Hälsa

av

Hjärtultraljud x 2

Hösten har varit lugn på hundträningsfronten, vi har jobbar lite med detaljer i lydnaden och försökt spåra och köra uppletande regelbundet.

Precis nu innan jul åkte jag till UDS i Uppsala för hjärtultraljud på båda hundarna.

Helix behövde göra det för att få förnyat recept på hjärtmedicinen. Hans hjärta hade inte blivit anmärkningsvärt sämre sedan förra året vilket var skönt att veta. Han ska fortsätta äta Pimobendan på samma dos som innan. Tyvärr har jag ett par gånger märkt att hjärtat troligen inte riktigt orkar med när han anstränger sig väldigt mycket som vid uppletande. Han har vid två tillfällen fått avbryta den träningen då han inte kunnat fortsätta utan bara satt sig/lagt sig och fått hämta andan. Vi får träna annat helt enkelt.

Åysan fick göra ett nytt hjärtultraljud då det snart gått 2 år sedan sist och vi kikar på möjligheten att ev. para henne till våren. Hon är nu 4,5 år och de kunde inte hitta något avvikande alls vilket är skönt. Det var vid den åldern en veterinär kunde se små avvikelser på Helix hjärta vid ultraljud.

Nu väntar vi och ser vad planerna blir för nästa år. Åysan är anmäld till en specialsök klass 2 i vinter så vi ska träna lite extra inför det. Sen får vi se om det blir parning eller tävling i vår/sommar.

Gott nytt år!

Helixens kennel

av

Åysan 12 veckor och Helix mycket bättre

Nu har Åysan bott här i ytterligare några veckor. Hon växer så det knakar, vägde 9,2 kg i torsdags morgon. I onsdags fick hon son vaccination, det gock väldigt bra, hon märkte ingenting av sprutan och hälsande glatt på veterinären som kände och klämde lite. Vi tränar så mycket vi hinner men det är inte helt lätt att få till. Mycket fokus på samarbete kring föremål då jag har klantat till det lite i och med att hon varit duktig på att stjäla saker hon inte ska ha. Träningen går framåt iaf även om det är en bit kvar till vi är i mål att hon på eget initiativ hämtar saker hela vägen till mig. Vi har varit två gånget på LBK och tränat vilket inte var några problem. Hon får ha koppel på om det är andra hundar i närheten så jag kan stoppa om hon får för sig att hon vill kolla in dem.

Träning inför framtiden?
Får jag godis nu?

I onsdags var Helix på rehab igen, sjukgymnasten tyckte han var väldigt mycket bättre. Lite öm på höger sida men inget på vänster sida vilket brukar vara den han har mest ont på. Skönt att kunna träna bort smärtan. Nu har han tappat extra vikten och börjar se musklad ut igen. Han är lyckligt att få träna mer som vanligt och simma en del. Dock vill han gärna vara med och träna när Åysan får träna vilket blir lite oftare än vad han får tränaså där måste jag vara bättre på att verkligen platsa, stänga in eller binda fast honom för han stör en hel del.

Det är tröttsamt att vara storebror…

av

Ett svar och en ny familjemedlem

Den 17 juni gjorde Helix en CT-röntgen av rygg och bäcken. Den visade på att han har ett litet område med artros i vänstra ileosakralleden som är leden där bäckenet är fäst i ryggraden. Mycket möjligt orsakat av det trauma som hände den 22 januari när han nästan ramlade av undersökningsbordet vid ultraljud av prostatan och han blev uppfångad i större delen av belastningen i vänster bakben. Det enda vi kan göra är att träna förebyggande och ge tillskott med foder för att minimera inflammationen vid artrosen. Vi får prova oss fram vad fungerar och vad som gör att han får ont och undvika det. Rehab fortsätter vi med som innan. Skönt att det inte var något allvarligare som ett begynnande diskbråck men trist att det inte går att bota.

Den 18 juni åkte vi till Kumla och hämtade vår nya familjemedlem och träningskompis Vickulas Åysan. En framåt tjej som klev in här som hon alltid bott här. Nu väntar en sommar med miljöträning och att lägga lite grunder för framtida träning. Åysan är en otroligt hungrig liten valp på träningsmotivationen blir nog inte svårt att få till. Vi ska även lägga grunderna för bra lekbelöningar.

Helix är väl inte superpigg på att dela med sig av mat, leksaker och sin husse och matte men det går väldigt bra ändå. Han har till och med busat lite med Åysan så han smälter sakta men säkert för denna charmiga valp. Att ha en ettårigt barn och en liten valp är kanske inte det lättaste men överlag går det väldigt bra. Ibland får sig Nelia ett nyp av vassa valptänder men hon är rätt tålig och Åysan lyssnar faktiskt när man säger till då. Hon biter jäkligt hårt när hon är övertrött får vi vuxna känna på desto oftare.

Aningen skeptisk Helix
Nästan förbjudet söt
Snygg sovstil
Lite mer närhet än Åysan hade tänkt sig tror jag.

av

Ögonskada och fortsatt sjukgymnastik

Förra veckan lyckades Helix skada vänster öga onsdag kväll eller natten till torsdag. Han hade riktigt ont och jag kunde se att hornhinnan var skadad så det blev att boka en akuttid hos veterinären. Husse, Nelia och Helix spenderade 3 timmar där då andra akutfall kom in och åkte sedan kors och tvärs över stan för att få tag på medicinerna. Under de tre följande dagarna skulle Helix ha totalt 13 droppar per dag i ögat av tre olika sorter. Det var en liten utmaning eftersom han hade väldigt ont och inte gillar att bli fasthållen. Men jag hittade en rätt bra teknik där jag knep fast honom med benen och höll upp huvudet mot bröstet. Som tur var läkte det snabbt och gjorde allt mindre ont så i slutet av dessa tre dagar gick det rätt enkelt. Han vande sig också såklart.  På återbesöket på måndag morgon hade skadan läkt helt, han fick lite mer antibiotikadroppar samma dag men har inte behövt någon mer efter det. Tur att han är en väldigt förlåtande och snäll hund, hur ont det än gör biter han inte utan försöker bara ta sig loss. På återbesöket skötte han sig jättebra trots att det första besöket på torsdagen var rätt jobbigt när han hade ont. Hemma mutade jag med godis och det gjorde att han gärna kom för att få dropparna även om han tyckte att det gjorde ont och var jobbigt.

dsc_0969

Aj i ögat

I onsdags var det dags för ett andra besök hos sjukgymnasten. nu var han ohalt och rak men lite öm i ryggen. Han fick laserbehandling och prova vattentrask. Helix är otroligt duktig på att ligga still på sidan och bli undersökt och behandlad, antagligen för att det är så jag klipper klorna. Vattentrasken var lite konstig med underlag som rör sig och lite konstiga ljud men han köpte det bra. Vi får jobba lite på ett hitta ett jämnt skrittempo, något som inte är helt lätt annars heller, Helix vill att det går fort.

Nu hoppas vi på fortsatt bärring och betydligt färre veterinärbesök framöver.

av

Nästa problem med Helix

Ett par dagar efter Helix ultraljud blev han halt efter vila på vänsterbakben. Hältan värme ur rätt fort och var mer som en markering när han gick. Så det blev korta koppelpromenader. Han har sakta blivit bättre men markerar fortfarande lite så idag var vi hos veterinären. Hon trodde han drabbats av femuropatellärt smärtsyndrom/Chondromalacia i sitt vänstra bakknä. Så nu blir det fortsatta koppelpromenader och lite antiinflammatoriskt när vi hämtat ut det.

När han är bra igen ska vi boka tid hos fysioterapeut för att få träningstips samt stretchingtips.

Helix tycker det är skittrist med vila. Han borde bli bra enligt veterinären. Jag hoppas han kan komma tillbaka och träna och tävla som innan.

Här kan man se hur han avlastade vänster bak. Nu gör han sällan det så tydligt.

dsc_0775

av

Kulorna sitter kvar ett tag till

Vintern har varit väldigt lugn på träningsfronten till Helix besvikelse. Han är inte en hund som inte klarar att vila men han föredrar helt klart att träna så mycket som möjligt.

Eftersom vi under hösten noterat att Helix droppar lite urin ibland så bokade jag in en tid hos veterinären i tron om att hans prostata var förstorad precis som Kiro fick i till och med tidigare ålder. Efter urinprov och ultraljud så verkar dock allt vara normalt. Skönt att inte behöva kastrera redan. Helix är en mycket enkel intakt hane. Nosar lite mer ute när det finns löptikar annars helt oberörd, har aldrig matvägrat eller varit så blockad att han inte kunnat träna när granntikarna löper. Inte heller är han aggressiv mot andra hanar. Prostatan var dock på över gränsen av vad som är normalt så senare kanske den blir förstorad ändå om något år.

Nu jobbar jag ingen så det blir ännu mindre tid för träning framöver. Han får gå en massa promenader med Husse och lillmatte istället.

dsc_0760

Helix får hoppas att rakat är inne. Tur det inte är -20 grader just nu.

dsc_0753

Duktig i väntrummet hos veterinären.

av

En lugn period

Vädret de senaste veckorna har inte inbjudit till några långa utomhusvistelser när man har med en liten bebis. Det blir lite promenader och lite träning hemma eller i byn när Nelia sover i vagnen. Inget avancerat. Som tur är har vi haft agilityträning inomhus en gång i veckan sen november. Sista gången skulle vara förra veckan men då fick vi tyvärr ställa in då Helix var irriterad i sitt öga. Det har hänt en gång tidigare för ett antal år sedan så jag behandlade på samma sätt som veterinären sa att jag skulle göra då. Två dagar senare var det helt bra. Det blev en tråkig vecka tyckte Helix. Som tur är kompenserade vi det i lördags genom att både spåra och träna uppletande.

För ett par veckor sedan var det agilitytävling, 2 disk och en felfri men för långsam runda blev resultatet. Trist att vi inte får till det i agilityloppen nu. De har ju gått bäst tidigare. Bara att träna mer men det tar nog lång tid innan vi tävlar igen.

Nu har vi ett par veckors gemensam ledighet hela familjen innan jag börjar jobba igen i januari.

dsc_0644

Aj i ögat måndagen den 9 december

dsc_0645

Helix vill vara med och leka

dsc_0649

Mitt sällskap i veckorna de senaste månaderna.

Nu blir det jul och nyår med förhoppningsvis en del hundträning 🙂

av

Ett snabbt avsked

Mycket har hänt de senaste månaderna. Ett nytt liv som vi håller på att lära känna anlände för snart 6 veckor sedan genom vår dotter. En kär familjemedlem sedan över 7 år har vi fått ta avsked av. Kiro är en av de mest otursdrabbade hundar jag vet, hans lista med veterinärbesök är rätt lång för en hund utan kronisk sjukdom. Förra året var han dock helt förskonad så när som på vaccinering och avmaskning. I år började det bra med enbart vaccinering för att sen gå åt skogen minst sagt.

I slutet av maj blev han lite halt på vänster bak. Det kan ha hänt när vi tränade budföring. Tassen höll han utåtvinklad och han avlastade alltid det benet. På grund av alla helger var det svårt att få veterinärtid så det tog 2 veckor med koppelpromenader innan han blev undersökt. Inget särskilt hittades vid röntgen, muskelskada misstänktes så de blev smärtstillande och vila. Det veterinärbesöket var någon av det värsta vi varit med om. För det första kunde de ju inte känna särskilt mycket eftersom han var så oerhört spänd från början. Sen skulle han få lugnande för röntgen men det funkade inte så bra, han vaknade till så fort någon kom in på rummet. Han högg mot allt pga. det lugnande. Tillslut fick han gå iväg (han gick trots en rejäl dos lugnande) och bli sövd på riktigt för att kunna röntgas. Han var nog rätt påverkad mentalt dagarna efter också. Det var en onsdag.

Måndag morgon veckan efter kommer Daniel in från morgonpromenaden bärandes på Kiro. Då hade han blivit biten av en huggorm i vänster bak när han var ute och bajsade i det höga gräset. Vi har tidigare bara sett en huggorm sen vi flyttade hit och den var död. Men oturshunden Kiro har så klart maximal otur.  Vi får snabbt en veterinärtid och drygt en timme senare är vi hos veterinären. Vi lyckas utan allt för stora problem få in en kanyl för dropp och mediciner och Kiro får stanna kvar. De vet hur svårhanterad han är men han har sin munkorg.

Jag hör från den under dagen och Kiro är rätt dålig så vi beslutar att han ska få serum mot ormgiftet, en dos kostar 7000 kr så de ger man bara när det verkligen behövs, det var inget som behövdes första gången Kiro blev ormbiten. De tycker han svara ok på serumet och planen är att han ska få komma hem över natten eftersom han är så svårt att hantera och de har bara en djurskötare på plats.

Jag får en tid när jag ska hämta honom och åker dit. När jag kommer dit håller de på att ta ett EKG, när de är klart får jag träffa Kiro men inte åka hem för de vill prata med en expert om resultatet. Han är superstressad och vill bara bort från djursjukhuset. Tillslut kommer en veterinär och berättar att han hjärta slår ojämnt och att de vill att han stannar kvar så jag får åka hem utan honom.

På förmiddagen på tisdagen ringer den veterinären som tog emot honom och berättar att det tyvärr inte har blivit bättre med hjärtat. Han har nästan inga normala hjärtslag alls. Hon tar upp några olika behandlingsalternativ, serum igen eller hjärtmedicin, båda innebär troligen flera dygns intensivvård och lång konvalescens i total vila. De vill i så fall att han åker till ett större djursjukhus med mer personal på natten eftersom han är så svår att hantera. Det enda vi kan göra annars är att låta honom somna in, vilket nog är det mest humana enligt henne så han mår oerhört dåligt mentalt av att vara inlagd. Jag höll med men ville prata med Daniel först.

Det var lite av en chock, vi hade ju trott att vi skulle få hämta hem honom. Han hade ju redan överlevt ett ormbett, hur kunde detta vara så mycket värre? Troligen fick han i sig mer gift denna gång, det tog på ett värre ställe (benet är värre än nosen) och han var oerhört stressad vilket gjorde att giftet spred sig snabbare i kroppen. Det tar inte lång tid att komma fram till det tråkiga beslutet att han ska få somna in, jag meddelar det när veterinären ringer igen lite senare, sen bryts samtalet pga. fel hos vår teleoperatör innan vi hinner beslut hur och när.

Tillslut får vi åka till djursjukhuset för att vi kan inte komma i kontakt med dem igen. Vi kommer dit runt lunch och får träffa Kiro. Hans daghusse sen 6 år kommer också för att säga hejdå. Vi sitter ute i gräset i skuggan och klappar på honom och han jagar några flugor och äter lite godis, tyvärr spyr han upp det också men det verkar inte bekomma honom. Han är tröttare än dagen innan och ligger ner och kopplar av lite ibland. Helix är också med där ute. När det sedan är dags får vi gå in på ett litet rum, det är så litet att Helix får sitta i bilen. Kiro får en mjuk fäll att ligga på och vi får vänta lite på veterinären och då ligger han avslappnad och bli klappad. När veterinären kommer sätter han sig men är ganska lugn ändå. Han får sömnmedel rätt i blodet och somnar omgående och får sedan den sista sprutan. Inget vi hade kunnat föreställa oss någon dag innan. Livet kan ändra sig fort.

Nu har vi varit utan Kiro i snart 2 veckor, det är tomt och lugnt. Det är också mycket enklare. Han var en krävande hund på sitt sätt, man var hela tiden tvungen att förutspå hans reaktioner och skydda honom från sådan som kunde skrämma honom. Främst andra hundar och barn. Det har inte gjort att vi älskat honom mindre men vi har varit väl medvetna om att det kommer en dag när det inte går längre. Vi trodde bara inte att den skulle komma redan och så snabbt.

Jag är också oerhört glad att jag hade kvar hans försäkring, det gick åt ca 30 000 kr på en vecka med hältutredning och ormbett. Hans veterinärvård låg på 60 000 så troligen hade den inte räckt om vi valt att fortsätta behandla. Det var dock inget avgörande för när vi tog beslutet hade jag ingen aning om vad vi lagt ut hittills.

Några av de sista bilderna jag har på Kiro.

 

Kiro och bebis gosar med husse i soffan
Kiro på en favoritplats med ett omtyckt gosedjur
En sista mysstund i gräset

 

av

Sommarkoma

Fortsatt tropisk värme gör att träningen blir ganska sporadisk. Men lite spår, uppletande och lydnad har vi tränat. Sen mest bad, jogging, slappande och lite utflykter. Idag hoppas jag att vi kan köra lite agility då vi har tävling på torsdag. I Söndags lyckades Helix få vattensvans efter att vi var och badade men det verkar vara så gott som bra idag.

av

Spårtävling och paddförgiftning

I lördags var jag spårläggare och i söndags var det dags för vår andra start i elitspår.

Spårläggningen var trevlig då vi fick sällskap av Daniel. Picknickfrukost är trevligt och mycket trevligt att ekipaget som gick spåret kom runt med alla pinnar och gick sen och vann hela tävlingen och blev uppflyttad till elitklass.

Sen åkte vi och tränade lite agility vid hundungdom. Fokus var på hindersug efter tunnlar. Det är svårt tycker Helix som helst vill vända sig mot mig. Slalom innan tunnel var också en utmaning för en tunnelgalning.

Spårtävlingen gick inte så bra. Ett struligt upptag där han först for runt sen tog spåret för att sedan vända en nit utanför rutan så linan fastnade i en gren på marken utanför rutan. För att jag inte skulle lämna rutan och få bakspår men ändå inte tappa linan fick och ta mig runt väldigt nära ett träd och ta linan närmare Helix. Två gånger stannade han och tittade på mig. Sen kom vi i alla fall iväg. Sen spårade han länge länge innan vi hittade första pinnen. Jag tror jag hittade den. Det var tufft i spåret, varmt och massor med pollen. Ute på ett hygge blev det fruktansvärt varmt. Ett tapp hade han men tydligen hittade vi tillbaka. Tyvärr bara 4 pinnar och slut in. 2 pinnar hittade jag och 3 hittade Helix. Jag hoppas verkligen inte att han struntande i dem utan att han jobbade så hårt på att hålla spåret så han inte hade möjlighet att hitta dem. Flera ekipage hade det tufft i spåren fick vi veta sen.

Sen funderade jag på att bryta och åka hem men bestämde sen att köra lydnad och platsliggning som träning. Vi avstod framförgåendet och bröt innan uppletandet. Lydanden gick väldigt blandat. Kasst fotgående, bara en massa gnäll och fokustapp. Han vet nog helt ärligt inte vad som förväntas av honom i det momentet. Där har vi massor av träning att göra. Inkallning gick ok, lite dålig fart första sträckan bara men han stannade. Krypet gick ok, lite ojämnt tempo och han satte sig i halten och något gnäll. Liten tjuvstart i skallet samt lättade med framtassarna. Superapporteringar. Fick en 10:a av ena domaren på metallen. Ok hopp över hinder lite startljud och lite segt sättande. Bråttom över stegen.

Platsen gick riktigt bra. Han låg jättebra enligt husse. En gång hade han nästan börjat nosa i marken men  just då small det till och efter det nosade han inget.

Sen åt vi lunch och åkte vi hem. Ville inte skicka utan han i den ganska tuffa och väldigt varma uppletanderutan eftersom jag upplevde honom lite värmepåverkad i spåret. Han hade säkerligen sprungit men om huvudet hade varit med det vet jag inte.

När vi kom hem vilade vi en stund sen åkte vi och joggade och badade. På vägen från badet genom skogen hittade Helix troligtvis en padda att smaka lite på. Vi såg inget men när vi kom fram till bilen var han jättekonstig. Vinglade runt och mådde inte alls bra. Jag trodde han fått i sig för mycket vatten. Det har hänt en gång tidigare. Vi åkte hem så fort som möjligt.

Sen fick han fler konstiga symtom. Ville bara ligga ner. Slickade sig massor om munnen. Mådde illa och spydde massor av skum. Började dregla kopiöst. Vi insåg efter en stund när han ändå kissade normalt att detta var inte vattnet som var problemet. Han kunde inte äta, då är det illa med Helix. Kom på att träningskompisens hund smakat på en padda och fått liknande symtom så vi kollade upp det och det stämde på alla sätt. Små pupiller var ett symtomen han också hade. Det var tydligen inte farligt utan bara obehagligt så det var bara att vänta ut och efter ett tag kunde han sova (och deggla samtidigt). När han sovit ett tag mådde han bättre och kunde äta och sen var han i princip som vanligt. Obehagligt så vi hoppas han lärde sig något.

Igår var han rätt medtagen så det blev vilodag men idag har vi tränat ingångar på planen. Det ska vara 100% fokus på mig som gäller. Han fattade rätt snabbt men med kommendering blev det väldigt svårt att hålla tyst då det måste vi jobba massor med.