Hösten har varit lugn på hundträningsfronten, vi har jobbar lite med detaljer i lydnaden och försökt spåra och köra uppletande regelbundet.
Precis nu innan jul åkte jag till UDS i Uppsala för hjärtultraljud på båda hundarna.
Helix behövde göra det för att få förnyat recept på hjärtmedicinen. Hans hjärta hade inte blivit anmärkningsvärt sämre sedan förra året vilket var skönt att veta. Han ska fortsätta äta Pimobendan på samma dos som innan. Tyvärr har jag ett par gånger märkt att hjärtat troligen inte riktigt orkar med när han anstränger sig väldigt mycket som vid uppletande. Han har vid två tillfällen fått avbryta den träningen då han inte kunnat fortsätta utan bara satt sig/lagt sig och fått hämta andan. Vi får träna annat helt enkelt.
Åysan fick göra ett nytt hjärtultraljud då det snart gått 2 år sedan sist och vi kikar på möjligheten att ev. para henne till våren. Hon är nu 4,5 år och de kunde inte hitta något avvikande alls vilket är skönt. Det var vid den åldern en veterinär kunde se små avvikelser på Helix hjärta vid ultraljud.
Nu väntar vi och ser vad planerna blir för nästa år. Åysan är anmäld till en specialsök klass 2 i vinter så vi ska träna lite extra inför det. Sen får vi se om det blir parning eller tävling i vår/sommar.
Nu är Åysan testad för den rasbundna recessiva sjukdomen Intestinal lipidmalabsorption (ILM) då vi fick veta för ett tag sedan det finns risk att hon har denna defekta gen. Men hon visade sig vara negativ för den sjuka genen. Det underlättar om vi ska försöka hitta en lämplig hane och ev. para med i vår.
I söndags startade vi elitspår för andra gången. Första gången var i augusti och då missade vi tyvärr slutpinnen i spåret. I söndags tog vi oss runt hela spåret med alla pinnar på cirka 20 minuter. Tyvärr en snyggt men surt bakspår först. Åysan jobbade superfint i uppletanderutan och hittade ganska snabbt alla föremål men lite tugg, ett tapp och något de kallade ”bristande systematik” gav en 8 i betyg.
Platsliggning med skott gick bra men tjuvande på nedläggandet och att jag försökte få henne att lägga sig rakare gav bara en 8 i betyg.
Stegen gjorde hon helt perfekt. Enda 10:an i lydnaden.
Till lydnaden trodde jag hon skulle vara lite trött och taggade henne lite extra innan vi gick innan. Det visade sig vara rätt onödigt. Åysan körde lite sitt eget race (tjuvstarter och lite extra skall) vilket kostade mycket poäng tillsammans med att vi inte har alla detaljer i alla moment klara. Tuffa domare i bedömningarna genom hela dagen. Vi skrapade ändå ihop 527,5 poäng. 7,5 poäng över gränsen för certpoäng men med 1,5 poäng för lite på lydnaden för att det skulle räknas som certpoäng. Men godkänt i alla fall. Vi fick poäng på alla moment vilket var mitt mål. Nu ska vi träna mer lydnad och se om det blir valpar eller fler Elitspår i vår.
Jag har med åren blivit mer och mer tveksam till sport. Mest funderingar har jag av naturliga skäl haft kring sport där djur är inblandat. Men efter att ha lyssnat på dokumentärer om hur det kan gå till på elitnivå även i annan sport då utsatta människor kan utnyttjas helt hänsynslös i många fall.
Men tillbaka till djuren. Ligger det i deras intresse att prestera på högsta nivå i en sport? Knappast. Det har under senare tid visat sig att hästar tränas på vedervärdiga sätt för att uppfylla domarnas preferens på dressyrtävlingar. Att galopphästar tränas och tävlas trots att de har svåra skador. Att tro att detta skulle vara det enda ställa där detta förekommer i hästvärlden vore naivt.
Men hundvärlden då? Hundarna älskar ju generellt sina ”sporter”. Ja absolut. Träningsmässigt så är problemet troligen inte alls lika stort även om det troligen förekommer träning som påverkar hundarna negativt. Jag är själv aktiv i hundsporter och har varit i 12 år nu. Men hur påverkas avelsurvalet när man strävar efter fart, mycket kamp och explosivitet för att ha goda chanser att komma högt upp på mästerskap i hundsporter så som exempelvis agility och lydnad. Hur påverkar det avelsurvalet hundarnas funktion och mående i övrigt? Hur påverkar avelsurvalet och träningen hundarnas hållbarhet? Hur påverkas hundraser av avel mot prestations i hundsport?
Jag har tidigare alltid uppfattat prestationsavel som något hyffsat positivt. Men på senare år har jag börjat fundera mer på vad konsekvenserna blir och kan bli. Både för individer och en hel ras. Det är ingen nyhet att när man selekterar mycket hårt på några få egenskaper oavsett vilka det är så får man kompromissa med andra. Något som pratats mycket om är exteriöravel där jakten på priser i utställningsringen gör att det kompromissas med både hälsa och mentalitet i vissa fall. Många hundar får leva i osunda kroppar och/eller med rädslor till följd av detta.
Men det är ju inte bara inriktning mot exteriör skulle vara det enda som kan vara till nackdel för individen. Även när man riktar in sig på andra egenskaper än exteriör så kan det innebära kompromisser men andra delar. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Jag har träffat både jakthundar och vallhundar med helt uppenbara rädslor (ljud, sociala, underlag mm.) där ägare förklarat att det inte är något hundarnas uppfödare tar hänsyn till bara de gör ”jobbet” tillräckligt bra. Lever dessa hundar i en lugn miljö och huvudsakligen får syssla med sitt ”arbete” är detta troligen inga stora problem. Men när dessa hundar förväntas leva ett ”vanligt” liv där det förekommer höga ljud, många människor och olika typer av underlag kan de absolut leda till att en del av dessa hundar mår mindre bra. Samma urval med med andra preferenser sker såklart hos många uppfödare som inte prestationsavlar också.
Hur kan det då påverka en hel ras? Säg att en ras blir väldigt populär som agilityhund. Rasen har en i mentalitet och exteriör som gör den lämpliga för detta. Men för att kunna konkurrera på högsta nivån så behöver hundarna vara väldigt väldigt snabba både fysiskt och i reaktionerna. Allt fler som har rasen är aktiva i agility på hög nivå och vill väldigt väldigt gärna ha dessa hundar med det ”lilla extra”. Avelsurvalet ligger då troligen oftare på att hitta hundar som uppfyllde dessa kriterier och synen på hur snabb och reaktiv rasen förväntas vara skiftar. Allt fler vill ha dessa riktigt snabba hundar. Fler uppfödare vill få fram dessa hundar. Rasens ursprungliga egenskaper förskjuts. Hade rasen ett användningsområden (jakt, vall, bruks, tjänst) så kommer troligen dessa egenskaper påverkas på sikt.
I en del raser har sportaveln påverkat rasen så mycket att man pratar om tre ”rasvarianter” exteriör, tjänst och sport. Där sporthundarna är alldeles ofta för högt tempererade för att funka i tjänst och exteriörhundarna saknar ofta andra delar för att fungera i tjänst. I en stor ras kan man kanske ha dessa tre ”varianter”. I en liten ras går det inte att ha flera subpopulationer.
Det är viktigt att tänka på att hundsport tagits fram för att vara underlag för avelsurval. De är framtagna för att vara roliga aktiviteter att göra med sina hundar. Avelsurvalet bör ske via rasspecifika arbetsprov, mentalbeskrivningar (MH/BPH), mentaltest för brukshundar, funktion i vardagen samt hälsotester och kunskap om hälsa och mentalitet i kullar, linjer. Målet bör vara hälsa, mentalitet med bra nerver samt en funktionalitet för arbete om den är av arbetande ras.
Hur exteriören och hållbarheten påverkas av prestationsinriktad avel mot hundsport finns det nog inte mycket data på. Men tveklöst ökar belastningen på hundarnas kroppar ju mer explosiva och snabba de är. Här påverkar träningen såklart mycket men en hund som är snabb och explosiv är det ofta i mycket och även om man försöker träna lugnt och försiktigt är det inte alltid så lätt med en sådan hund.
Det är mina tankar om prestationsavel mot sport.
Helix på bilden nedan är/var en mycket snabb och explosiv hund. Många har gillar honom pga. det. Jag också. Men nu inser jag att hans kropp hade nog hållt bättre om han varit mer balanserad. Han har också varit rätt svårt att träna då hans nerver inte riktigt klarat att tygla all energi utan väldigt mycket hjälp från mig. Vi har kämpat med koncentration och ljudande. Han är inte alls avlad med tanke på hundsport utan mer mot bruks. Men för mig är han ett exempel på att mycket fart och explosivitet långt i från alltid är positivt hos en arbetande hund. Rädslor har han i alla fall sluppit.
Eftersom det inte blev någon parning så passade jag på att anmäla till två olika högre spår så nu blir det hårdträning. Vi har ju redan tränat inför detta då vi startade ett högre spår i höstas men det behöver dammas av lite och bygga lite spårkondition och ren fysisk kondition. Jag hoppas och tror att hon inte blir skendräktighet efter detta löp heller då hon inte blivit det tidigare.
Åysan är ju väldigt tacksam på det sättet att har hon lärt sig något så tappar hon inte det bara för att vi inte tränat det på väldigt länge. Tur det då det ibland kan bli lite längre träningsuppehåll. Sen har vi moment som inte var helt 100 i höstas heller så de får vi vidareutveckla.
Angående avel så velar jag mycket i om vi kommer göra ett nytt försök 2025 eller om det helt enkelt får vara och att vi kanske provar i framtiden om vi skulle ha en annan lämplig tik. Eftersom jag vill vara noga i allt så är det en mycket stor insats både tidsmässigt och ekonomiskt att planera en parning. Men om nu Åysan är en tik som helt enkelt inte kommer vilja para sig så kommer jag inte ta till inseminering bara för att få valpar. Att ha naturlig drift till fortplantning är en viktigt tycker jag.
Men hon är så himla stabil i vardagen och trevlig i träning att det känns himla synd att inte ge det en chans till men under lite andra förutsättningar i så fall. Vi har ett tag till att fundera då hon troligen inte löper igen förrän mars 2025. Under tiden hoppas jag på uppflytt till Elitspår, fler specialsöksprov och kanske start i lydnadsklass 1.
I helgen och i går var jag med Åysan hos Exid med matte i Skåne. Hundarna verkade gilla varandra och lekte mycket men Åysan var inte intresserad av att para sig. Hon ville gärna rida på Exid men tyckte inte han skulle göra det på henne utan vek undan om han försökte. De fick mycket tid på sig men det hjälpte inte. Åysan fick helt enkelt inte ”rätt” känslor för Exid. Han ville absolut men det hjälper ju inte om inte tiken vill.
Vi tog progesteronprov både i fredags och igår måndag och Åysan var enligt dessa prov definitivt i höglöp och hon luktade enligt Exid och en hane i väntrummet hos veterinären helt oemotståndigt.
Vi kan bara fundera på om hennes ointresse beror på att hon inte har de drifterna eller om hon helt enkelt inte föll för just Exid. Eller om hon är en tik som vill para sig tidigare i löpet än vad vi försökte nu.
Vi fick en trevlig men intensiv helg och måndag i Skåne. Både Exid och hans matte med familj är extremt trevliga. Åysan är hur lätt som helst att resa med. Kan lämnas ensam på hotellrum och sitter gärna i bilen.
Nu får vi se fram emot en sommar full av träning istället för valpar. Inet helt fel det heller även om vi så klart hade önskat att det blev valpar.
Den 3:e eller 4:e april började Åysan Löpa. Så nu väntar vi på höglöp och parningsresa, troligen blir det i slutet på vecka 16. Under tiden flyter vardagen på som vanligt. Lite lite träning senaste veckan men hundarna är coola med det. Men så klart glada när det väl händer något. Igår tränade vi lite lydnad på fotbollsplanen. Trots extremt sparsamt med lydnadsträning för Åysan så gör vi små framsteg hela tiden. Riktningen i framåtsändandet börjar sitta bra men det går gärna lite snabbt i saktagåendet. Skallet blir jämnare och jämnare. Stegfördflyttningarna börjar likna något användbart. Det kliar lite i fingrarna att få starta högre spår igen men det för förhoppningsvis vänta till senare i höst.
Helix fick också lattja lydnad. Övertaggad som vanligt men höll sig någolunda i skinnet. Så svårt att tro att han snart fyller 10 år när han lägger i den växeln.
Vi fortsätter vänta på löp. Idag är det 11 månader sedan senaste löpet startade så om hon inte drar ut på löpet mer än sist så bör det börja om 1-2 veckor. Vi håller tummarna för det. Även om det är väldigt skönt men en tik som löper sällan så kan det vara lite enerverande när man väntar på att para.
Denna vecka har varit väldigt stillsam pga. sjukdomar i familjen. Hundarna har fått promenader en joggingtur och ett pass specialsök under vardagarna. Inga problem för dem att ta det lugnt några dagar.
Nu i helgen har de fått lite mer aktivitet. Specialsök och lite lydnad igår och spår för båda och en cykeltur för Åysan idag. Spåren gick inte jättebra för någon av dem idag men ofta är det dessa spår man lär sig mest av. Helix hade lite svårt att fästa och fick kämpa i spetsvinkeln och Åysan fick ett tapp hon behövde hjälp för att lösa. Men båda kämpade för att lösa uppgiften själva.
Tågresan vi gjord i februari var för att träffa hanhunden Deepeyes Rocket Man IX (Exid) med matte. Mötet gick bra och nu hoppas vi på parning mellan honom och Åysan i april. Mer om den planerade kullen finns att läsa här.
Igår blev det en för oss intensiv dag som började med specialsöksprov på morgonen. Åysan skötte sig som vanligt bra och även jag denna gång så provet resulterade i ett godkänt resultat och 375 poäng. Sökområdet var mycket större denna gång och vi nyttjade hela tiden på 18 minuter Åysan hittade alla 5 gömmor och markerade dem utmärkt. Vi ska jobba lite mer med uthålligheten mellan ”fynden” vilket jag är medveten om att vi inte tränat jättemycket på. Vi ska även träna lite mer på djupa gömmor.
Sen blev det några timmar i bilen för hundarna medan vi hittade på annat med barnen. Efter lunch åkte jag och hundarna till brukshundsklubben där de hade bruksdomarutbildning. Jag och Åysan skulle vara ”träningsekipage”. De trodde tydligen vi skulle köra elitlydnaden men den har vi inte tränat tillräckligt på så vi körde högre lydnaden förutom framåtsändanden som vi gjorde som i elitklass. Jag fick veta för några dagar sedan att vi skulle göra detta så i lördags provade vi alla momenten lite snabbt på fotbollsplanen. Flera av dem har vi bara kört väldigt lite eller inte alls i vinter.
Vi blev kommenderade precis som på tävling men antalet personer bredvid planen var betydligt fler. Jag tog chansen att belöna Åysan mellan några av momenten. Hon jobbade på bra och var engagerad och koncentrerad hela vägen. Största felet enligt mig blev ett ”fuskskall” under tystnaden men det är nog inga problem alls att träna bort. När hon väl fick skalla gjorde hon det riktigt bra och satt stilla vad jag kunde märka. Sen har vi en del ”detaljer” att jobba på som jag redan visste om. Men på det stora hela så är jag väldigt nöjd. En så momentsäker hund som kan gå ut på planen att göra detta efter minimalt med träning är skönt att ha.
Nu väntar vi på löp, som jag tror börjar under första halvan av april men kan ju såklart ha fel.
Under vintern har det blivit mycket specialsöksträning så när det skulle hållas ett specialsöksprov i närheten så tog jag chansen och anmälde oss.
Provet hölls i en snickarverkstad med ganska trångt mellan inredning och maskiner. Provet gick bra på så sätt att Åysan gjort ett strålande jobb och hittade alla tre gömmor med tre klockrena markeringar. Däremot behöver jag träna på systematiken och att inte lägga mig i. Vi blev inte godkända på grund av att jag störde henne för mycket. Sedan dess har vi tränat mycket på att hon ska söka framför mig och inte ha bråttom ”vidare”. Att hon haft det är helt mitt fel och hon verkar snabbt ha förstått nu att hon ska söka framför mig nu så jag lättare kan få henne att söka av området i ett jämt tempo.
Jag är i alla fall att hon var precis så stabil och obrydd i den nya miljön med nya människor som jag trott. Hon fortsatte jobba trots att det blev långt utan belöning och var varmt där inne.
Nu har vi tränat lite mer och gör ett nytt försök på ett prov i mars efter ännu lite mer träning.
En annan aktivitet vi provat på är att åka tåg. Jag och Åysan åkte en dagstur till Skåne med SJ snabbtåg. Första gången på tåg för Åysan. Som väntat inga som helst problem. Hon är verkligen en enkel hund att ha med i alla situationer. Kopplar av eller tigger mat/godis när inget händer.
Vi hade väl inte trott att vi skulle ha möjlighet att para Åysan i år men det finns en viss chans att det blir så ändå. Just nu väntar vi på den sista informationen som behövs för vi ska veta om det kan bli så. Löpet är beräknat i april i så fall. Spännande!
När Åysan hade anlänt hem till Pentax men ännu inte kommit i höglöp fick Pentax ägare/uppfödare information om att ytterligare en av hans kullbröder nu diagnostiseras med hjärtsjukdomen MMVD.
Med anledning av det valde vi att avstå att genomföra parningen, vi är båda helt överens om detta. Mycket tråkigt men eftersom det i hög grad verkar vara ärftligt att i förtid drabbas av MMVD (en ålderssjukdom) så kändes det inte värt risken även om både Åysan och Pentax har friska hjärtan.
Vi har ingen reservhane denna gång utan kommer kolla på om vi kan hitta någon hane som är intressant till nästa löp som borde bli våren 2024.
Nu ser vi fram emot att träna en massa och kanske starta lite lydnad och bruksprov framöver.
Åysan är nu hemma igen efter 5 dagars kollo i Karlstad. Hon har enligt uppgift skött sig bra och även hunnit vänja sig lite mer vid katter. Skönt att veta att hon fungerar bra på andra platser med personer hon inte känner. Inte för att jag hade väntat mig något annat så cool som hon är.
Helixens 