Ett hastig avsked av Helix

För snart en vecka sedan fick Helix somna in. Han har varit trött men verkat helt ok under hela vintern. Men natten till tisdagen den 18 mars blev han dålig i magen. Först var det inget oroande. Han åt och drack men hade då och då diarré. Han fick canicur på em men sedan blev det bara värre. Han behövde gå ut konstant i perioder och under natten till onsdagen blev det inte bättre och han ville inte längre äta. Det kunde vara lugn några timmar men sedan satte det igång igen.

Så på fm den 19 mars åkte vi till djursjukhuset och de tog blodprover. Som eg. såg rätt ok förutom att han hade lågt blodsocker. Men han fick stanna kvar för att få dropp. Rapporterna vi fick sedan varierade från att han mådde bättre och åt till att han svimmat vid en rastning. Han blev kvar två nätter och efter 2 dygn hade de diagnostiserat honom med Addison vilket skulle behandlas med kortison och vi fick en positiv prognos på fredag morgon. 6 timmar senare ringer en veterinär och berättar att Helix fått det riktigt jobbigt med andningen och troligen har fått hjärtsvikt av kortisonet. Vi visste ju sen tidigare att han har hjärtsjukdomen MMVD och åt hjärtmedicin för det. De hade kommit fram till att hans hjärta troligen inte klarade behandling med kortison då det ger mer vätska i kroppen och då måste hjärtat jobba hårdare. Utan kortison så skulle han inte kunna reglera blodsockernivåerna och inte bli av med sin diarré. Två problem som helt enkelt inte fungerade att behandla samtidigt.

Det var ett tråkigt men enkelt beslut att det fick räcka då. Vi åkte dit hela familjen och Åysan och var med när han somnade in. Även daghusse och dagmatte kom och sa hejdå.

Vi är så tacksamma att ha fått dela vårt liv med denna snälla och tokiga hund i över 10 år. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Han har trots en del åkommor genom livet alltid varit positiv och aldrig nervös eller rädd. Han har varit väldigt rolig att jobba med då han genom hela livet alltid gett 110% i all träning. Ibland kanske lite för engagerad i träning vilket har varit en utmaning i sig. En otroligt bra storebror till både Åysan och våra barn har han också varit.