Av de tre kelpies vi har haft så är Åysan den utan konkurrens mest mattokiga. Kiro var som valp och unghund rätt kräsen och åt inte alltid den maten som serverades. Helix har haft bra aptit men inget överdrivet. Båda hanarna har blivit hungrigare efter kastrering.

Men den svarta damen hon har inga hämningar när det kommer till mat. Hon inhalerar torrfoder. Hon dyker efter allt ätligt hon hittar ute. Hon har snott åtskilliga ätliga saker från Nelia. Numera inte lika ofta som när hon var yngre tack och lov.

Att vänta på nästa måltid är en pärs tycker hon. När det närmar sig en måltid så är hon mycket snabb till tvättstugan där de äter.

Just nu får hon ändå ganska mycket mat. 3 dl torrfoder och 250 g färskfoder per dag så svälter gör hon inte.

Här är en utsvulten Åysan som väntar på sista kvällsmaten.

En sund aptit hos mina hundar är viktigt för mig. Det är inte kul med en hund som matvägrar, särskilt inte en hund som man vill ska arbeta. Sen ska de ju absolut inte tillåtas bli tjocka för det.