Jag har med åren blivit mer och mer tveksam till sport. Mest funderingar har jag av naturliga skäl haft kring sport där djur är inblandat. Men efter att ha lyssnat på dokumentärer om hur det kan gå till på elitnivå även i annan sport då utsatta människor kan utnyttjas helt hänsynslös i många fall.

Men tillbaka till djuren. Ligger det i deras intresse att prestera på högsta nivå i en sport? Knappast. Det har under senare tid visat sig att hästar tränas på vedervärdiga sätt för att uppfylla domarnas preferens på dressyrtävlingar. Att galopphästar tränas och tävlas trots att de har svåra skador. Att tro att detta skulle vara det enda ställa där detta förekommer i hästvärlden vore naivt.

Men hundvärlden då? Hundarna älskar ju generellt sina ”sporter”. Ja absolut. Träningsmässigt så är problemet troligen inte alls lika stort även om det troligen förekommer träning som påverkar hundarna negativt. Jag är själv aktiv i hundsporter och har varit i 12 år nu. Men hur påverkas avelsurvalet när man strävar efter fart, mycket kamp och explosivitet för att ha goda chanser att komma högt upp på mästerskap i hundsporter så som exempelvis agility och lydnad. Hur påverkar det avelsurvalet hundarnas funktion och mående i övrigt? Hur påverkar avelsurvalet och träningen hundarnas hållbarhet? Hur påverkas hundraser av avel mot prestations i hundsport?

Jag har tidigare alltid uppfattat prestationsavel som något hyffsat positivt. Men på senare år har jag börjat fundera mer på vad konsekvenserna blir och kan bli. Både för individer och en hel ras. Det är ingen nyhet att när man selekterar mycket hårt på några få egenskaper oavsett vilka det är så får man kompromissa med andra. Något som pratats mycket om är exteriöravel där jakten på priser i utställningsringen gör att det kompromissas med både hälsa och mentalitet i vissa fall. Många hundar får leva i osunda kroppar och/eller med rädslor till följd av detta.

Men det är ju inte bara inriktning mot exteriör skulle vara det enda som kan vara till nackdel för individen. Även när man riktar in sig på andra egenskaper än exteriör så kan det innebära kompromisser men andra delar. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Jag har träffat både jakthundar och vallhundar med helt uppenbara rädslor (ljud, sociala, underlag mm.) där ägare förklarat att det inte är något hundarnas uppfödare tar hänsyn till bara de gör ”jobbet” tillräckligt bra. Lever dessa hundar i en lugn miljö och huvudsakligen får syssla med sitt ”arbete” är detta troligen inga stora problem. Men när dessa hundar förväntas leva ett ”vanligt” liv där det förekommer höga ljud, många människor och olika typer av underlag kan de absolut leda till att en del av dessa hundar mår mindre bra. Samma urval med med andra preferenser sker såklart hos många uppfödare som inte prestationsavlar också.

Hur kan det då påverka en hel ras? Säg att en ras blir väldigt populär som agilityhund. Rasen har en i mentalitet och exteriör som gör den lämpliga för detta. Men för att kunna konkurrera på högsta nivån så behöver hundarna vara väldigt väldigt snabba både fysiskt och i reaktionerna. Allt fler som har rasen är aktiva i agility på hög nivå och vill väldigt väldigt gärna ha dessa hundar med det ”lilla extra”. Avelsurvalet ligger då troligen oftare på att hitta hundar som uppfyllde dessa kriterier och synen på hur snabb och reaktiv rasen förväntas vara skiftar. Allt fler vill ha dessa riktigt snabba hundar. Fler uppfödare vill få fram dessa hundar. Rasens ursprungliga egenskaper förskjuts. Hade rasen ett användningsområden (jakt, vall, bruks, tjänst) så kommer troligen dessa egenskaper påverkas på sikt.

I en del raser har sportaveln påverkat rasen så mycket att man pratar om tre ”rasvarianter” exteriör, tjänst och sport. Där sporthundarna är alldeles ofta för högt tempererade för att funka i tjänst och exteriörhundarna saknar ofta andra delar för att fungera i tjänst. I en stor ras kan man kanske ha dessa tre ”varianter”. I en liten ras går det inte att ha flera subpopulationer.

Det är viktigt att tänka på att hundsport tagits fram för att vara underlag för avelsurval. De är framtagna för att vara roliga aktiviteter att göra med sina hundar. Avelsurvalet bör ske via rasspecifika arbetsprov, mentalbeskrivningar (MH/BPH), mentaltest för brukshundar, funktion i vardagen samt hälsotester och kunskap om hälsa och mentalitet i kullar, linjer. Målet bör vara hälsa, mentalitet med bra nerver samt en funktionalitet för arbete om den är av arbetande ras.

Hur exteriören och hållbarheten påverkas av prestationsinriktad avel mot hundsport finns det nog inte mycket data på. Men tveklöst ökar belastningen på hundarnas kroppar ju mer explosiva och snabba de är. Här påverkar träningen såklart mycket men en hund som är snabb och explosiv är det ofta i mycket och även om man försöker träna lugnt och försiktigt är det inte alltid så lätt med en sådan hund.

Det är mina tankar om prestationsavel mot sport.

Helix på bilden nedan är/var en mycket snabb och explosiv hund. Många har gillar honom pga. det. Jag också. Men nu inser jag att hans kropp hade nog hållt bättre om han varit mer balanserad. Han har också varit rätt svårt att träna då hans nerver inte riktigt klarat att tygla all energi utan väldigt mycket hjälp från mig. Vi har kämpat med koncentration och ljudande. Han är inte alls avlad med tanke på hundsport utan mer mot bruks. Men för mig är han ett exempel på att mycket fart och explosivitet långt i från alltid är positivt hos en arbetande hund. Rädslor har han i alla fall sluppit.