Idag fick Kiro spendera en heldag hos veterinären, inte uppskattat alls.

Han skulle sövas så veterinären kunde känna närmare på nackskadan och röntga.

Resultatet var väl bästa möjliga, inga förskjutningar, rörliga kotor eller skadade diskar. Hela ryggraden röntgades och inget konstigt hittades. De lyckades dock provocera fram smärta även när han sov vilket visar att han verkligen har ont och att det inte är något som sitter i huvudet. Smärtan uppstod när de vinklade upp huvudet och tryckte på nacken samtidigt. Antagligen är det någon mjukdel, muskel eller annat ligament som är inflammerat. Vi ska prova med Rimadyl i två veckor och sedan se hur vi ska gå vidare. Blir det inte bättre så kan magnetröntgen vara ett alternativ alternativt använda laser/ultraljud för att hjälpa läkningen. Under tiden ska vi undvika dragande i halsband vilket vi redan gör.

Det viktigaste är att han blir bra men det är ändå lite tråkigt att det inte blir några tävlingar på minst 6 veckor framöver troligtvis längre.

Jag hämtade en väldigt trött Kiro, han låg till och med och sov i knäet när vi var på spårläggarmöte, lite mysigt 🙂 Ovant med en långsam kelpie, men imorgon är han nog som vanligt igen.

Idag var vi på Norsholms djursjukhus för att deras ortopedspecialist skulle titta på Kiro. Orsaken till att jag bokat tid är att vi har haft två bettincidenter den senaste tiden, båda när man i hanteringen kommit åt nacken. Det tog inte veterinären många minuter att få fram samma reaktion när han provocerade högt upp i nacken vid 1, 2 och 3 nackkotan. Han tyckte att resten av hunden var riktigt fin i muskler och leder. För att veta exakt var skadan sitter och därmed hur den ska behandlas så måste Kiro sövas, vilket ska göras den 31 mars. Tydligen kan vi träna och tävla som planerat tills dess då Kiro inte visar några som helst tecken på att det skulle göra ont i dessa situationer.

Anledningen till skadan är med stor sannolikhet att han blev attackerad, biten och rejält omskakad av en Gran Danois hane i oktober förra året. Han fick ett par hål ihopsydda men det upptäcktes inte några andra skador just då. Jag har märkt att han inte riktigt gillar när man försökt pilla på sårskorporna eller ärren men inte mer.

Jag hoppas verkligen att Kiro blir helt bra, inte kul att gå runt och oroa sig för att hunden har ont. Det tråkiga är att även om han blir helt bra så har han i princip helt tappat förtroendet för hantering av främmande människor nu efter lite för många obehagliga sådana situationer. Det märks att han förväntar sig obehag i dessa situationer 😦 Det går bra när jag eller någon han känner gör hanteringen men inte nya personer. Får se om jag någonsin vågar ställa ut igen, eller göra en exteriörbeskrivning.

Ikväll har jag varit på ännu ett årsmöte och innan det började hann vi bara med en timmes träning/rastning inklusive en cykeltur på 3,5 km som tog ganska exakt 15 minuter.

Husse vägde Kiro igår och han hade gått upp till hela16,5 kg så han har gått upp 3 hg de senaste veckorna. Lite mer hull har han nog fått men lite kan nog vara ”massa” jag har ju svårt att tro att han kommer att väga så lite som under 16,5 kg när han är fullvuxen men han har inte ökat i vikt mer än något hekto på snart ett år. Gissningsvis landar han på runt 17 kg OM han får mer massa. Mig gör det inget om han inte får det, ju mindre vikt att släpa på desto mindre sliter träningen men det lär inte gå nå vidare på utställningarna. Jag har ju hållit honom ganska slimmad, i min mening i bra hull, men jag vet inte om jag ska låta honom ha något över hull som han har just nu för att underlätta utveckling/uppbyggnad? Svår avvägning!

På utställningen i somras var han enligt domaren något tunn:

Jag tycker att han i fin form och absolut inte tunn, jag hade gött upp honom i några veckor innan du han blev ganska smal av all simning under sommaren. Några veckor tidigare såg han ut såhär:

Du kan jag hålla med om han var något tunn men inte farligt.

När Kiro ändå skulle vaccineras så passade vi på att göra en liten hälsokoll, inte helt uppskattat av hund eller plånbok men är man nojig så är man.

Han fick mun, öron (dagens värsta enligt Kiro), tassar, hjärta och rumpan (näst värst) kollade.

Veterinären hittade inget konstigt men han har varit och är fortfarande lite lite irriterad i några tassar och hon trodde det berodde på saltet (som de älskar att slänga ut överallt här i Linköping :-/) så nu ska tassarna duschas efter varje promenad. Jag vet någon som inte kommer att uppskatta det…

Väl hemma blev det lite balanseringsträning och nu ligger han och tuggar på ett jättestort köttben.