Oftast går det här steget relativt enkelt i vår träning men just känns det som vi står och stampar lite i fjärrdirigeringen. Får Kiro själv bjuda på beteenden gör han jättefina stå-sitt med låsta baktassar. Men så fort jag försöker att lägga på kommandot ”sat” så hoppar baktassarna gärna fram några cm. Han får lite för bråttom ner med rumpan helt enkelt. Han har helt enkelt inte uppfattat att låsta baktassar är ett kriterie även om han bjuder på detta annars. Nu funderar jag på hur jag ska gå vidare med fjärren. De alternativen jag funderar på är:

1. Fortsätta framåt och sätta ihop hela momentet och leva med de cm han går framåt. Fortsätta jobba med belöningsplacering och hoppas på att poletten trillar ner så småningom. Få ett tävlingsbart men ej 10-mässigt moment antagligen.

2. Fortsätta ett tag till och träna som vi gör nu växla mellan frivilligt och med signalkontroll och försöka lägga på kommando när han bjuder på rätt beteende.

3. Gå några steg bakåt och jobba in en stabil baktasstarget för att verkligen få förståelsen för att baktassarna ska vara låsta. Just nu steppar han gärna runt så fort en target kommer fram men det borde gå att lära honom att låsa på targeten. Har lyckats tidigare när jag lärde in stå-ligg men har tappat bort just den targeten.

När jag skriver här så känns alternativ 3 självklart. Fjärren får nog vila i sommar och sen kan vi roa oss med den träningen i början av hösten. Det är ju ett bra tag kvar tills vi eventuellt ska starta klass 3.

Ja vad är det man vill ha? Helst båda antar jag men det måste finnas fler än mig som inte alltid får det. Kiro är vad jag upplever en mycket uppgiftsfokuserad hund och inte särskilt belöningsfokuserad. Men det varierar beroende på situationen.

Exempelvis så är han extremt uppgiftsfokuserad när han spårar, han är direkt svårbelönad i spåret, visst tar han godis men ser mest ut att tycka det är onödigt och vill bara fortsätta att spåra, lite frustrerande då jag vill kunna belöna markering av pinnar på ett sätt han verkligen uppskattar. Samma sak i agilityn, tycker han att han inte är klar med uppgiften så är han inte särskilt intresserad av vad jag har att erbjuda för leksak. MEN när han väl hittat slutpinnen eller sprungit en hel agilitybana så vill han mycket gärna ha godis eller leka. Jag vet inte om han kan klassas som en svårbelönad hund då han inte tar belöning i vilket läge som helst men jag tror inte utan jag tror att hans fokus på uppgiften är större än den på belöning i dessa lägen.

I andra situationer, framförallt de med nyinlärning  är belöningsfokuset betydligt större, uppgiftsfokuset handlar då endast att komma på vilken uppgift som generar en belöning. Även när vi tränar fritt följ så jobbar han ofta med stort belöningsfokus, antagligen för att jag lärt in det så och att lydnaden inte alls är lika självbelönande som spår och agility.

Anledningen till att jag ens funderat på det här är att jag länge varit lite frustrerad på att jag inte har en sån hund som i alla situationer gör vad som helst för att få belöningen jag har. En hund som faktiskt tycker det är viktigare att fortsätta att spåra än att leka med mig, det skadar egot lite varje gång jag försöker och blir nobbad. En hund som inte hänger och kampar i leksaken som en blådåre varje gång den åker fram, jag är rädd att folk tror att min hund inte vill leka med mig osv.

Men samtidigt så ser jag att det inte heller är helt lätt med en hund med för stort belöningsfokus, en del hundar verkar ha svårt att komma ihåg uppgiften om chansen till belöning är för stor och kanske till och med tjuvar och snor en utlagd belöning. De kan även blir väldigt frustrerade när den där högt efterlängtade belöningen inte kommer som förväntat (exempelvis på tävling).

Jag får fortsätta att njuta av fördelarna med att ha den hund jag har och jobba med nackdelarna. Något jag upptäckt är att om jag börjar fokusera på nästa uppgift istället för att belöna under lek så uppfattar Kiro oftast det väldigt snabbt och gör detsamma. Så när jag verkligen vill belöna så får jag inte tänka på något annat.

Precis som Veronica noterade igår så vill inte Kiro något annat än att göra rätt och jag antar att för honom är en del av belöningen att jag är tydlig med vad jag vill att han ska göra och att han förstår att han gör rätt, inte bara att käka godis och leka…

Jag är nybörjare när det gäller hundträning. För drygt 2 år sedan fick jag hem en liten kelpievalp, innan dess hade jag aldrig tränat en hund på riktigt. Trots att jag växt upp med hundar visste jag skrämmande lite om hundträning. Detta insåg jag redan innan valpen kom hem så jag köpte några olika böcker och läste dem. Utifrån böckerna, hundforum och filmer fick jag ganska snabbt en klar bild om hur jag ville arbeta med min hund och påbörjade det arbetet ,om än väldigt trevande i början, direkt när valpen kom hem. Det fungerade och jag lyckades lära den lilla valpen både det ena och det andra, först lite strävande och sen allt snabbare. Vi tränade mest själva då jag inte kände några andra ”hundmänniskor” då. Vi gick en valpkurs och senare även  en tävlingsydnadskurs när hunden fortfarande var valp men jag gick min egen väg och använde inte särskilt mycket av de ”metoder” instruktörerna lärde ut.

På småningom har det varit dags att tävla i de grenar vi tränat, riktigt nervöst, hade jag tänkt rätt? Jag hade ju knappt ens tränat med någon som själv tävlat. En hundtävling hade jag varit på och sett lite lydnad och brukslydnad och en inoff agility där vi själva ar med. Vi gick visserligen en lydnadskurs som hölls av en lydnadsdomare innan vi startade i lydnaden men fick ändå ingen jättebra uppfattning om hur vi låg i träning inför tävling. Det lilla vi har tävlat har i alla fall gått väldigt bra. Det har i princip alltid visat sig att jag har haft väldigt höga krav på vara ”moment”, antagligen för att jag inte har haft någon som helst uppfattning om hur det ”brukar” vara. Mest tydligt var detta i apellspåret, jag visste inte ens att det var normalt att hundarna ringade i vinklarna. Jag som trodde vi kanske skulle misslyckas i spåret och så fick vi 10-10 trots att jag trodde vi hade flera saker som borde ha varit bättre.

I agilityn har det också hänt flera gånger att jag fått kommentarer om att min hund kan ”svåra” ingångar i slalom trots att vi inte tränat så länge. Jaha, jag trodde att de skulle kunna det så vi har tränat på det, hade jag varit mer erfaren så hade jag kanske nöjt mig med att han endast skulle kunna göra enkla ingångar än så länge och varit nöjd med det. Jag har även fått höra att han har väldigt stabila kontaktfält, samma där, jag antog att de skulle ha den innan man ens tänkte tanken på att köra kontaktfältshinder i bana och än mindre tävla agilityklass.

Jag ska försöka att fortsätta ha lika höga krav på oss och framförallt mig själv trots att jag nu har börjar få lite erfarenhet.

När man inte längre strävar efter att bli bättre så tror jag att man blir sämre.

Imorgon ska vi på lydnadstävling, så nu började jag fundera på skillnaden på att åka på hundtävling jämfört med hästtävling.

Jag har varit på betydligt fler hästtävlingar och inför dem var det massor att fixa. Hästen skulle vara ren, jag ryktade extra noga eller tvättade dagen innan, fläta svansen, tvätta/smörja allt läder. Hemma så skulle jag se till att de vita ridbyxorna var rena, inga fläckar på kavajen osv. All utrustning skulle packas. Oftast fick man även gå upp skittidigt på morgonen för att hinna fodra, lasta mm eftersom vi alltid startade de lägsta klasserna.

Imorgon ska vi samlas kl. 12 för lottning till min klass så vi åker nog hemifrån strax före kl. 11. Hunden ser ut som han gör, borstas en gång i veckan i samband med kloklippning och när jag schamponerade honom sist kommer jag inte ihåg. Han ska bara ha ett halsband på sig, det gör jag rent någon gång ibland men inte idag, är det spår så måste jag såklart komma ihåg sele och lina. Jag tänkte ta mina skönaste hundbyxor på mig, trots att det är en lerfläck på knäet, det är liksom ganska stor risk att det blir någon till innan vi ska köra vårt lydnadsprogram. Det jag ska komma ihåg att ta med mig utöver det vi brukar ha med på träning är några papper.

Visserligen verkar det som man oftare får åka längre till hundtävlingar, iaf agility och bruks som ofta även startar tidigare på morgonen.

Bild från sista hopptävlingen jag deltog i, Maj 2011:

Jag och Kiro på lydnadstävling, november 2013: