Nu verkar det som om Åysan löper. Inget supertydligt då hon blöder väldigt lite och verkat vara duktig på att städa. Men förutom det så är de andra tecknen på löp som vanligt och Helix har koll på att hon luktar intressant (även om han är kastrerad).
Om löpet fortskrider så får hon träffa Pentax under nästa vecka.
Med tanke på att det inte riktigt gått enligt plan med ett löp nästan 2 månader senare än väntat så vågar jag inte riktigt tro att resten ska gå vägen. Men vi ska i alla fall ge bästa möjliga förutsättningar för att det ska kunna gå vägen med parning och dräktighet.
Idag fyllde Åysan 3 år. Dagen var kanske inte så festlig då jag höll kurs på förmiddagen och sen åkte vi och handlade men bil fick hon ju åka och det gillar hon. Sen hade Daniel och Nelia handlat en leksak och lammstrupe som hon fick när vi kom hem.
Senare så körde vi ett litet uppletade vilket var uppskattat trots värmen.
Här kommer filmer från Åysans mentaltest den 2 april 2023. Filmerna från de sociala delarna kommer jag inte publicera här men hänsyn till figuranter som inte vill hamna på filmer som sprids på nätet. Personer jag känner kan få se dem på förfrågan.
Jakten, här visar Åysan att hon gillar leksaker när de rör sig. Vallningen är ju till stor del baserad på jaktlust så de är inget otypiskt för en vallhund att jaga. Men de har normalt en förighet som gör att man kan stanna/styra dem med rösten och det har Åysan som inte jagar på promenader om jag inte vill. Men här fick hon ju jaga.
Uthållighet med en gömd boll i snöre. Bollar är rätt ointressanta enligt Åysan men hon gick igång lite på att försöka lösa problemet och jobbade betydligt längre än jag trott med att komma åt bollen.
Figguraden/flockkänslan var inga konstigheter. Hon reagerar inte mycket på det konstiga figurerna.
Överraskningen var inga konstigheter.
Skramlet var hon inte så intresserad av att undersöka men när jag väl ropade på henne klev hon upp på det så rädd var hon nog inte bara inte nyfiken.
Släden ska sätta ganska mycket press på hunden genom att långsamt hota. Men Åysan tyckte inte den var läskig alls. Hon spanade mer på bilarna och passerande hundar än släden tror jag.
Sist var det skotten. Samma trygga hund som innan mentaltestet börjat och inte mycket till reaktiv på skotten mer än lite nyfikenhet på vart ljudet kom ifrån.
Det som inte är med är passiviteten då den inte filmades. Hon stod bara lugnt och väntade på vad som skulle hända sen.
Så nöjd med att hon visade vilken balanserad och trygg hund hon är. Så otroligt enkel i alla situationer vi hittills har satt henne i.
Snön är borta och värmen har kommit. Vi njuter av att vara ute i flera timmar utan att bli blöta och kalla. Förberedelser för årets odlingssäsong i trädgården rivstartade i helgen. Trädgård och odling är vårt andra stora fritidsintresse utöver hundarna. Hundarna tycker det är rätt soft att hänga i trädgården med oss, de rymmer inte fast än grindarna oftare är öppna än stängda. De busar ibland men mest ligger de och slappar eller tuggar på något gammalt tuggben.
I helgen fick de köra lite uppletande, en mycket kort joggingtur och Åysan fick även en kort cykeltur som hon verkade älska. Denna gång gasade vi på lite då det inte bara var transport. Hon har fortfarande inte börjat löpa, får se om hon ska dra ut på det till över ett år mellan löpen. Hoppas verkligen inte det dock. Sommarvalpar vore utmärkt (så de kan gräva upp alla våra odlingar…).
Försökte fota barnen idag men då ville Åysan vara med så jag ropade även in Helix. Det blev dock ingen bild där alla tittade in i kameran samtidigt…
Ja inget löp än, på dagen 11 månader sedan senaste löpet startade. Inte mycket att göra mer än att vänta.
Vi har haft en vecka där hundarna inte fått göra så mycket mer än att promenera och fysträna, inget som gör dem odrägliga men matte får dåligt samvete. Det stillandes i alla fall igår och idag. Igår fick hundarna köra ett rejält uppletande och idag ett varsitt spår.
Riktigt glad att Åysan spårade så säkert trots lång liggtid på över 2 timmar och mycket störning då några promenerade i delar av spåret direkt när Daniel hade lagt det. Vi korsade även motionsspåret många gånger och det var inga konstigheter. Två ställen kollande hon runt lite innan hon bestämde vart vi skulle. En pinne blev kvar i spåret men jag är väldigt nöjd ändå. Tiden var med god marginal inom maxtiden på ett högre spår även om hon inte stressade utan spårade lugnt och metodiskt.
Åysan spår låg cirka 700 m hemifrån så vi tog cykeln dit. Hon är riktigt duktig på att springa framför cykeln men tanke på att hon endast gjort det ett handfull gånger. Gillat att springa men stressar inte och lyssnar på instruktioner.
Helix fick såklart också spåra. Cirka 500 m. Han var lite väl taggad i början och missade första pinnen. Sen spårade han väldigt säkert och tog resten av pinnarna.
Åysan har ännu inte behagat att börja löpa. Snart har det gått 11 månader sedan senaste löpet.
Den oväntat långa väntan gav oss i alla fall möjligheten att starta henne på mentaltest innan parning något jag hade som mål men eftersom vi fick en bebis i höstas så kunde vi inte starta då och sen dessa har det knappt funnits några mentaltest.
I lördags trycke vi i alla fall in hela familjen i bilen och körde söderut. Lite overkligt eftersom de på lördag morgon var 2 dm snö och -14 grader hemma i Linköping men i Skåne fanns inte en snöflinga visade det sig. Vi övernattade i Helsingborg. Första hotellnatten för Åysan och det var inga konstigheter. Hon sov lugnt hela natten till skillnad från Helix som vaktade lite, behövde ut på en extra rastning och absolut ville ha frukost kl. 06.00. Hon tyckte det var lite spännande att gå genom receptionen till hissen så det var typ ångvält i koppel där.
På söndagen åkte vi vidare till Lomma brukshundsklubb där själva mentaltestet skulle vara. Åysan skulle starta sist så det blev en del väntan i bilen för hundarna. Jag hann se två andra kelpies innan. Mycket intressant då det var två väldigt olika hundar. När det var Åysans tur var hon väldigt taggad på att få komma in på planen (och träna trodde nog hon).
Hon var sig själv genom hela testet det enda som inte riktigt kom fram var att hon har en fin kamplust även socialt då hon behöver lite mer jakt/retning för att vilja gripa en leksak som någon annan håller i (om den inte är fluffig) än vad de ger här. Hon är mer van vid att gripa föremål under jakt vilket verkligen visade sig under just jakten som hon satte full pott på. Hon kämpade längre än jag trott med den gömda bollen. Hon samspelade mycket fint med funktionärerna, svarade på lekinviter mm. Hon avreagerade bra, blev egentligen aldrig ”rädd”. Tog det lugnt när inget hände. Sprang utan tvekan förbi halvfigurerna. Hon visade heller ingen aggressivitet i något moment. Släden var inte så intressant så hon spanade lite på några bjäbbiga småhundar utanför planen. Skotten bekom henne inte alls. Hon kollade i passiviteten och lekte under lekdelen. Så skönt att känna igen vår hund och att hon knatade därifrån helt oberörd.
Jag ska försöka sätta ihop en liten film på vissa delar. Det fanns funktionärer som önskade att inte bli publicerade på nätet så det får bli en modifierad variant.
Helixens 