Funderingar och tankar

av

En förig och snabb hund

Kräver sin förare. Har i princip hela tiden varit lite frustrerad över Helix agility då jag tycker att han ofta springer förbi hinder jag vill att han ska hoppa. Idag på träningen var inget undantag när jag ville att han skulle ta två hinder som ett staket med bågen på samma sida som jag var. Men han sprang förbi första hindret och/eller in på fel sida av andra hindret. Som tur var fick jag hjälp. Anledningen till att han sprang förbi första hindret var att jag rörde mig för tidigt och att han gick över på andra sidan av andra hindret att jag rörde mig mot det och tryckte ut honom. I motsats till vad jag tänkt är han väldigt förig och går helt på hur jag rör min kropp inte mina armar. Det är dock inte helt lätt då han är förbannat snabb också. Kiro är också väldigt förig men lite långsammare vilket ger mig tid att finjustera min handling. Med Helix måste den sitta fån början.

I övrigt gick det riktigt bra. Boxhörn var inga problem, han klarade 8 pinnar slalom helt utan bågar och kontaktfälten går sakta men säkert framåt. Gungan är fortfarande lite läskig men vi jobbar på det. Jag blev lite förbaskad när han inte ville sitta tyst i buren i pausen och sen jobbade vi hårt med det och på slutet var han nästan helt tyst.

Kanske blir en agilityhund av denna också om föraren skärper sig.
DEA_0772red

av

Film, tävlingar och funderingar

Lite småruggigt idag men lite träning ute blev det ändå. Lydnad och spår. Ett kort lydnadspass var.

Det var blött på planen och Kiro tyckte det var pest. Matte var snäll och la platsliggningen på en dörrmatta. Känns lite hopplöst när han trots massor av träning inte kan ligga tyst och stilla första skottet. Han lättar lite snabbt och piper lite sen. Det blir bättre för varje skott men jag tvivlar på att jag någonsin kommer att våga lägga honom på tävling om han inte är stenssäker hela vägen igenom. Han är inte rädd men går tyvärr upp lite i varv vid skott och kan inte behärska sig. Resten av träningen går väl sådär. Husse är skadad så jag körde lite brukslydnad. Skall var längesen och gick lite knackigt. Har svårt med uthålligheten. Framförgående är det tempoväxlingen som han än så länge styr muntligt och ibland stannar han i saktagåendet. Drar gärna mot väskan om vi går förbi den. Tänkte köra lite kryp, vi tränade det inne i måndags och då gick det superbra men nu var det blött på marken och då gick det inte så bra, alldeles för hög. Tog tillslut några bra steg iaf. Kiro tyckte överlag att det var onödigt att träna idag, så blött på backen att han inte ens ville ta upp leksakerna. Saknar verkligen den där riktiga leklusten dagar som dessa. Under rätt förhållanden lekar Kiro gärna men så fort det inte är något som passar blir han ”svårjobbad”. En riktigt bra brukshund måste självklart tycka att det är så viktigt att få sin belöning att det är ok att bli blöt om tassarna/magen, eller ja vilket ”obehag” som helst egentligen. Just när jag jag tyvärr inte ett dugg motiverad att träna honom för tävling i högre spår. Får se hur träningen går under vintern. Om vi kan få honom att ”släppa loss”på lydnadsplanen så kan det vara värt att fortsätta träna mot brukset men annars får det nog vara. Vi har ju agilityn som funkar toppen iaf.

Token Helix hade inga större problem med att det var blött på backen. La sig lite högt först vid läggande under gång men la sig bra sen. Husse filmade när vi körde rutan. Något han bara tränar på vid några tillfällen men verkar ha snappat upp bra. Körde från två olika håll. Att han stannar tidigt en gång beror på att han hörde att jag var på väg att säga stopp. Sen belönar jag tanken att han var på väg in i rutan.

Spåren gick bra och ok. Kiro spårade på fotbollsplanerna med husse och Helix fick ett ca 600 m spår i skogen. Helix struntade i första pinnen men tog den när jag sa till. En pinne tog han upp men släppte sen och då fick vi leta ett tag efter den då den hamnade under några löv. Han blev lite förvirrad vid en stigkorsning men löste det själv efter ett tag.
Invägning idag, Helix 17,4 kg och Kiro 15,2 kg. Kiro behöver väl mer mat än jag tror. Han kommer inte protestera iaf.
Jag har kikat på lite tävlingar under nästa år och det jag funderar på är lydnad för Helix i mitten av februari, agility för Kiro i slutet av februari och början av mars och lägre spår för Helix i april. Ev. högre spår för Kiro i maj men det känns tveksamt just nu. Han åker nog hellre på några fler agilitytävlingar.
av

Hämningslös eller hämmad

Helix och Kiro är helt olika på de flesta sätt när det kommer till träning. Helix är hämningslös och kör full fart för det mesta medan Kiro ofta är hämmad och gärna väljer passivitet. För Helix är livet och framförallt träningen en fest och det gäller att ha så kul som möjligt. För Kiro handlar det mer om att ha koll på alla och att alla ska vara nöjda. Han leker men tycker det är viktigare att hålla koll på matte/husse om inte båda är på samma ställe. Hans förarvekhet gör att han har svårt att närma sig föraren i hög fart och han sociala osäkerhet är säkert kopplad till detta också. Leklusten eller godisintresset är helt enkelt inte tillräckligt starka för att få Kiro att släppa osäkerheten helt. I vilket fall har jag varit medveten om detta länge och försökt ta tag i det men inte hållit kvar vid det. I ett moment har jag lyckats och det är vid platsliggning med skott där han nu helt släppt skytten/husse till förmån för belöningen när momentet är klart. Vi får fortsätta jobba på samma sätt. Man får inte springa till väskan, matte eller husse när man jobbar utan de är det engagemang i belöningen som gäller eller timeout. Jag tror detta kan bli mycket bättre med lite envishet.

Nu är det verkligen helt lätt att träna Helix som är tvärtom men helt klart enklare att dämpa en galen men trygg hund än att lyfta en mer svårmotiverad hund och osäker hund.

av

En bra dag med bitter eftersmak

Lugn dag hemma, typ.

Joggning tur på milen, totalt 8 km jogging och 2 km promenad. Bra med draghjälp av två väldigt taggade hundar. Lite mer kuperat än vad jag är van vid så två gånger ramlade jag. Men det gick över förväntan, lite seg i början men sen pigga ben.

På em hade vi planerat lite agilityträning, första gången på evigheter. Mycket taggade hundar. Mest fokus på slalom med lite kluriga ingångar och 4 pinnar med bågar för Helix. Kiro skötte sig utmärkt men jag var lite ringrostig och kanske inte så välplanerad. Helix skötte sig stundtals bra och stundtals sprang han bara.

En jättebra dag så långt. Sen en enda stor besvikelse, hårt jobb mot en deadline, klappar på huvudet och många välmenande ord men undanstoppat tills vidare, som vanligt. Det är farligt att hoppas för då kan man bli besviken och ännu farligare att älska för då kan det göra ont. Nu är jag besviken men mest för att det någon gång kan komma att göra ont. Att ord kan betyda så mycket och ändå så lite.

En bild på Kiro jag verkligen gillar, kraften, glädjen och samarbetet.

av

Mycket att göra och fundera på

Den här veckan har matte varit halt, en lite väl entusiastisk joggningtur i söndags och höften sa i från. Tur i oturen så hade jag inte hunnit fysträna i veckan i alla fall. I måndags körde vi lydnad på klubben och i tisdags hade vi lydnadsträning med tränade inbokad. I onsdags jobbade jag kväll och i torsdags var vi tvungna att ta en shoppingtur efter jobbet (hundmat är ju bra att ha hemma). Igår åkte vi upp till Stockholm för att husse idag ska plåga sig själv runt 3 mil på Lidingöloppet. Men nu är höften nästan helt bra igen så imorgon och/eller på tisdag får det bli joggning igen.

Att göra är det mycket med mitt ideella arbete i svenska kelpieklubben, mycket spännande och kul på gång där 🙂

Att fundera på är lydnadsträningen med Helix. Jag har slarvat en del i grundträningen av Helix, satsat med på känsla och attityd än detaljer vilket självklart straffar sig i många moment. Några av dessa moment gick vi igenom i tisdags. Platsliggningen pratade vi bara om och där är problemet helt enkelt att jag få öka tiden och avståndet separat först så innan jag göra både ock. Han bör förstå ganska snabbt att han ska ligga även om jag är en bit bort samt om det tar längre tid än 2 minuter. Ingångarna jobbade vi lite med. Problemet där är att han förstod utgångspositionen så snabbt att jag plockade bort tasstargeten/klossen för snabbt och han aldrig riktigt lärt sig göra riktiga ingångar. Det tillsammans med att han är väldigt på rent fysiskt gör att han tar i mitt ben vid ingången istället för att stanna själv och vända lite längre bak. Vi jobbade med tasstargeten och det går bra på nära håll men inte på längre håll då han struntar i den. Får jobba på att han ska vända vid den även från allt längre avstånd så han lär sig tekniken.

I apporteringen har vi att jobba med att gripa och sen hålla apporten stilla. Vi körde en del omvänt lockande under baklängesmarsch men jag måste träna på att ta bort den synliga belöningen i rätt sekund där.

Fotgåendet är det jag var mest kluven till. Helix har inte riktigt förstått vilken position som är rätt och hamnar gärna långt fram och tränger. Jag blev visad hur jag kan ”visa” honom rätt position med en godisbit och han gjorde det fint men en annan person som antagligen har en rätt bra teknik för detta. Med mig blev det bara pannkaka, Helix blir säker på om han ska ta godisen eller inte och jag får inte till någon bra ”teknik”. Jag har endast använt mig av att locka med godis för att lära hundarna fysträningsövningar där det egentligen inte spelar så stor roll om de är beroende av hjälper eller inte. Helix har inte lärt sig ett enda moment fullt ut på detta sätta hittills. Jag vill som jag sagt många gånger undvika hjälper om det går och om jag ska ha dem så ska jag ha en plan för hur de ska arbetas bort redan innan vi börjar träningen. I detta fall känner jag att det är många steg jag inte har koll på och inte ens vad målbilden är egentligen. Jag ska jobba massor med att han ska förstå positionen men det får bli på det sättet jag är bekväm med mot den målbilden jag har i mitt huvud. Jag har dock ändrat målbilen en aning med Helix från Kiro. Mitt mål är att Helix huvud ska vara i höjd med mitt ben och inte bogen som det är för Kiro. Eftersom problemet med Helix är att han hamnar före så känns det mer logiskt. Med Kiro är det vanligaste problemet att han hamnar liter efter. Huvudet ska i alla fall vara i höjd med mitt ben med någon cm avstånd, tar han i kommer det inte att störa jättemycket så länge han inte är för långt fram. Han ska inte ha ögonkontakt för det går inte i den positionen men han ska ha sin blick fäst på mig, helst mot vänster bröst/arm. Rak i kroppen så klart men bra på att jobba in med bakdelen bakom mig i vänstersvängar.

Just nu kör vi flera korta pass per dag där jag klickar för rätt position och ger belöning från vänster hand i denna position. Ofta med ett omvänt lockande med vänster hand. Vi hade börjat med detta redan för någon vecka sen och jag tycker han förstår snabbt. En liten yta jobbar vi på och just nu tätt med belöningar. Sen är det viktigaste för mig alltid att hunden har en bra attityd och tycker att detta med fotgående är kul. Vi har inga planer på att satsa mot toppen i lydnad men vill självklart kunna tävla i elitklass sen. Men det är brukset som lockar mest och där är det inte riktigt lika kinkigt även om det är viktigt med ett bra fotgående. Vi får jobba några veckor och se hur det går helt enkelt.

av

Från slalom till framförgående

Eftersom jag tränar och tävlar i tre grenar men Kiro och förhoppningsvis snart även Helix så är det en jäkla massa grundfärdigheter att lära in. Många är tack och lov detsamma för flera grenar framförallt brukslydnad och lydnadslydnad. I agilityn är det ju framförallt stadgan jag kan använda från de andra grenarna. Men en grundfärdighet från agilityn har jag haft stor nytta av vid inlärning av framförgåendet, att springa genom en slalomport. När jag skulle lära Kiro framförgående ville jag helst inte använda så mycket hjälper eftersom de kan vara svåra att träna bort men när jag försökte shejpa fram framförgåendet blev han osäker. Ungefär samtidigt höll jag på att lära in slalom med 2×2 metoden som går ut på att självständigt få hunden att självständigt springa genom slalomportar. Första steget där är att få hunden att springa mellan två slalompinnar med 60 cm emellan, något Kiro hade lätt för och tyckte var riktigt kul.

Jag gick helt enkelt mot slalomporten med koppel på och belönade när han gick ut framför mig genom att kasta belöning över huvudet på honom. Antingen en burk med godis eller en lättkastad leksak. Jag försökte variera på vilket anstånd vi började gå mot porten och var jag belönade så han så småningom skulle koppla att huvuduppgiften inte var att gå genom porten utan att gå framför mig rakt fram. När han blev säkrare så började jag att ibland låta honom fortsätta efter porten först ett par steg men senare någon meter och senare några meter osv. När det fungerade var det bara att förlänga sträckan efter porten och sen börja allt närmare själva porten så arbetade jag bort den hjälpen. Halterna var enkla att lära in men jag kan tänka mig att om det är svårt så kan man först träna dem framför porten först för att ha en dragning framåt.

Kiro tycket iaf att detta var riktigt rolig träning och han är lite väl taggad och tjuvstartar och drar men han går alltid framför! Det har inte gett höga poäng på tävling men det har gett poäng. Nu jobbar vi med framåtsändandet och har återupptagit porten för att jag ska försöka lära honom att sakta ner vid en bestämd punkt. Får se hur det går. Med Helix har jag påbörjat framförgåendet enligt metoden jag beskrivit här, ska se om jag kan filma träningen någon gång. Detta är antagligen inte en ”snabbare” metod än någon annan utan bara ett alternativ. Jag tränade flera gånger i veckan under flera veckor med Kiro. Mycket noga med att han var på det klara med uppgiften innan jag ökade svårigheten och flera gånger fick vi ta ett steg tillbaka och förenkla.

En sak jag lärde mig var att alltid ändra vinkeln 90 grader om jag ville träna på något annat håll vilket man bör det blev för svårt att bara vinkla lite på ”linjen”. En annan sak var att träna både på att gå från och emot träningsväska eller dyl. och förbi (ha dem på sidan av linjen) så hunden inte använder dessa som refrenspunkt.

När jag tränar detta undrar jag vad grannarna egentligen tänker när jag är ute på gräsmattan nästan varje dag och tränar min hund att dra i kopplet…..

av

Att tänka om

Ibland får man inse att det man gör inte fungerar och försöka komma på ett annat sätt att nå samma mål.

Helix har varit svår att läsa in övningar som går ut på att han ska springa från mig. Runda har han lärt sig men det sitter inte hundra, tasstarget har inte alls fungerat på lite längre avstånd. Nu tränar vi även på att springa mellan två slalompinnar och det går väl sådär.

De första repetitionerna går det som regel bra men sen jagar han upp sig och låser enbart på mig så fort jag gör eller säger något och gör jag inte det är han passiv. Anledningen är antagligen att dragningen till belöningen blir FÖR stor och ofta är det jag som har belöningen. Jag skrev tidigare om att Kiro är väldigt uppgiftsfokuserad (https://traningmedkiro.wordpress.com/2014/05/04/beloningsfokus-eller-uppgiftsfokus/) men Helix är mer belöningsfokuserad i det flesta situationer, är det dock roliga uppgifter som han känner igen exempelvis uppletande, spår och budföring är han väldigt uppgiftsfokuserad.

I vilket fall så kämpade vi idag både med att springa emellan och tasstarget med unngeför samma resultat som vanligt, först går det ok men sen inte alls i princip. Som tasstarget tog jag en liten tallrik så han kunde iaf inte apportera den. I slutet provade jag att belöna enbart muntligt när han sprang mellan slalompinnarna vilket jag tyckte fungerade ganska bra, han verkade förstå att han gjorde rätt men varvade inte upp. Detta är egentligen emot mina principer då jag annars vill belöna på riktigt så ofta som möjligt under inlärningen men jag ska nog hålla mig till muntligt beröm och kanske lite godis vid inlärningen av detta ett tag nu. Överlag tror jag att vi ska dra ner på mängden lekbelöningar till Helix ett tag nu eftersom han blir lite stressad av dem både när de kommer och när de inte gör det.

Igår fystränade vi, perfekt väder för det. Cykeltur på 6 km med båda hundarna och sen tog jag och Kiro en joggingtur på 2,5 km. Helix tyckte det var lite jobbigt i slutet av cykelturen så vi har lite konditionsträning att göra. Han rör sig så stort i både trav och galopp vilket kräver mer energi än för Kiro som har mycket kortare steg. Men med träning så ska han nog också bli uthållig men det kommer ta ett tag eftersom träningen får ske med en gradvis ökning.

av

Hundens hull och foderrekommendationer

Ja det är ett ämne med delade meningar verkar det som. Vad är normalhull? Är min hund smal/tjock? Många verkar osäkra på vad som är normalhull för deras hund och en del har en enligt mig felaktig uppfattning om vad som är normalhull.

Har träffat flera hundar av några olika raser där jag ansett att hunden är över normalhull  medan ägaren tycker att den är jättefin i hullet. De flesta riktigt feta hundar vars ägare och pratat med verkar iaf medvetna om att deras hundar är ”åt det runda hållet”. Nu är jag ingen expert men har fått lära mig vad som är normalhull för en hund, och jag anser att ras kvittar, inga hundar ska ha onödigt fett att släpa på. Det är inte så svårt att ta reda på en en hund är i normalhull, det är bara att låta handen vila lätt mot hundens bröstkorg så ska man kunna känna de individuella revbenen. Självklart lite knepigare på hundar med mycket päls där man får gräva ner handen lite i pälsen. Man ska inte behöva trycka för att känna revbenen. Detta hull har mina hundar och de veterinärer, fysioterapeuter, rehab-personal, sjukgymnaster vi har träffat jublar, perfekt tycker det, inte en massa onödig vikt som belastar hunden. Men om det inte är så svårt varför är så många hundar mer eller mindre överviktiga?

Jag tror det finns en vanlig bov i det, foderrekommendationer. Man läser på foderpåsen för att se hur mycket hunden ska ha istället för att titta och känna på hunden. När jag bytt foder har jag utgått från minimigivan på påsen och sen justerat beroende på om hunden går upp eller ner i vikt. Därför väger jag mina hundar varje vecka för att snabbt kunna justera fodergivan. Men det jag reagerar på är att givan som står på påsen i princip alltid är väldigt väl tilltagen. Skulle mina hundar få så mycket som står på påsen så skulle de också vara överviktiga. Enligt påsen de får från nu ska de ha minst 4,5 dl om dagen. De får motsvarande 3-4 dl och då är de ändå väldigt aktiva hundar. Nu får de ju 50 % barf så de får bara en halv giva och nu får båda 1,5 dl och 150 – 200 g BARF per dag och sen lite träningsgodis utöver det såklart. Nu är nog BARF- delen något större men säg att de får motsvarade 4 dl av torrfodret per dag men då kan det ju inte vara så farligt med den där 0,5 dl extra per dag? Eller? Ja det skulle ju bli ett överskott på drygt 10 % om dagen vilket ganska snart skulle resultera i överviktiga hundar.

Sen finns det perioder de jobbar väldigt hårt och då får man ju öka på givan såklart om man märker att de tunnar ur men det är ju enkelt gjort.

Eftersom Helix, snart 9 månader, gått upp 6 hekto på en vecka jag har nu dragit ner lite på hans giva, han växer ju men inte så snabbt längre och när jag känner efter så har faktiskt fettlagret över revbenen blivit något tjockare även om det inte syns. Genom att vara uppmärksam på förändringar i vikt och hull har jag lyckats hålla Kiros (3 år) vikt i princip konstant på 16 kg sen minst ett år tillbaka. Han gick ner till 15 kg när han var magsjuk i höstas men gick snabbt upp igen när han blev frisk.

Kiro i bra hull drygt en månad efter han blev frisk från magsjukan:

Helix en gänglig valp/unghund i kanske lite lite överhull:

av

Tankar kring Kiros hanteringsträning

Den planerade träningen har helt ärligt inte gått så bra, det började ok men nu känns det inte bra att fortsätta. Det krävs så lite för att han ska bli skrämd och försvara sig, det går om man gör exakt rätt dvs. jag instruerar tillräckligt bra och det är inte lätt. Träningen blir då jobbig för alla inblandade och det är inte värt det.

Men det kan inte vara omöjligt. Ikväll har vi haft 5 gäster, 4 ganska välbekanta och 1 nyare. Men han tigger om att bli klappad på hela tiden och står ut med ganska klantiga närmanden och hantering utan att röra en min utan tigger bara om mer. Han är helt trygg med att ingen kommer försöka att göra honom illa. Tänk om vi kan få med den känslan i andra situationer, det vore fantastiskt.

I måndags visade Kiro mig hur han vill ha det. Efter en mindre lyckad hanteringsträning där han först blev rädd och ”försvarade sig” men sen accepterade efter att jag instruerat bättre går han fram till personen som gjort den här hanteringen som han då tyckte var jättejobbig och TIGGER om att bli klappad på huvudet. Hmm insåg direkt att här har jag något att jobba med. Så sen dess har jag tillsammans med husse börjat träna på att tigga om beröring genom att använda olika handtargets. Händerna ska bli en chans att få klapp och godis och inte en risk att det gör ont. Vi har även introducerat en särskild tasstarget där han ska lära sig att stå stilla framför en person som senare kan tänkas göra hantering. Han ska tycka att det är ok att gå fram till personen även om den böjer sig mot honom. Helt enkelt lära att jobbigt kroppsspråk kan vara något positivt. Få en in positiv känsla i den här träningen, det kan inte vara omöjligt, eller?

Har fortfarande inte fått svar från SKK hur fortsättningen på ärendet ska ske. Ringde och försökte kontakta handläggaren jag kontaktat tidigare men hon har inte ringt upp än. Det skulle nästan vara skandal om den myndighet jag jobbar på hanterade våra ärenden på detta sätt….

av

Det här med spår

Spår är något jag tycker är väldigt kul att träna med hund. Men jag blir inte klok på vad som är rätt sätt. Det finns olika sätt att lära hunden spår på och olika sätt man vill att hunden ska spåra på. Jag har läst boken ”spårhunden och lukterna” och tyckte att den var bra. Men när jag försökte tillämpa vad de förespråkar med Kiro så blev det bara pannkaka. Totalförvirrad hund och frustrerad matte. Så jag la undan boken och lät Kiro vidareutbilda sig själv med bra resultat. Den boken och många andra förespråkar några saker i huvudsak; mycket hårda spår, hunden måste ha nosen precis i backen annars får den inte komma framåt och den måste alltid gå exakt i spårkärnan annars får den inte heller komma framåt. Att det är bra att träna spår på hårda underlag tvivlar jag inte på. Men det andra har jag kommit att ifrågasätta utifrån vad jag sett hos Kiro och nu även hos Helix. Jag anser att det är hunden som kan spåra, det kan den redan innan jag tränat den att göra det, det är den som har nosen och vet hur högt den behöver hålla den och vart vittringen av spåret är bäst (Kiro spårar exempelvis ofta ca 0,5-1m från spårkärnan i vindriktningen om det är sidovind). Att de slår verkar bero helt på att jag bromsar det naturliga spårtempot så de hinner kolla av annat runt omkring spåret. Ju mer jag bromsade Kiro ju mer slog han. Nu slår han inte alls mycket men då håller vi ett ganska högt tempo.

Idag var vi ute och spårade med båda hundarna. Helix var väldigt motiverad idag men slog en del och tappade som jag trodde koncentrationen men det var nog jag som var för långsam. När vi hittat slutet och jag släppte honom fortsatte han spåret ändå, i sitt tempo, inget slag och tog en vinkel jättefint. Han tog även upp spåret efter Kiro mig när vi gått iväg och kört budföring. Full fart men INGA slag, tappade inte fokus på spåret förrän vi ropade på honom efter kanske 50 m. Jag behöver inte lära honom att spåra, jag behöver lära honom när han ska spåra, vad han ska spåra, vilka föremål han ska hitta, att han kan spåra i ett långsammare tempo, att spåret kan svänga oväntat osv. Helix uppskattade dock att hitta lite godis på några ställen i spåret, ibland sprang han över och ibland letade han en bra stund för att hitta det. Bra förutsättning för att lära in markering av föremål.

Nu när motivationen är bra så hoppas jag att kan få med det när vi spårar på kortklippt gräs och så småningom kanske även hårda underlag. Där hoppas jag att han naturligt blir mer noggrann än om han bara skulle spåra i skogen. Där det av naturliga skäl är lättare att slarva.

Sen har jag förstått att det är helt andra krav om man kör exemlelvis IPO-spår än bruksspår som jag kör. Risken i bruksspår om man tränar fram en extremt noggrann hund är ju att man inte hinner runt då maxtiden kräver att man ändå går på i ett bra tempo.

Kiro fick också spåra idag. 600 m som husse lagt. 5 föremål. Inga problem, blev dock lite vid i sista vinkeln som var en spetsvinkel men löste den helt själv.

Kiro fick även köra fysträning i form av ca 1 km budföring i ganska tung terräng.

Sen var hundarna ganska trötta!