Mycket att göra i veckan. Mest fysträning har det blivit men även lite lydnad. Kiro var dålig i magen i  ett par dagar i början av veckan och vi fick gå ut två gånger per natt men nu är han helt återställd 🙂

Idag fick hundarna träna ordentligt. Vi åkte till LBK och tränade först agility och sen lydnad. I agiliyn blev det bana/kombination med lite längre avstånd. Helix gjorde en hel del bra och andra saker måste vi träna mer på, han är otroligt påhittig den hunden… Kiro gick riktigt bra och var verkligen på hugget.

Sen till lydnadsplanen där Kiro inte direkt imponerade. Trots att vi verkligen försökt höja och stärka honom går det bara sämre och sämre. Nu är det svårt att få honom att vilja göra något alls mer än att sitta vid väskan och äta godis. Visst han måste inte älska lydnaden men eftersom det är vad vi tränar mest så måste han iaf göra något. Tidigare var han riktigt bra på fritt följ men nu lallar han bara med 1 m från föraren och ofta lite bakom. Jag tröttnade idag när det kändes som han bara tramsade. Han växlade mellan strykrädd och lekglad och att vilja springa till väskan trots att vi var på en plats där han är trygg och ingen annan var i närheten och påverkade. Han har ingen anledning att se ut som han ska få stryk när man tar fram en leksak då. Jag kan inte tvinga honom att leka med den visserligen men jag kan begränsa alternativen. Antingen är man med och har roligt eller så är man med och har tråkigt. På med kopplet och förklara att fotgående det gör man BREVID föraren och INGEN annanstans. Helt ett tuffare sätt men han är nog inte så jäkla vek som jag vill tro och det kan ju vara så att det blir värre genom att behandla honom som en porslinsdocka mentalt. Visst han var inte så glad men han gjorde det och tog belöning i form av godis. Förhoppningsvis leder förtydliganden i lydnadsträningen till att han återigen blir säkrare och gladare men först måste vi nog jobba förbi en hel del mentala spärrar. Målet är inte tävling utan att ha en hund som fungerar på lydnadsplanen. Inte en hund man måste gå (helst krypa) runt och fjäska för att han ska vilja vara med öht. Fungerar inte denna metod så är det skitsamma eftersom han ändå inte fungerar som det är.

Detta är vad vi vill ha, får se om vi kommer dit. Kiro för ca 2 år sedan:

Sen tog vi ut Helix och han var riktigt balanserad (för att vara Helix) efter att ha rasat av sig på agilityplanen. Eftersom jag anmält till en lydnadsklass 2 om mindre än en månad så repeterade vi rutan. Han gör ofta en liten log i ställandet och hamnar till vänster om rutan. Idag sa jag till en gång när han gjorde så att det inte var rätt och sen höll han sig faktiskt i rutan. Hoppas det inte bara var tur. I slutet fick han även träna rutan med leksaker utlagda runt om. det var svårt men gick till slut bra. Lite annat han fick göra var fotgående, där han var tyst men trängde lite, kryp som gick riktigt bra, grunder till framförgående men blandat resultat och sist skall som är skitkul tycker Helix. Sist fick han sitta still och skalla och det gick också, tidigare har han fått hoppa runt som han vill. Nu ska vi bara få en bra rytm och uthållighet.

Efter det har hundarna varit rätt nöjda resten av dagen. Vi har varit och målat hus och jobbat på tomten i ca 5 timmar. Det verkar som hundarna trivs där. Nu längtar vi tills vi har en grön och skön gräsmatta och inte bara en leråker men det lär ta ett tag och mycket slit tills dess.

I måndags tog vi lydnadspaus och jag var med på agilitysamträningen med Helix. Han var riktigt duktig men tyckte det var lite onödigt att ta alla pinnar i slalom. Vi var ensamma kvar på slutet och då byggde jag upp några hoppteknikövningar. Vilken power det är i den hunden. Det smäller till i backen när han hoppar av.

I tisdags joggade vi en sväng och skrittade lite i en backe.

I onsdags åkte jag själv ed hundarna till LBK och tänkte köra igenom Helix och lattja lite med Kiro. Det första gick riktigt bra. Det andra katastrof. Efter att ha haft en riktigt lång och bra är det en dipp i Kiros självförtroende nu. Han vågade knappt göra något. Hoppade iväg när jag tog upp något i fickan som om jag skulle slå honom. Började leka lite några gånger men tog bara någon minut så gjorde jag något som han tolkade som att jag var frustrerad/hotfull. Det kan vara något så enkelt som att hålla fram en leksak  åt honom eller kasta ett par godisbitar. Jag lyckades inte ”lösa upp” honom utan fick sluta med ett misslyckande 😦

Igår fick hundarna vila då jag jobbade på kvällen också, totalt 14 timmar. Det gick över förväntan trots att det händer sällan numera. Ett sommar jobbade jag 13-timmars pass på natten och det var rätt jobbigt men det var också ett betydligt mer enformigt och fysiskt jobbigt arbete. När jag fortfarande jobbade i Västerås åkte jag ofta och jobbade 4 timmar på Posten på fredagskvällarna efter mitt vanliga heltidsjobb så jag har tränat en del på långa arbetsdagar. Skönt att känna att jag inte blivit för bortskämd nu så jag inte orkar.

Idag tog jag ledigt på em så var vi i Valla och tränade lite och joggade en sväng. Helix gick riktigt bra. Kiro var väldigt upp och ner och målet var egentligen inte att träna utan att se om jag kunde få hans låsning att lossna. Han ville verkligen leka men vågade inte riktigt först men på slutet lossnade det och han kom igång rejält och kunde ta leksaken nära mig bara jag inte var vänd mot honom. Hoppas han vågar jobba med husse i helgen.

Det är svårt att träna två så olika hundar som dessa. Kiro har aldrig gillat att arbeta nära föraren, man känner sig som en repellerande magnet när man jobbar med honom ibland. Jag tolkar det som att det är på grund av han inte vågar närma sig föraren i fall han tror att man är arg eftersom han är så förarvek. Helix är tvärtom och klänger gärna och dunsar in i människor. Just nu är det värre för mig när jag tränar Kiro eftersom jag har en med ”dominant” utstrålning än Daniel. Särskilt nu när jag tränar mycket med Helix då han kräver lite mer ramar, krav och styrning för att hålla sig i skinnet.

Knasiga hund, hur ska vi förklara att ingen vill dig illa.