Valen och kvalen under hösten

Nu börjar valen och kvalen inför var jag ska lägga en betydnade del av min fritid nästa år. Att arbeta ideelt ingår i princip när man är aktivt i hundvärlden. Jag har i snart 3 år varit aktiv i rasklubben. Jag har ställt upp lite som funktionär (spårläggare och skrivare) hos min lokala brukshundsklubb och den här åren även försökt vara aktiv i en sektor där.

Tveklöst är tiden begränsad och det går inte att göra allt. Jag arbetar heltid, ofta mer än heltid, och har två egna hundar jag gärna tränar och tävlar med och en sambo jag ska hinna att träffa samt att vi håller på på att bygga ett hus.

Frågan är då var jag ska lägga tiden. Efter snart tre år i rasklubben känner jag ibland att det får räcka, det är en känslomässigt ofta knepig uppgift vilket kan ta massor med energi och det går att lägga ner hur mycket tid som helst. Egentligen har jag ett år kvar på post som kassör i styrelsen som jag haft i två år då jag gick in på ett fyllnadsval så jag har egentligen gjort ”en” period. Men jag har möjlighet att arbeta med frågor som jag verkligen brinner för, framtiden för rasen. Det är dock lite opraktiskt då det blir en del resor till olika utbildningar, konferenser och träffar och eftersom jag redan reser en del i jobbet så är det inte optimalt. Mycket tid jag hade kunnat lägga på träning och tävling försvinner.

Liksom för rasklubben är det inte helt lätt för min lokala brukshundklubb att hitta ideella arbetskrafter och jag har blivit tillfrågad om några olika saker som jag tyvärr fått tacka nej till. På flera sätt skulle det gynna mig mycket mer att engagera mig mer där istället för i rasklubben. Det skulle helt klart vara det bästa valet med tanke träning och tävling.

Så frågan är om hjärta eller hjärna får styra, beslutet måste fattas snart…

Vissa tycker man är dum som engagerar sig alls eftersom det inte allt för sällan är en ganska otacksam uppgift med många som har åsikter om vad som gör och hur det görs. Ibland till den grad man man funderar om om de tror att vi är avlönad personal. Att ha mage att sitta och gnälla över någon som folk sitter och gör helt gratis (eller snarare betalar för att göra) på sin fritid bör tänka till ninst 10 ggr innan det skrivs eller sägs något som skulle kunna uppfattas negativt. Självklart behövs feedback men det finns faktiskt trevliga sätt att ge den på! Bara en sån sak som att skicka ett mail (istället för att skriva på sociala medier) och kanske till och med erbjuda sig att hjälpa till skulle nog spara många ideella krafter i många klubbar.

DSC_0220

Dessa tycker nog jag kan strunta i allt ideelt arbete så jag hinner klia dem på magen varje kväll!

Inte på topp

Kiro är inte på topp. Igår var det agilitytävling (inoff östgötamästerskapen) och han var inte alls taggad på agility men den starten vi gjorde gick helt ok förutom att jag var lite slarvig så ett hinder blev åt fel håll = disk. Jag strök oss ur andra klassen, det hade bara blivit träning och eftersom Kiro var så off kändes det onödigt.

Idag skulle vi spåra. Helix spårade riktigt bra men var slarvig med markering av pinnarna. Kiro började helt ok men sen släppte han spåret och tog helt egna vägar. Uruselt alltså. Det var störning i form av lukt från får men det borde han klara.

Känns som jag mer och mer blir inställd på att Kiro får vara sällskapshund med lite enklare aktivering. Aktivering kräver han dock, han är mer odräglig än Helix när de får vila lite för mycket. Trist bara att han så ofta är svår att träna med ändå när vi väl gör något.

Älskad knashund, vad är det som snurrar i ditt huvud?
DSC_0240

Platsliggning med störning

Idag var v på LBK och tränade. Båda hundarna var mycket taggade. För Helix blev det även platsliggning med skott, brevid en höglöpande tik…

Det gick helt ok, lite gnäll efter ett skott men vet ej om det var pga. doft eller att han var taggad. Han är inte så avslappnad och bekväm som jag vill ha honom än men det har blivit mycket bättre. Han är absolut inte rädd för skotten men är nog inte helt på det klara med vad som förväntas så han är väldigt alert på allt som händer och kan slicka sig lite runt munnen. Efteråt är han precis som vanligt så det är inget som bygger på och blir jobbigt.

Vi får träna vidare så kommer han nog snart förstå vad som förväntas och vi måset även träna vanligt platsliggning med dold förare så han är mer bekant med det.

Övrig träning gick riktigt bra och Kiro gick riktigt fint fotgående med Daniel.

Spårtävling

Idag hade Lbk elitspårtävling. Jag tävlade såklart inte men la spår för 7:e gången tror jag. Ekipaget som fick mitt spår fick tyvärr bryta efter ca halva spåret. Alltid tråkigt för som spårläggare vill i alla fall jag att den tävlande ska klara spåret och vara nöjd med upplevelsen.

Jag lät mina hundar lösspåra sen andra halvan av spåret så vi fick in pinnarna. Första gången för Helix tror jag och han var superduktig. Mycket lugnare än i lina. Kul att se hundarna samarbeta. De turades verkligen om att gå först. En pinne missade de när de gick på fel sida om ett träd. Slutpinnen hittade Helix men Kiro lyckades sno den.

20160814_090721

Kiro har snott slutpinnen av Helix

20160814_090748

Helix vill gärna ha tillbaka den men de tycker det är roligt med dragkamp också.

Eftersom de var två kelpies med och tävlade stannade jag kvar och tittade på lydnaden, det var tyvärr bara en av dem som startade i den. Mycket trevligt med lite kelpiefolk att prata med i Linköping och att se en riktigt fin och taggad kelpie på lydnadsplanen. Helix var grymt avundsjuk på de som fick entra lydnadsplanen och Kiro tyckte det var utmärkt att bara ta det lugnt och mingla lite grann. Nu är jag ännu mer taggad att komma vidare i brukset med Helix.

Resten av dagen har varit ganska lugn för hundarna bara en promenad till stan och tillbaka (totalt ca 6 km). De verkade ganska nöjda med det så jag passade på att ta en lite längre cykeltur utan dem på landsväg. Lite drygt 2,5 mil, lite blåsigt men skönt ändå.

Lite intressant att det finns flera som som är lite förvånade över att det går bra att ha två okastrerade kelpiehanar tillsammans utan problem (men det finns många som också tycker det är lika självklart som jag). Jag hade ju hört lite om detta innan jag skaffade Helix men eftersom det aldrig var aktuellt att skaffa en tik så valde jag att köra på ändå och jag visste ju att Kiro inte är en bråkig hane. Han vill absolut inte slåss i onödan. Och det har gått och går bättre än jag vågat hoppats på. De är väldigt toleranta mot varandra och har aldrig bråkat (Helix kan försöka mäta sig med Kiro och då går Kiro iväg och Kiro kan jucka på Helix när han stressar innan maten och Helix bryr sig inte alls, verkar nästan gilla detta…). Det händer extremt sällan att Kiro säger ifrån och händer fjäskar Helix för honom. Visst det kan ändras men den dagen Helix (nu drygt 2 år bara) vill bestämma mer tror jag Kiro kommer köpa det så länge han får sitt space, han är ingen hund som vill bestämma en massa.

Slutspurt

Sista dagen på semestern. Vi har tagit det ganska lugnt nu i slutet på semestern, lite mer hundträning har det dock blivit. I lördags spårade vi på förmiddagen. Helix fick gå det elitspår jag ska lägga på tävling i helgen. Det gick överlag bra men på några ställen blev han nog lite störd av viltdoft och då väntade jag ut honom och sista pinnen glömde han markera (men hämtade den när jag bad om det så han hade nog hittat den). Ca 20-25 minuter tog han spåret på. Daniel la ett spår till Kiro. Båda hundarna får träna spårupptag nu och det går lite varierande, Helix har svårt att gå ut tillräckligt långt för att hitta spåret men när han väl hittar det har han hittills bara tagit framspår. Kiro är bra på att leta upp spåren men väljer inte sällan bakspår.

Sen har vi tränat lydnad både söndag och måndag. Helix har gått riktigt bra, lite ljud ibland men det har blivit mycket bättre. Kiro är som en berg och dalbana, från supertaggad och glad till låg och rädd på någon sekund. Nu börjar han ofta bra men går ner sig senare under träningen. Det är skittråkigt när han på grund av sina mentala spärrar inte klarar att göra saker jag jag vet att han kan jättebra egentligen och självklart blir jag besviken över detta och då blir det ännu värre. Som det känns nu skiter vi helt i lydnadsträningen, det kan gillar är nosarbete och agility, där klarar han lite mer press och letar inte anledningar att gå ner sig vilket han gör i lydnaden så det hoppas jag vi kan fortsätta träna. Får se om vi kanske provar lite ”Nose work”, kan tänka mig att han skulle gilla det om vi bara lyckas lära in markeringarna. Aktivering behöver han ju för att må bra även om han inte är någon hund som förstör saker när han är uttråkad.

Igår körde vi även lite agility, Kiro fick köra 4 varv på en klass 2 bana och det gick sådär. Några gånger gick han ur slalom en port för tidigt sen hade jag svårt att komma ihåg banan/handling på två ställen men tillslut lyckades vi klara banan. Helix fick träna slalomingångar, 3 4-pinnarsslalmom i en cirkel med ett hinder mellan varje. Började åt vänster som brukar vara lättast, blev någon enstaka miss men när han väl hade förstått övningen var han riktigt duktig. Sen bytte vi till höger varv vilket brukar vara svårare då hunden måste avgöra vilken port som är den första och inte bara runda första pinnen. Det gjorde han jättebra. Toppen övning för honom som måste träna på just ingångarna. Nästa gång kan jag vrida lite på slalomen så det blir lite svårare.

Idag tänkte jag konditionsträning, helst hade jag cyklat 2 mil för det är nog först då som det börjar bli en utmaning för hundarna men de är inte tränade för det och bara det blir 1 mil så är det tillräcklig träning för dem i dagsläget. Svårt nog att få ihop en så lång sträcka utan att det blir en massa på asfalt. Inte för att de inte klarar asfalt utan för att jag helt undviker de mer trafikerade vägarna eftersom de inte är tränade att springa på höger sida om cykeln. Det blev tillslut 13 km med två vattenpauser. Medelhastighet 13,13 km/h. Efter 12 km passade de på att ta ett race på ett fält, antagligen lite trötta men en kelpie är ldrig för trött för ett litet tokryck.

Jag skulle jättegärna göra uthållighetsprov med mina hundar då jag tycker det är att vettigt prov för att visa att hunden iaf har en minikapacitet rent fysiskt. Då ska man cykla 20 km med hunden i en hastighet på 12-15 km/h med någon paus för att kolla hunden och ge den vatten. Jag anser att en bra arbetshund bör klara betydligt mer än så på en dag men då har man som sagt iaf en miniminivå. Kiro skulle lätt klara det men det ingen idé eftersom hunden måste klara ett par veterinärkontroller och det vill han inte vara med om. Han är en sån hund som ser ut att röra sig helt utan ansträngning, gärna i galopp då han trots sina långa bakben har ett ganska kort steg i traven. Han väger ju bara 16 kg så det är ju inte så mycket att släpa runt på. Helix kommer jag nog försöka starta iaf, han har inget emot veterinärkontroller men han måste nog växa till sig lite och få lite mer kondition. Han är än så länge lite gänglig i kroppen så vi har inte konditionstränat särskilt mycket (jogga med mig är inte ens träning för hundarna :-P). Han har en mycket bra trav som han kan rulla på i länge men är inte lika uthållig i galopp. Eftersom han travar upp till 14 km/h så skulle han nog klara provet enbart i trav dock.

Jag är av den åsikten att det borde finnas ett liknande fysiskt rasanpassat arbetsprov för alla raser som de ska klara innan de kan ta utställningschampionat, eller kanske ens ställas ut. Då kan man iaf se till att det finns en gräns i hur fysiskt påverkad en hund får vara av sin exteriör för att ställas ut/bli champion. För en liten sällskapshund kanske det är att den ska ta sig runt 5 km på mindre än en timme och vara vid god hälsa efter det. För en lite större i grunden arbetande hundras (arbetande = typ de flesta som inte är i rasgrupp 9) är ju uthållighetsprovet ett bra minimum. Men detta är bara önskedrömmar, som det ser ut nu verkar kraven arbetsmeriter snarare sjunka för en del raser…

Andra pausen idag, hundarna och cykeln. Fick ångra herrmodellen efter första pausen när Helix hoppade ner i diket och jag försökte undvika att ramla (kopplade hundar), vilket jag lyckades med men slog mig lite på stången…

20160809_103704

Bra, vad är det? om meriter och prestationer

Att något är bra får man ofta höra i hundvärlden. Det kan vara att en hund har en bra mentalitet, att en prestation är bra osv. Men ofta inser i alla fall jag att det jag tycker är bra är inte säkert att andra tycker är bra eller tvärtom.

I hästvärlden (där jag tillbringade 12 år) kändes detta mer självklart. Det som jag tyckte var en bra häst för mig hade jag full förståelse för att den som ville tävla på hög nivå i hoppning inte alls tyckte var en bra häst. För mig och vår häst var det en BRA prestation att nolla en bana på 1 m på tävling, jag var så jäkla glad och nöjd så. För en annan ryttare med en annan häst är samma bana kanske knappt mer än uppvärmningen. För en annan ryttare med samma häst hade det kanske inte heller varit en lika bra prestation. Och för ett tredje ekipage var det långt över deras maximala prestationsförmåga. Så vad som är en prestation beror helt enkelt på ekipaget även när det kommer till hundar. Vilka olika förutsättningar förare och hundar har.

MEN inom hundvärlden har vi raser, dvs grupper av hundar som i alla fall bör ha liknande egenskaper. Brukshundar är hundar som ska kunna användas till någon form av praktiskt arbete. Eftersom det inte finns arbete till alla hundar har man tagit fram bruksprover som ska kunna användas till att utvärdera om en brukshund har de egenskaper en brukshund bör ha. Det finns även mentalbeskrivning och mentaltest som kan användas till detta. För mig är då en ok brukshund en som kan arbeta och prestera på bruksprov, en bra brukshund bör ha kapacitet för att göra ok resultat i elitklass och en riktigt bra är den som tar cert och deltar i mästerskap. Hos vissa raser är kanske uppflytt till lägre spår en otroligt bra prestation, hos en brukshund tycker jag att det är en prestation men på något sätt ganska självklar, det är ju en BRUKShund. Den bör ha en fallenhet för det som krävs för att klara bruksproven. Tänker jag fel?

Helt klart att förarens ambitioner och kunskaper påverkar hunden men det finns många som går in som totala nybörjare och lyckas med detta med sina hundar, både av bruksras och av andra raser. Jag lärde på egen hand endast utifrån det jag läst i litteratur Kiro att spåra. Det gick tydligen bra då han fått 10 på alla sina tävlingsspår hittills.

Angående bruksmeriten som krävs för cert på utställning så tror jag de flesta som klarat apellen kan fixa godkänt i lägre bruks utan särskilt mycket mer träning efter det. Det krävs 300 poäng varav minst 150 i specialen. Bara på spåret (som då går i skogen) kan man få 260 poäng så det räcker med fullt på det + några enstaka lydnadsmoment. Dvs. det är till och med fullt möjligt även för den med en skottberörd hund. Det är en prestation precis som ALLA resultat man gör med sin hund men jag kommer aldrig tycka att det är en STOR prestation för en hund av brukshundsras.

Sen finns det självklart flera andra sätt en brukshund kan arbeta på men det är relativt få i min ras i alla fall som blir exempelvis tjänstehundar, ett par om året är det nog.

Hos en hund som aldrig startat på bruksprov är det svårt att förutspå vilken nivå den kan tänkas ha kapacitet för. MH och MT kan ge en indikation. En orädd, skottfast hund med stor leklust och nyfikenhet kommer mer sannolikt att vara en bra brukshund (kan visa detta med MH-statistik). För mig är ett bra MH i min ras (Australian kelpie) en hund som har mindre rädslor än genomsnittet för rasen, bra avreaktioner, skottfast, socialt trygg, bra leklust och gripande och gärna mer nyfikenhet än genomsnittet. Avståndsleken gillar jag att titta på. En hund som direkt går ut och kollar in figge och sen engagerar sig i lek med figge (en total främling) och med ett bra intresse av att samarbeta med figge, det gillar jag!

Ibland får jag höra att en hund har ett bra mentalitet eller kanske till och med ett ”toppen” MH men inser när jag går in och kollar på resultaten att jag hade förväntat mig något annat. Jag och den andra personen hade helt enkelt olika syn på vad som är ”bra” i detta fall. Jag tycket det är bättre att beskriva med andra ord som att hunden hade snabba avreaktioner, bra leklust men lite dåligt gripande osv. det säger mig mycket mer än ”bra”.

Sen tycker jag att det är synd när förväntningarna på arbetsförmågan och mentaliteten i en ras blir lägre. Åt vilket håll går det när vi börjar anse att rädsla hos en hund är normalt? När det är ok att en brukshund inte tycker om att använda munnen (vid lek eller apportering)? När det är ok att vad som bör vara en hårt arbetande hund i alla lägen inte vill arbeta under vissa förutsättningar? När hunden avstår från att äta? (energi är ju bra om ska arbeta)

Detta är inte skrivet för att på något sätt klanka ner på någon utan för att jag tycker att brukshundar vara just BRUKShundar och att jag ska få ha höga förväntningar på arbetskapaciteten och mentaliteten hos dessa hundar. Helt enkelt sikta mot toppen så får man se hur långt det når men man når nog sällan toppen om man siktar halvvägs.

Kiro har tagit många pinnar och priser i agility, det är få av dem jag räknar som bra prestationer. Lyckas vi däremot ta cert i klass 3 med konkurrens då är det en otroligt bra prestation utifrån våra förutsättningar (men inte lika bra för Kiro som en kelpie). Vi kommer få träna hårt om vi ska nå dit.

DEA_1148red

Tre placeringar och två pinnar på tre starter i hopp och agilityklass 2, en bedrift, ja, en stor bedrift, nej.

Byte av strategi

Mycket att göra i veckan. Mest fysträning har det blivit men även lite lydnad. Kiro var dålig i magen i  ett par dagar i början av veckan och vi fick gå ut två gånger per natt men nu är han helt återställd 🙂

Idag fick hundarna träna ordentligt. Vi åkte till LBK och tränade först agility och sen lydnad. I agiliyn blev det bana/kombination med lite längre avstånd. Helix gjorde en hel del bra och andra saker måste vi träna mer på, han är otroligt påhittig den hunden… Kiro gick riktigt bra och var verkligen på hugget.

Sen till lydnadsplanen där Kiro inte direkt imponerade. Trots att vi verkligen försökt höja och stärka honom går det bara sämre och sämre. Nu är det svårt att få honom att vilja göra något alls mer än att sitta vid väskan och äta godis. Visst han måste inte älska lydnaden men eftersom det är vad vi tränar mest så måste han iaf göra något. Tidigare var han riktigt bra på fritt följ men nu lallar han bara med 1 m från föraren och ofta lite bakom. Jag tröttnade idag när det kändes som han bara tramsade. Han växlade mellan strykrädd och lekglad och att vilja springa till väskan trots att vi var på en plats där han är trygg och ingen annan var i närheten och påverkade. Han har ingen anledning att se ut som han ska få stryk när man tar fram en leksak då. Jag kan inte tvinga honom att leka med den visserligen men jag kan begränsa alternativen. Antingen är man med och har roligt eller så är man med och har tråkigt. På med kopplet och förklara att fotgående det gör man BREVID föraren och INGEN annanstans. Helt ett tuffare sätt men han är nog inte så jäkla vek som jag vill tro och det kan ju vara så att det blir värre genom att behandla honom som en porslinsdocka mentalt. Visst han var inte så glad men han gjorde det och tog belöning i form av godis. Förhoppningsvis leder förtydliganden i lydnadsträningen till att han återigen blir säkrare och gladare men först måste vi nog jobba förbi en hel del mentala spärrar. Målet är inte tävling utan att ha en hund som fungerar på lydnadsplanen. Inte en hund man måste gå (helst krypa) runt och fjäska för att han ska vilja vara med öht. Fungerar inte denna metod så är det skitsamma eftersom han ändå inte fungerar som det är.

Detta är vad vi vill ha, får se om vi kommer dit. Kiro för ca 2 år sedan:
DSC_6833red

Sen tog vi ut Helix och han var riktigt balanserad (för att vara Helix) efter att ha rasat av sig på agilityplanen. Eftersom jag anmält till en lydnadsklass 2 om mindre än en månad så repeterade vi rutan. Han gör ofta en liten log i ställandet och hamnar till vänster om rutan. Idag sa jag till en gång när han gjorde så att det inte var rätt och sen höll han sig faktiskt i rutan. Hoppas det inte bara var tur. I slutet fick han även träna rutan med leksaker utlagda runt om. det var svårt men gick till slut bra. Lite annat han fick göra var fotgående, där han var tyst men trängde lite, kryp som gick riktigt bra, grunder till framförgående men blandat resultat och sist skall som är skitkul tycker Helix. Sist fick han sitta still och skalla och det gick också, tidigare har han fått hoppa runt som han vill. Nu ska vi bara få en bra rytm och uthållighet.

Efter det har hundarna varit rätt nöjda resten av dagen. Vi har varit och målat hus och jobbat på tomten i ca 5 timmar. Det verkar som hundarna trivs där. Nu längtar vi tills vi har en grön och skön gräsmatta och inte bara en leråker men det lär ta ett tag och mycket slit tills dess.

Uppladdning

Idag har vi tagit det lugnt. På fm gick vi iväg och la tre spårupptag var åt hundarna och medan de låg så ”tränade” vi lite lydnad. Idag var Kiro riktigt taggad, lekte mycket gärna och nära med Daniel. Vi triggad honom lite genom att han fick springa ifatt Daniel och gripa leksaken i farten. Helix var förvånansvärt lugn men han fick leka av sig rejält iaf. Spårupptagen var inga problem. Det var dock lite svårt att gå mellan starterna utan att hunden fortsatte spåra märkte jag. Kiro fick påsläpp från sidan men hade nog en ganska bra uppfattning om vart spåren gick då han såg när jag la dem.

Utöver det har det bara blivit en lite halvlång promenad. Får hoppas att Kiro är taggad imorgon också och Helix inte helgalen.

Tror att Kiro hade lite besvär med magen tidigare i veckan vilken säkert bidrog till att han blev väldigt låg.

Invägning idag och hundarna har tydligen inte svultit även om de ofta tycker det själva. Kiro 15,9 kg och Helix hela 17,9 kg. Så mycket har Helix aldrig vägt men han är bra i hull åt det smalare hållet så förhoppningsvis är det muskler!

Agility och låg hund

I måndags tog vi lydnadspaus och jag var med på agilitysamträningen med Helix. Han var riktigt duktig men tyckte det var lite onödigt att ta alla pinnar i slalom. Vi var ensamma kvar på slutet och då byggde jag upp några hoppteknikövningar. Vilken power det är i den hunden. Det smäller till i backen när han hoppar av.

I tisdags joggade vi en sväng och skrittade lite i en backe.

I onsdags åkte jag själv ed hundarna till LBK och tänkte köra igenom Helix och lattja lite med Kiro. Det första gick riktigt bra. Det andra katastrof. Efter att ha haft en riktigt lång och bra är det en dipp i Kiros självförtroende nu. Han vågade knappt göra något. Hoppade iväg när jag tog upp något i fickan som om jag skulle slå honom. Började leka lite några gånger men tog bara någon minut så gjorde jag något som han tolkade som att jag var frustrerad/hotfull. Det kan vara något så enkelt som att hålla fram en leksak  åt honom eller kasta ett par godisbitar. Jag lyckades inte ”lösa upp” honom utan fick sluta med ett misslyckande 😦

Igår fick hundarna vila då jag jobbade på kvällen också, totalt 14 timmar. Det gick över förväntan trots att det händer sällan numera. Ett sommar jobbade jag 13-timmars pass på natten och det var rätt jobbigt men det var också ett betydligt mer enformigt och fysiskt jobbigt arbete. När jag fortfarande jobbade i Västerås åkte jag ofta och jobbade 4 timmar på Posten på fredagskvällarna efter mitt vanliga heltidsjobb så jag har tränat en del på långa arbetsdagar. Skönt att känna att jag inte blivit för bortskämd nu så jag inte orkar.

Idag tog jag ledigt på em så var vi i Valla och tränade lite och joggade en sväng. Helix gick riktigt bra. Kiro var väldigt upp och ner och målet var egentligen inte att träna utan att se om jag kunde få hans låsning att lossna. Han ville verkligen leka men vågade inte riktigt först men på slutet lossnade det och han kom igång rejält och kunde ta leksaken nära mig bara jag inte var vänd mot honom. Hoppas han vågar jobba med husse i helgen.

Det är svårt att träna två så olika hundar som dessa. Kiro har aldrig gillat att arbeta nära föraren, man känner sig som en repellerande magnet när man jobbar med honom ibland. Jag tolkar det som att det är på grund av han inte vågar närma sig föraren i fall han tror att man är arg eftersom han är så förarvek. Helix är tvärtom och klänger gärna och dunsar in i människor. Just nu är det värre för mig när jag tränar Kiro eftersom jag har en med ”dominant” utstrålning än Daniel. Särskilt nu när jag tränar mycket med Helix då han kräver lite mer ramar, krav och styrning för att hålla sig i skinnet.

Knasiga hund, hur ska vi förklara att ingen vill dig illa.
DSC_6805red

Årsmöte, spårfilm och föreläsning

I fredags tog vi en joggingtur och sen tränade vi lite inne. Tunga ben bitvis men vi kämpade på och det blev väl ca 4,5 km.

Igår var det årsmöte för kelpieklubben. Inte helt oväntat så blev jag kvar som kassör, det blev en röstning men inte om min post (konstigt :-P). Så jag behöver inte oroa mig för att vara sysslolös på fritiden detta år heller. Många aktiviteter på gång i klubben och så det blir förhoppningsvis ett roligt år i klubben, iaf mer roligt än tråkigt.

Helix fick följa med på mötet som var ca 2 timmar härifrån. Blev mycket åka bil och sitta i bur men han skötte sig bra tycker jag. Han fick även pussa på några människor och gå en promenad i snön som fanns där. Daniel och Kiro var i Vimmerby så jag var ensam med Helix sen på kvällen. Det var lite konstigt. Han är lugnare än Kiro inne vilket märktes tydligt.

Idag kom Daniel och Kiro hem och vi tränade lydnad och spår vid Korpvallarna. Kiro var väldigt taggad vilket var kul att se när Daniel tränade med honom. Helix var lika galen som vanligt. Vi provade budföring och det går väl sådär, han bromsar liksom först när han passerat mottagaren…

Eftersom det finns några som läser här som inte är så insatta i hundsport tänkte jag att det skulle vara kul att visa vad personspår är så vi filmade när Kiro spårade. Jag brinner verkligen för spåret och anser att ALLA hundar borde få spåra regelbundet. Det är en nästintill oslagbar aktivering för alla hundar.

Här är filmen:

Helix spår blev på vall, inget att skryta med så han gick över två pinnar.
På eftermiddagen hade hundungdom fixat en temadag i samarbete med Anicura om hållbara sporthundar. En hel del intressant men inget revolutionerade nytt. Först ut var en veterinär (samma som röntgade Helix) som berättade en skelettets uppbyggnad och ledproblem i huvudsak. Mycket om bogar, armbågar och höfter. Bogproblem är inte helt förvånande ganska vanligt på agilityhundar. Angående höfter så kom det såklart på tal vad som kan ge problem och inte och vid vilken ålder man bör röntga hunden och hur (pennhip och/eller vanlig). Mest intressant tycket jag det var att höra vad som kan påverka resultatet och vad som inte påverkar resultatet enligt forskning. Feta valpar får oftare ledfel (HD och ED). Resultatet påverkas INTE om en tik löper däremot ska man inte röntga inom 16 veckor efter valpning (varför man nu skulle göra det). Hos de flesta raser kan man röntga tidigt dvs. det finns ingen anledning att vänta längre än nödvändigt. Han visade även skillnaden på vanlig röntgen och Pennhip. Han tyckte att man gott och väl kunde kombinera båda, hade det inte kostat en hel del hade jag gärna gjort det på mina hundar men kan inte riktigt motivera det men tanke på att det verkar väldigt ovanligt att kelpies får problem med sina höfter. Lite kul är att pennhip kan man göra redan från 4 månaders ålder!
Sen fick vi bra information om vad man ska tänka på vid träning med sina hundar och vad man kan tänka på när man tränar upp en tävlingshund. Det känns som jag varit inne på rätt spår hela tiden!
Sen har jag svårt att släppa rasperspektivet, detta var mer individinriktat. Mer att man skulle göra undersökningar för att upptäcka eventuella problem än som avelsutvärdering vilket jag mest tänker att det är. Visst är det bra att upptäcka eventuella problem men jag köper inte hund med inställningen att det kommer att vara något fel på det.