Vi fortsätter vänta på löp. Nästa helg blir det i alla fall mentaltest i Lomma. Även om hon börjar löpa innan så hinner vi det innan höglöp. Det ska bli spännande!

Idag skulle vi spåra och trots att det hade snöat i natt så höll vi planen och spårade ändå. Det var bara någon cm snö och på vissa ställen barmark. Det gick ok. Åysan hade lite huvudbry i första vinkeln och gick över en pinne. Men annars spårade hon bra med bra tempo hela vägen (900 m).

Helix blev rätt störd av några korsande spår i början och gick över två pinnar. Inte hans bästa spår men han gillade det och är nöjd nu.

Vi brukar köra spår och/eller uppletande under helgen och denna lördag blev det uppletande. Gjorde en riktigt djup ruta i kohagen. Det är tuffare terräng än det ser ut som. Helix fick hämta 4 föremål och Åysan 6. Daniel stod på en hög sten i kanten av rutan och filmade.

Älskar att se dem jobba självständigt med nosen. I uppletandet krävs ändå en ganska stor vilja till samarbete. Helix kan bli lite väl kontaktsökande om han tycker det blir svårt. Åysan jobbar bara vidare tills jag bryter henne om det blir för svårt. Hon är lite av en envis evighetsmaskin i uppletande.

Även om jag är mycket mån om att rasen Australian kelpie ska fortsätta vara en mycket bra arbetshund så är det för mig ännu viktigare att jag kan hitta en hund av rasen som fungerar i min vardag.

Även om jag älskar att träna med hundarna så är det bara en mycket liten del av tiden som vi är med våra hundar. Den stora delen av tiden är vardag. En vardag som numera även innehåller två små barn. Få saker ställer så höga krav på att ha en mentalt stabil hund som att vistas runt högintensiva, impulsiva och påhittiga barn. Som trots att man säger till 10 ggr per dag att låta bli hundarna bara måste prova något med dem.

Vår första kelpie hade aldrig klarar detta utan att må dåligt, bli rädd och troligen markera/bita så det är inte självklart att alla hundar i rasen funkar runt barn. Han fick somna in innan han behövde uppleva det.

Av de två vi har nu är Helix tålamodet själv och Åysan riktigt duktig men tröttnar snabbare och går iväg. Ingen av dem ”älskar” barn på ett sätt som innebär att de jagar upp sig när de träffar barn vilket är väldigt skönt. För mig indikerar sådan uppjagning en viss osäkerhet och det vill jag inte ha. Våra hundar är neutrala runt barn men kan passa på att slicka lite på dem om de råkar befinna sig med ansiktet på rätt höjd.

Kanske kan man säga att situationen i de två senare bilderna inte ska uppstå. Det hade jag sagt innan jag fick barn. Men det enda jag kan göra för att förhindra dem är att stänga bort hundarna. Barnet är inte alls lika lydigt och lättränat som hundarna. Vi vill att hundarna är en del av vår vardag och inte bara ”arbetsmaskiner” så det är inte ett alternativ.

Jag vill kombinera denna stabila ”vardagsmentalitet” med bra arbetsegenskaper, en vanlig men inte självklar kombination i rasen. Kelpies kommer så gott som alltid vara mycket energiska hundar som behöver motion och mental träning för att må bra. Våra är lugna i vardagen men då får de också en del motion och träning. Inte massor men en del iaf.

Om lydnaden visar på hundens vilja att samarbeta så ser man kanske mest av förarens förmåga att träna sin hund smart utifrån dess förutsättningar.

I spåret däremot så kan jag som förare inte alls påverka lika mycket. Visst kan jag grundträna smart men ändå måste hunden ha förmåga till koncentration och uthållighet för att självständigt lösa längre spår med olika svårigheter. Här tycker jag man kan se arbetsegenskaperna som gör en bra brukshund. Det kan man såklart se även i sök, patrull mm.

Mina första två hundar har varit extremt taggade på spår från början och gärna galopperat sig genom spåren. Åysan har också tyckt spår varit kul men tagit det betydligt lugnare. Hennes otroliga intresse för allt ätligt var lite av en utmaning ett tag då hon ibland letade harpluttar när vi spårade i början av träningen.

Nu tycker jag hon kommit långt ändå för att vara knappt 3 år men jag har fått tänka lite annorlunda då vi tagit för lång tid och nästan för lång tid på oss de två lägrespåren vi startat.

Vi kör oftast med mjukost som belöning då det är det godaste hon vet. Sen uppmuntrar jag ett lite högre tempo. Nu har det verkligen gett utdelning då hon blir säkrare och snabbare för varje spår. Hon är väldigt duktig på att hitta pinnar trots ett högre tempo. Jag hoppas vi kan starta högre spår i år.

Igår spårade båda hundarna och höll nästan exakt samma tempo. Helix spår på knappt 500 m och Åysans drygt 1100 m. Ingen av dem hade något tapp men kollade runt i en vinkel var. Båda fick störning i spåret av andra personer och hundar som gått i skogen.