Hjärnspöken

Lite lydnadsträning vid coop ikväll. Trist nog hade jag bara en fungerande hund. Kiro var helt ur gängorna, låg, som han är när han blir osäker. Det har hänt ett antal gånger under hans liv att han låst sig i en sån känsla, det beror ju i grund och botten på att han är så otroligt förarvek och därmed känslig och avreagerar ganska dåligt i just dessa situationer. Men vad som utlöser det när han låser sig i den känslan kan vara svårt att klura ut. Idag var han troligtvis väldigt trött, och så blev han osäker vid första övningen som var helt ny och jag försökte visa med handen vilken han tycker är väldigt konstigt, eller så var det att någon av dem vi tränade med lät lite arg/bestämd eller så var det för att husse inte var med den här gången. Han blev ju så en gång när husse gick hem under träningen. Förhoppningsvis har det släppt till nästa träning, det var väldigt länge sen han hade en låsning som satt i flera dagar.

En anledning till att han troligtvis var väldigt trött är att de varit hos daghusse hela dagen och fått massor av uppmärksamhet efter en redan väldigt ansträngande helg.

Helix attityd och energi var det dock inget fel på, lite svårt med impulskontrollen när jag låtsades kasta leksaken när han skulle sitta stilla. Jättebra fart in med leksak som han fick byta mot en annan leksak.

Trevlig helg i mobilbilder

Nu är hundarna trötta efter en lagom lugn helg hemma.

Igår spårade vi på morgonen. Det gick sådär. Helix fick ett spår på ca 350 m i kohagen. Han tog upp spåret jättefint men när de blev lite svårt så blev han väldigt lättdistraherad men sen kom han igång igen och spårade en bit jättefint men hittade en spännande flaska men något äckligt innehåll att rulla sig. Han hittade tre pinnar som jag lagt godis/godisburk vid men missade slutpinnen. Det är lite väl svårt att börja spåra längre spår på ett ställe med så otroligt mycket andra dofter (vilt, skräp, människor och andra hundar) men när han väl läst sig så blir det nog jättebra.

Kiros spår la jag på vallen, 780 m. Husse gick men honom men jag gick efter. Kiro var lite väl taggad och slarvade i några vinklar men markerade alla spårpinnar förutom slutpinnen jättefint.

Sen efter lunch åkte vi till en fin (och uppvärmd!) innelokal och tränade lydnad med tre andra ekipage. Båda hundarna var jätteduktiga. Kiro fick börja med platsliggning och sen köra en liten kedja med kommendering FF-inkallning med ställande – hoppapport tror jag det blev. Jag jag dk på hoppet på tillbakavägen men annars gick det väldigt bra. Jag belönade även bra halter och transporter Sen körde vi även sättande under gång med kommendering och det gick bra, rätt skifte alla gånger 🙂

Senare körde vi även lite kryp och vänstersvängar i kryp och FF.

Helix var superduktig, helt ny miljö och ganska obekanta hundar så vi började med enkla kontaktövningar och fotgående. Sen tränade vi även lite hopp, stadga, hakan i backen och runda. Superbra attityd och samarbetsvilja även om det där med att ligga still är svårt. Inga problem att ha honom lös 🙂

Idag på fm fick hundarna gå en varsin promenad. Helix fick gå på promenad och busa med settern Riley. Har tyvärr varit lite dålig på att låta honom umgås och leka med andra hundar men det gick bra ändå när han väl kom över det värsta fjäskstadiet där han nästan lyckades ta slut på tålmodiga Rileys tålamod med sitt slickande. Men sen sprang de och lekte en stund. Sen ville han inte gå hem, det var ju såååå kul att leka med Riley. Sen fick Kiro en promenad med bara matte och husse, så lycklig, lite budföring blev det också. Helix fick träna på att vara helt själv hemma vilket inte var några som helst problem, skönt.

På em blev det ett litet uppletande. Kiro var superduktig, 4 föremål la jag ut och husse fick köra med honom. Lite svårt med sista föremålet men bra attityd hela vägen och verkligen taggad på belöning när han kom in!

Men Helix gick det sådär, han var nog lite slut i huvudet. Sprang ut och letade jättefint, hittade ett föremål börjar komma mot mig men rappar föremålet och lämnar det. Sen ville han inte springa ut mer utan retning och låste på belöningen. Det känns dock bra ändå eftersom han tycker att det är så himla kul att leta efter saker och han verkar ha förstått att han ska komma till mig för belöning, ska vara få honom att förstå att det han hittar ska med hela vägen in. Han fick också inviga sitt nya tjänstetecken och matchande halsband till. Blått-neongult/grönt ser dock gult ut på bilden.

De ”fina” mobilbilderna från helgen:

Helix i sitt fina tjänstetecken och halsband:

DSC_0101

Vi måste sluta handla hundleksaker på Ica, de överlever inte så länge, den här köpt 2 timmar tidigare överlevde någon enstaka minut:

DSC_0104

Helix och Riley

DSC_0105 DSC_0106

Beräknande

Jag har hört att hundar inte kan tänka ut saker (beräkna) och agera på ett visst sätt för att jäklas. Det tror jag inte alls på.

Helix har lite sånna fasoner för sig. Har Kiro ett tuggben han hemskt gärna vill ha kan han gå till fönstret och helt plötsligt börja skälla på något som inte finns och när Kiro flyger upp och skäller och lämnar tuggbenet går han helt enkelt och tar det och är jättenöjd. Matte är dock inte helt nöjd med skällande hundar så dagens försök slutade med att tuggbenen plockades undan.

Lägenheten stod kvar

Det var tydligen inga som helst problem att vara ensamma hemma både fm och em. Visserligen utnyttjade jag lite flextid till att börja lite senare och sluta lite tidigare man det hade jag nog inte varit tvungen att göra. Det enda jobbiga var att cykla hem en gång extra i den jäkla snömodden. Lunchpromenad i fårhagen där de kutade runt lite och sen tugga älgben på eftermiddagen. så var allt i sin ordning när jag kom hem.

Kiro blir lite nipprig när man kommer hem men Helix är stencool. Han var också rätt cool när vi blev fick en stor traktor som plogade bakom oss, brydde sig inte ett dugg trots att den lät en hel del. Han hade ju hittat roliga snöklumpar.

I övrig så blev det en lugn dag, drygt 1 h promenad när jag kom hem sen har vi tränar lydnad inne. Superkul tycker båda. Helix fick träna hopp-stå, fjärrskiften, baktasstarget och hakan i backen. Kiro fick träna hopp-stå, fjärrskiften och sidförflyttningar på planka. Båda jätteduktiga men Helix blir rätt frustrerad när han inte fattar vad han ska göra, han fick tänka mycket innan han kom på hakan i backen men när han väl kom på var han superduktig. Kiro förstod inte riktigt grejjen med sidförflyttningarna men det kommer nog.

2014

Ett år som verkligen gått upp och ner men trots någar riktigt tråkiga händelser ändå avslutar med en positiv känsla.

Bland annat har:

  • Kiro och jag debuterat i agility och tog pinnar i båda starterna i debuten. Totalt har vi tagit 8 pinnar under året på 15 starter. 3 i hoppklass och 5 i agilityklass.
  • Kiro och jag har tagit ytterligare två första pris i lydnadsklass 2 och fått titeln LP2.
  • Kiro och jag har debuterat lägre spår med godkänt resultat.
  • Vi upptäckte under tråkiga omständigheter att Kiro troligtvis fick en nackskada (whiplash) vid hundattacken hösten 2013 då han blev allvarligt biten och runtkastad flera gången av en gran danoishane.
  • Vi har haft karens för behandlingen av ovanstående nackskada.
  • Vi har under fler tråkiga omständigheter upptäckt att Kiro efter alla smärtsamma veterinärbesök utvecklat en rädsla för hantering av nacken.
  • Zathungens Helix har flyttat hem till oss!
  • Jag har fått fast jobb 🙂
  • Jag har nått ett stort mål hälsomässigt då jag på ett år gått ner 9-10 kg i vikt och sen lyckats hålla den vikten i mer än ett halvt år.
  • Jag har suttit i Svenska kelpieklubbens styrelse, lärorikt men stundtals ganska jobbigt.

Väldigt kort men jag tror jag fick med det viktigaste.

Årets sista spår

Gick vi troligtvis igår eftersom snön kom sen på kvällen och ser ut att ligga kvar över nyår. Hundarnas julklapp förutom en varsin stor tuggfläta blev ett rejält träningspass i skogen, alltid uppskattat. De fick ett varsitt spår och träna budföring. Helix fick ett motivationsspår där husse låg gömd i slutet, sist vi spårade i skogen var han väldigt lättdistraherad vilket jag tycker visar på lite för lite motivation. Igår var motivationen bättre även om han gjorde någon avstickare men tog upp spåret igen. Han markerade dock bara en av tre pinnar. Kiro fick ett spår på 600 m som jag la och se fick husse gå spåret med honom. Han hittade alla pinnar men vi tror att han gjorde en liten avstickare.

Budföringen var som vanligt klockren med Kiro, han fick springa med en slutpinne i munnen men det var inga problem. Helix var en annan historia. Vi fick gå tillbaka och göra de grunder som vi nog glömt bort att vi gjorde med Kiro. Stå nära varandra och göra ingångar varannan gång på mig och varannan gång på husse. Det var lite trögt i början men sen började han fatta vad han skulle göra. Sen har inte han den naturliga viljan att springa mellan två människor som Kiro har haft så även det får vi göra väldigt enkelt nu i början. Det som fungerar är att han få se Kiro springa till mottagaren. När han sett det en gång gick det betydligt bättre även om Kiro inte sprang före. Men han har väldigt bråttom tillbaka till mig så vi måste verkligen jobba på att öka värdet på att stanna hos mottagaren. Nu har vi iaf ett projekt att jobba med nu när det är snö och spårandet blir svårt..

Försökte ta bild med mobilkameran i skogen, gick väl sådär:
DSC_0088 DSC_0090 DSC_0089 DSC_0093 DSC_0094 DSC_0095

Julfirandet var med Daniel släkt och hundarna skötte sig superbra. Kiro fick inte hälsa när det kom folk eftersom han blir så jäkla uppvarvad då. Helix är ju stencool, går fram och kollar in människorna men är lugn, inte överdrivet intresserad men absolut inte reserverad, exempelvis så knatade han rakt mellan benen på en av gästerna. De fick älgben att äta sen var de lugna hela kvällen, julbordet verkade ha en dämpande effekt på Kiro som var mer intresserad av skinkan än gästerna tydligen. Men han gick fram och visade tydligt att han ville bli klappad på huvudet av alla som var där, även Daniels morfar som skrämt honom tidigare år (jag förstår mig inte på folk som tycker det är smart att försöka skrämma hundar men han lyssnade på mig i år och försökte inte ens)  Helix hoppade upp i knäet som samma morfar som satt i hans favoritfåtölj (som hundarna egentligen inte får vara i). För att underlätta för alla att veta vilken hund som var vilken så fick Kiro ha sin fina orangea scarf, de är inte så lika förutom färg och storlek men ser man dem bara lite snabbt är det ju det man ser.

Avstängd

Det är kul att skriva inlägg när de går bra men det går ju inte alltid bra, iaf inte för mig. Ibland går det mindre bra, ibland dåligt och ibland nästan åt helvete. Det här året har minst sagt gått upp och ner och nu på hösten har det gått, iaf nästan, åt helvete. Kiro är avstängd från tävling (och avel men det är skitsamma). Anledningen är en bettincident på en officiell tillställning, närmare bestämt mentaltest. Testledaren tog honom på örat och han blev skiträdd och nafsade/bet och lyckades komma åt hennes arm.

Jag var naiv och trodde inte att kontroll av öronen ingick i hanteringen på MT, det gör det iaf inte enligt instruktionerna. I vilket fall trodde jag inte att han skulle bli så rädd. Dumt att åka dit var det i vilket fall. Rädslan sen överfallet förra hösten och veterinärbesöken i våras spökar fortfarande och han har tyvärr lärt sig att ta till tänderna för att slippa hanteringen när han är rädd att det ska göra ont.

Idag var vi i alla fall iväg för att träffa en expert på hundars mentalitet, Curt Blixt så nu vet jag lite mer om vad jag kan förvänta mig framöver. Innan har jag inte vetat mycket eftersom informationen från SKK har varit minst sagt knapphändig därför har jag inte sagt det till mer än några enstaka personer eftersom jag inte vetat vad som ska hända.

Om mötet idag:

Curt gjorde egentligen inte så mycket. Frågade mig mest om hur jag tänkte lösa problemet och lekte lite med Kiro. Situationen i början blev lite konstig/veterinärlik och jag blev nervös så Kiro var låg/misstänksam och började slappna av först på slutet.

Curt sa att det fanns tre alternativ. 1 att de friar med förmaningar, 2 att vi får en viss tid på att träna och sen ska Kiro klara ett test med hantering av en främmande person innan de friar och 3 att de stänger av på livstid på en gång. Han sa att han inte trodde att det tredje alternativet var aktuellt. I vilket fall blir Kiro ovillkorligen avstängd på livstid vid ytterligare en bettincident. Jag åtgår från alternativ 2 och ska börja träna omgående, visserligen tränar vi hemma regelbundet men måste träna med andra personer. Fick bra feedback från Curt på hur vi ska träna så det är bara att börja.

Hur ska vi träna då. Börjar med mina mål, Kiro ska:

  • Acceptera och inse att det inte gör ont när främmande människor hanterar honom och aldrig försöka bitas för att slippa hantering.

Jag vill ju så gärna få hanteringen till något positivt men det är kanske inte något realistiskt mål. Först måste han komma över låsningen han har fått nu och den övervinns inte med godis. Han måste helt enkelt lära sig stå ut, att det inte gör ont och att han inte kan ta till tänderna för att slippa. Han ska blir hanterad (på ett ej smärtsamt sätt) av så många olika människor som möjligt utan möjlighet att bita. Först med munkorg och sen förhoppningsvis när jag bara håller i halsbandet.

När jag skriver det här senare låter det som att det hänt massor av gånger, det har det inte, bara två gånger som inte varit hos veterinären. Men det är för mycket ändå och rädslan har eskalerat väldigt mycket just efter dessa incidenter.

Blir han avstängd är det skittrist men det är ju knappast katastrof, vi kan träna och ha kul ändå.

Kommer vi över det här berget älskade vän?

Lydnadsträning och shopping

Nya lektionen på onlinekursen är framåtsändande. Så vi åkte och tränade för att filma lite av den träningen. Kul med snö tyckte båda hundarna så fokus var inte på topp. Kiro  har alltid haft lätt för targets och att jobba ut från föraren men har har ju fått för sig att skälla i starten eftersom det är så kul så nu jobbar vi stenhårt med att få bort det. Skäller han så bryter jag vilket har gett en tempominskning men farten borde komma tillbaka när han blir säker på uppgiften. Film från idag:

Helix fick också träna lite targets vilket gick sådär, han var så yster i snön att ingen av oss kunde koncentrera sig men kul hade vi.

Efter träningen åkte vi och gick en sväng vid skjutbanan där de tydligen också tränade idag. Perfekt för Helix att få höra skott på i en så naturligt situation. Hundarna sprang och lekte och klättrade på en jordhög.

Vi har även hunnit med en shoppingtur, tre olika djuraffärer fick hundarna gå i och de skötte sig jättebra. Helix gick som han aldrig gjort annat tills vi kom till en rulltrappa, den var tydligen inte alls kul. Jag bar honom såklart men det var ändå ganska äckligt så när vi skulle ner började han bromsa långt innan men då tog vi hissen vilket Daniel hade tänkt iaf. Kiro var som vanligt hur cool och obrydd som helst så länge folk inte pratade med honom för då blir han fortfarande lite uppvarvad.

Helix visa upp resultatet av shoppingturen:

CIMG2927

Två färgglada koppel som är lätta att stoppa ner i fickan, en neongrön spårlina, ett halsband och en sele. Det senare är billigare kopior men eftersom Helix iaf kommer att växa ur det så gör det inget.

Lugna dagar

Kiro har fått något skit i näsan. Han var som vanligt i lördags tills kvällspromenaden då husse sa att han fnös/nös mycket och så har han fortsatt vid ansträngning tills idag. Idag ha det bara varit lite ibland. Tre alternativ vad det kan vara kan jag komma på, förkylning men lite för plötsligt för det, skräp i näsan från ridhuset eller gräs eller noskvalster. Vi har iaf isolerat oss och tagit det ganska lugnt. Lite lugnare lydnadsträning och fysträning. Jag har gett båda milbemax som ska ta eventuella noskvalster. I värsta fall få vi åka till veterinären (Kiro avskyr numera veterinärer :-() nästa vecka för en ingående kontroll av näsan men jag besparar oss helst det, då han lär behöva lugnande.

Igår lyckades jag få lite tid på konstgräsplanen så jag kunde filma lite till lydnadskursen:

Jag har börjat träna Helix att lämna föremål i handen vilket gå varierat, ibland jättebra och ibland inte alls. Med honom så fungerar det bäst att träna en övning en kort stund och sen inte igen samma träningspass då han inte alls ser meningen med att göra samma sak många gånger och då hittar på annat. Det fick jag erfara även igår.

Helix bjuder på skratt

Har man en valp gäller det att ha humor. Jag har en otrolig tur som har en daghusse till hundarna som har humor. Pratade med honom och frågade hur det gick och det gick väl allt bättre (inte för att det gått dåligt men det har väl blivit lättare) och ”den där lilla bjuder på väldigt många skratt” eller något liknande sa han och då blev jag glad. Jag har även fått höra att det är hundarna som får han att orka allt annat när jag frågade om de verkligen orkade med båda hundarna hela arbetsveckan. Jag hoppas verkligen att de är ärliga men det tror jag och är väldigt tacksam.

Idag bjöd Helix på skratt åt flera när han skällde ut en schäfer, det roliga var ju att den var i plast och stod inne på arken zoo. Labradoren i plast brydde han sig dock inte om. Hundarna fick följa med på lite shopping på fm när de var så trist väder. En till reflexväst blev det så de har en var. Nu syns de i mörkret med reflexselar, reflexvästar och lysande halsband.

Valpkursen blev inställd idag men vi har tränat lite ändå. Helix och husse tränade inkallning, följsamhet, kontakt och stadga-frikommando. Jätteduktiga båda två. Helix fick även ett litet spår, det gick sådär, han vill gärna använda synen när vi är på kort gräs. Riktigt bra dock att han hittade naturpinnen jag hade lagt ut.

Kiro fick träna lite korta kedjor där jag belönade transporterna och en hel del stegförflyttningar. Vi körde även en liten platsliggning med skott. Bra att han var tyst men han lättade lite fram och vred sig lite på första skottet. sen låg han helt stilla.

Målet nu är att starta lkl 3 den 3 januari inomhus men vi får se. Just nu är det ju metallapporten vi måste kämpa absolut mest med.