra för att hålla dem nöjda. Hundarna verkar dock trivas rätt bra i huset. Kiro gillar redan att ligga framför brasan och den nya soffan och fåtöljerna verkar falla dem i smaken. Helix måste vänja sig lite mer vid alla ljud så han inte larmar för allt.

I måndags vare det agilitysamträning Klass 1 där båda fick turas om att köra. Efter en hel del kämpande klarade jag en lång linje med tre blindbyten med Helix. För Kiro var klass 1 banan rena barnleken men jag irriterar mig på att vi inte får till de där tighta svängarna jag vill ha på vissa ställen. Nu ska vi fixa vidare i huset och på tomten så vi kan börja träna lite mer seriöst igen snart.

20161120_084836

Kiro framför första brasan i huset.

20161120_083411

Nya soffan fick godkänt

20161120_102223

Kiro såg något spännande och intog ”schäferpose”