Nytt år

2018 är över och det har hundträningsmässigt varit ett bra mellanår. Helix och jag har tävlat lite i elitspår och agility- och hopklass 1. Vi har fortfarande en del kvar innan lydnaden och uppletandet sitter stabilt men vi jobbar på det så mycket vi bara hinner och orkar. Är Helix pigg i huvudet går uppletandet riktigt bra men när han är trött som exempelvis efter spår och/eller lydnad då släpper han vittringen av föremålen innan han hinner hitta dem i många fall. Det blir lite för mycket spring och lite för lite letande.

Agilityn går allt bättre och nu är Helix klar för klass 2. Eftersom jag inte lär springa så mycket mer agility innan sommaren så hoppas jag att han får springa en del med en träningskompis till mig. Kiro får springa agility med Daniel men det blir kanske inga tävlingar för deras del.

DSC_0060

Kiro grånos snart 7 år gammal

DSC_0067

Helix – inte så många vita hår än. 4,5 år.

DSC_0046

Killarna i skogen.

Agility, tävlingar, utveckling och utmaning

Det har blivit lite fokus på agility med Helix senaste tiden. I slutet av augusti var det agilitytävling på hemmaplan. Slalomstrul i 3 av 4 klasser ställde till det. Sen har vi gått en tävlingskurs i agility på LBK och fått mycket bra guidning. i helgen var det dags för tävling igen i Nyköping. Två hopp och en agility. Vi började med en nolla i agilityklassen och en pinne :-), ett riktigt bra lopp kändes det som. I agilityklassen blev den en vägran på grund av att jag var lite slarvig på ett ställe jag visste skulle vara svårt. Sen anföll han gungan lite efter att han tagit den, antagligen på grund av att han halkade på den vilket många gjorde. Men inga fel fick vi för det. I sista hoppklassen gick det väldigt fort men känslan var bra, superbra hindersug, tyvärr blev en linje lite vid på grund av farten så han sprang förbi ett hinder. Jag körde vidare för att inte tappa flytet så det blev disk. Hade gärna velat veta vad tiden hade blivit för fort gick det.

En del som inte så ofta kommer i klass 1 men som vi har kämpat en del med är treadles. Ibland går det bra och ibland inte alls. Idag kom jag nog på varför. Helix tror inte man kan springa runda något på vänster sida mot mig. Vi har ju tränat massor på att gå på höger sida om pinnar eftersom det är så jag lärt in ingångarna i slalom. Så det fungerar om han tar hindren från vänster till höger och ska in mot mig men det går inte alls från höger till vänster om han ska in mot mig. Så nu får vi träna på att runda saker mot mig på vänstersida om pinnen/hinderstödet.

 

Lydnadskurs

I fredags, lördags och söndags var jag och Helix på kurs för Frida Wallén. Vi var på kurs för henne förra sommaren också vilket va en ögonöppnare för mig hur man kan/behöver träna med hundar med hög motivation och energi. I år var det ytterligare påminnelse och en finslipning av det. Mycket lärorikt.

Fokus var på ingångar på planen och fritt följ. Jag måste vara ännu tydligare med vad som inte är ok när vi gör saker som Helix kan. Hjälpa honom att hitta rätt energi när han stressar genom att hålla fram leksaken han inte får ta, som ett omvänt lockande. Jag måste tänka på min egen energi, andas med magen.

Jag måste också lära mig att gå ordentligt då jag tydligen anpassar mig en massa efter Helix. Mer torrgång för mig!

Efter tre dagar och 6 pass + 2 plastliggningar var både Helix och jag rätt trötta men

Idag körde vi ett kort lydnadspass på Korpvallarna. Det gick trots regnet riktigt bra. Knappt ett pip från Helix och bara några fokustapp. Torrgick lite och räknade steg när jag gick med Helix. Det var en utmaning första gången då han blev lite stressad när han märkte att jag inte var lika fokuserad på honom. Men när vi provade igen så gick det betydligt bättre.

Nu ska vi träna massor så vi förhoppningsvis kan göra ett skapligt fritt följ på tävling i höst.

 

Härligt att motionera

Tre joggningpass på en vecka, äntligen har vi kommit tillbaka lite till de rutinerna. Korta pass men i tisdags pallrade vi oss iaf runt 5 km i Vidingsjö. I övrigt har aktiveringen efter jobbet varit ganska begränsad. Lite nosework och lydnad inne i onsdags. Inget mer. I helgen ska vi vara hundvakt men hoppas att vi kan få till lite spår och lydnad iaf.

Verkligheten blir ibland lite väl påtaglig. Skitledsen över att vi på jobbet inte kan se till syftet med vårat uppdrag och prioritera en riskbaserad kontroll när vi pratar om bedömningar i kontrollen. Nej vi ska jaga ”fel” som vi inte ens vet om vi har lagstöd för och som inte innebär den minsta risk för någons hälsa. Jag mår illa av tanken på att sätta avvikelser där jag inte kan ge en enda vettig förklaring till varför det inte är en avvikelse mer än att ”min arbetsgrupp har bestämt det” och ”det finns en mening i lagstiftningen man skulle kunna tolka så”.  Jag tycker det är skittaskigt mot de verksamhetsutövare som kanske måste kasta mer mat som det inte är något fel på eller göra sitt bästa för att dölja/ljuga detta förfarande för oss. Jag tror att man bygger förtroende som inspektör genom att kunna förklara varför ett förfarande inte är ok på ett sådant sätt som verksamhetsutövaren förstår.

Detta spöke har bott i mitt huvud några dagar nu och blev inte direkt bättre. Idag fick jag till och med ångestillamående. Det var länge sen. Samtidigt som en kollega gör sitt bästa för att försöka trycka ner mig så långt det bara går.

Jag hoppas att helgen och hundarna kan flytta ut detta ur mitt huvud men än så länge går det inte så bra.

Inte så motiverad just nu

Just nu är inte motivationen på topp men jag försöker verkligen att få till regelbunden träning. I helgen fick hundarna varsitt rejält spår, lydnadsträning och en kort joggingtur.

Igår blev det bara promenad och ett kort träningspass inomhus. Att träna med en hungrig Helix är inte helt lätt. Han blir väldigt övertaggad.

Idag släpade jag ut mig själv och hundarna på en kort joggingtur. Inte kul i mörkret och ett kuperat spår (pannlampa är ett måste) men värt det i efterhand.

Jag motiverar nog inte mig själv så mycket utan bestämmer mer att såhär ska jag göra, inga bekväma alternativ finns. Det fungerar rätt bra.

Såhär trött var Helix igår, så söt med sin tunga:

20171204_202634.jpg

Vilken söndag

En kelpie som vinner SM i spår och en svensk som vinner EM i hoppning. Superkul bådeock. Det gav en hel massa energi till en härlig joggningtur ikväll. ca 6 km men en paus med bad för Helix mitt på. Hundarna var lyckliga över att få göra något. Kiro har flera gånger talat om att vi varit skittråkiga idag som mest har jobbat i garaget.

Igår blev det inte heller mycket träning för hundarna men ett lydnadspass på kvällen hann vi med. Lyckades få rätt bra fart på Kiro trots att vi inte var där vi brukar vara och träna. Insåg att han blir mer påverkad än jag trodde av ”nonsens” prat, uppmuntran mm. Om jag försökte peppa honom när han skulle ta en leksak så tog han den inte. Sa jag inget tog han den så kunde jag få igång honom i lek med kroppsspråket. Han vill förstå vad han ska göra när jag säger något. Säger jag något som han inte förstår så bli han osäker omedelbart och att berömma med rösten är n sån sak han inte förstår.

Nu väntar en ny intensiv vecka. Förhoppningsvis hinner vi sätta gips i garagetaket på kvällarna. Sen hoppas jag vi hinner med en del träning, lydnad, löpning, agility och spår iaf.

Hur tänker han?

Lite avstämning av lydnaden med Helix här hemma idag. troligtvis sista innan tävlingen på lördag. Tyvärr en miss med tungen men superfint hopp vägde upp det 🙂

Kiro var taggad på att leka med leksaken jag tagit med ut. Lekte och kampade som en tok, så länge jag inte bad honom göra något. Då sjönk han ihop och utförde uppgiften i ultrarapid. Alltså det var inte svåra saker, det var kommandon han kan mycket väl. Det ena var runt och pinnen var nära och visserligen var det längesen men vi har tränat en hel del på det. Sen var det hopp över hinder, något han är stensäker på, han gillar att hoppa. Näe då skrittar han fram och hoppar över hindret (65 cm). Jag kunde inte belöna direkt med lek men ganska snabbt tagga igång honom i kamp igen. Godis tog han men utan engagemang.

Alltså vad tänker han när jag säger dessa kommandon? Han vill helt klart ha leksaken, han kan kommandona men han vill inte utföra uppgifterna på kommando. Säger jag inget går det bättre. Jag är inte hård på rösten utan försöker vara peppig (inte för att det brukar hjälpa). Det blir inte bättre med godis.

Några kommandon fungerar bättre, de han är mest van vid att träna nu. Fotgående, fjärr och sättande under gång gör han helt ok på kommando. Inte det tryck jag vill ha men ok ändå. Hopp över hinder tränar vi dock rätt ofta men där tappar han all energi. Hoppapport är dock roligare. Han han bestämt sig för vad som är kul att göra och sen surar om vi ber honom göra något som han inte tycker är kul? Eller är han så extremt förarvek att han blir berörd av kommandon som han inte hör flera gånger i veckan? Eller har han tränat oss i att få leka en massa helt utan att behöva jobba? För när han går ner sig är ju prio att få upp suget på leksaken igen.

Planen är inte att tävla lydnad med Kiro men att träna hyffsat vettig vore ju trevligt. Han måste ju aktiveras även om han inte tävlar. Att ha en 5,5 år gammal brukshund som inte kan göra mycket mer än att flamsa runt på lydnadsplanen utan att gå ner sig är inte kul. Jo det är kul att leka med honom men jag tror att vi och hundarna mår ännu bättre om vi får jobba för våra belöningar.

Det är kanske hemskt men jag tröttnar på honom när han gör så. Till en viss gräns jobbar jag med att få upp honom i energi igen men det är fan inte kul tillslut.

Helix fick sitta och våndas på altanen under tiden detta hände (matte fjantade runt som en tok för att Kiro skulle blir glad). Han fuskade bara en gång. Sen fick han komma och köra lite runt istället. Jäklar vilket tryck och vilken glädje, som natt och dag. Några snygga ställanden fick vi till. Han är en sån hund som bara vill att man ska kommendera, längtar efter nästa uppgift och såklart belöningen. Vi har jobbat en hel del med att han ska gripa och hålla kvar greppet om leksaken och det har gått riktigt bra tycker jag. Han kan tugga lite efter en stund men tappar inte lika ofta längre.

Jag älskar båda mina hundar men tyvärr är det sällan särskilt kul att träna med den ena.

Så lika men ändå helt olika:

DEA_3012.JPGred

Väntar på start

Semester!!

Idag är första dagen på nästan 4 veckors semester för mig. Daniel jobbar resten av veckan och är sen ledig i tre veckor. Senaste tiden har vi varit väldigt aktiva fysiskt med hundarna men även hunnit med lite annan träning. Idag började jag och hundarna dagen med en 8,5 km cykeltur. Hittade en runda med  drygt 3 km landsväg och ca 5 km grusväg. Blir nog den rundan fler gånger.

Vi har inte spårat så mycket och ett försök till att spåra i söndags gick inge vidare. Nyklippt vall och väldigt varmt samt lite störning. Ingen av hundarna avslutade spåret, Kiro kom längre än Helix. Hoppas på revansch ikväll.

I lydnaden  med Helix hittar jag fler och fler nycklar som förhoppningsvis ska hjälpa att få till krångelmomenten. Tungapporten har vi kämpat med länge, ibland går det ok och ibland tappar han den. Överlag med apportering har jag kommit på att han håller mycket bättre om han har mer bråttom så nu har jag hetsat honom på tungapporten för att sedan springa iväg en bit så han får springa ifatt innan jag vänder upp så han får göra en ingång. Det har gått riktigt bra de flesta gångerna, gripandena går snabbare och han hinner inte tänka så mycket på att han bär något. Har gjort lite samma i uppletandet för att få bort tuggandet och det fungerar. Det svåra blir ju såklart att ta bort den retningen men behålla tanken hos Helix. Får klura på den.

Ljudande har blivit otroligt mycket mindre med tydligare rutiner och lugnare mellan momenten.

Agility tränade vi bara en kort stund förra veckan, ska få till ett pass i helgen tänker jag.

Blir ju lite fundersam på hur mycket fysisk aktivitet som är bra för en så explosiv hund som Helix men tänket att så länge den är varierad (simning, cykling, jogging, agility, promenader mm.) så borde han rätt mycket. Kiro njuter framförallt av jogging och cykling och är mest med och busar i övrigt.

All aktivitet märks, trots extra mål i princip varje dag så ligger de en aning under normalvikt, Kiro väger 15,8 och brukar väga lite drygt 16 kg. Helix väger 18,1 kg och brukar väga ca 18,5 kg. Inte för att de är hälsofarligt magra men de ska få ett ännu lite kraftigare färskfoderfoder blandat med det som de äter nu.

Kiro en slimmad kastrat än så länge (som gillar att posera med bakbenen långt bak):
20170710_212002

 

Hundträningshelg

Nu går ögonen i kors både på mig och Helix. Igår och idag har vi varit utan för Söderköping på läger med Frida Wallén som instruktör.  Hade lite tur och fick en plats när en annan person fick förhinder.

Jag har inte gått jättemånga kurser men tränat mycket på brukshundsklubbar och samtränat med andra. Senaste åren har vi sparat pengar till huset så då har jag varit sparsam med att lägga pengar på kurser och instruktörer. Med Helix har jag bara gått en enda lydnadskurs och då var han valp.

Detta var lite annorlunda för mig jämfört med den hundträning jag stött på hittills, inte så mycket metodmässigt i inlärning utan i vilka förväntningar vi kan ha på en vuxen hund. 10 hundar med förare var med, alla var brukshundar men olika. De flesta av dem med rejält driv och kamplust. Dessa hundar skulle kunna ligga still i pauser, de skulle inte flaxa runt, de skulle vara uppmärksam på sin förare och de fick inte nosa på backen.  Gjorde de inte det så blev de tillsagda, ingen belöning för att hunden ”rättade” sig efter tillsägelse. De skulle kunna göra detta utan att förvänta sig belöning för det. Detta gällde även för Helix, han blev lite ställd med fanns sig snabbt i det, kom såklart av sig men det blev bättre för varje pass. Jag tror det var bra för honom att det blev ännu tydligare att vissa saker är inte frivilligt eller rekommendationer utan faktiskt ett krav. Det var väldigt intressant att se hur hundens fokus (inte bara Helix) blev helt annorlunda när de gick upp för dem att de faktiskt var tvungna att göra som de blev tillsagda. Jag hade kunnat tro att en lite tuffare hund skulle skita i föraren helt men det blev verkligen tvärtom, när de förstod att reglerna var tvungna att följas så blev det mycket mer lyhörda och följsamma. Nu var detta hundar med hög motivation på lek/kamp och det kanske är annorlunda på mer svårmotiverade hundar.

Fick massor med bra tips och saker att tänka på men viktigast är antagligen att jag ska andas med magen och kräva koncentration av Helix innan belöning. Jag måste lära mig tro på att han vill jobba med mig även om jag inte drar upp honom i belöningarna (sociala eller lek).

Nu ska vi smälta detta och jobba på en plan så vi kan starta högre spåret igen någon gång framöver.

Raketer vs. hundar

Så verkar det vara just nu för många på sociala medier. Jag håller helt med om att raketer inte borde få säljas till privatpersoner men inte för hundarnas skull. Utan för att uppenbarligen kan många inte hantera sprängämnen på ett ansvarsfullt sätt och människor skadas varje år.

Men med ansvarsfull avel så borde antalet hundar som mår så dåligt vid nyår kunna minimeras oavsett hur mycket och när det skjuts med raketer. Eftersom rädslor är mycket ärftliga så är de som avlar och köper hundar som har ansvaret att alla hundar får bästa möjliga förutsättningar att gå genom livet utan att regelbundet uppleva skräck. De som avlar väljer individer från kullar som inte har stora rädslereaktioner och dåliga avreaktioner och vi som köper hundar ställer krav på att den hunden har så liten risk som möjligt att ha de gener som gör att den lätt blir skrämd och inte kan avreagera snabbt.

I princip alla reaktioner och avreaktioner har till stor del ärftliga komponenter. Hade inte beteende varit ärftligt i så stor utsträckning som det är hade det inte gått att få fram hundraser med så olika mentalitet som vi har idag.

Rädslereaktionerna delas som sagt upp i reaktioner och avreaktioner. Reaktionen (det som händer inom några sekunder) på en plötslig händelse kan ju vara allt från ingen reaktion alls ”oj nu hände det något, bäst att jag kollar vad det var” till ”oj detta var konstigt bäst jag tar ut avståndet men håller koll” eller ”helvete detta verkar farligt bäst jag drar järnet långt härifrån”. Den sista reaktionen är aldrig önskvärd, då har hunden ”kastat in handduken” utan att ens bedömt situationen.

Sen är det avreaktionen, vad gör hunden när ”reaktionen” har skett. Oavsett vilken reaktion den har fått kan den då snabbt bedöma situationen korrekt som ofarlig, andas ut och inse att detta var ju inget farligt. För några hundar tar detta kanske några minuter längre tid än för andra. Men det förekommer även att hunden inte kan komma till insikten att det faktiskt inte var farligt utan fortsätter vara rädd trots att den skrämmande situationen är över. Vissa kommer till och med bli räddare och räddare för varje gång de hamnar i en situation som påminner om den där de blev rädda trots att inget händer. Dessa hundar kommer självklart att få det väldigt kämpigt i livet för de kommer bara att få fler och fler saker som de är rädda för.

Att ha en hund med starka rädslereaktioner på vissa stimuli och/eller dåliga/obefintliga avreaktioner är självklart ganska handikappande om det är något som är svårt att undvika vilket det mesta ändå är (höga ljud exempelvis).

En riktigt bra hund mentalt ska kunna klara riktigt hemska/skrämmande situationer och ändå avreagera fullt ut. Det finns jakthundar som blir skjutna av misstag under jakten utan att för den delen utveckla skotträdsla.

Både reaktionen och avreaktionen är ärftlig (gener påverkar hur hunden kan hantera stimulin), det är bevisat genom forskning och ganska lätt att kolla för en lekman också genom MH-statistik på raser eller kullar. Det kommer alltid finnas individer som är undantag men det brukar vara lätt att se mönstren på MH-spindlar.

Jag har själv växt upp med en hund med extrem skotträdsla och det skulle jag inte vilja uppleva igen för att det var hemskt att se hur dåligt han mådde vid nyår, eller när de jagade i skogen, eller tränade på skjutbanan osv. Han fick senare även fler ljudrädslor, glassbilen, micron osv… I övrigt en mycket trevligt hund men det var bra att han aldrig gick i avel.

Nu har jag en hund som bara är berörd av raketer, otroligt mycket lättare men fortfarande inte kul. Han har en del allmänna rädslor och oro så han är självklart inget avelsmaterial även om man säkert skulle kunna skylla på det som hänt honom i livet så har han ändå inte avreagerat som jag skulle önska.

Jag hoppas fler och fler inser att det är VI som har ansvar för hur våra hundar mår vid nyår och inte de som väljer att skjuta raketer.

Men jag håller tummarna för nya regler som gör att raketer i framtiden används på ett mer organiserat sätt än de görs idag.

helix

Helix vid tolvslaget, nej han är inte drogad bara trött. Kiro satt under vardagsrumsbordet och var lite orolig i 15 minuter när det smällde som mest.