Även om jag är mycket mån om att rasen Australian kelpie ska fortsätta vara en mycket bra arbetshund så är det för mig ännu viktigare att jag kan hitta en hund av rasen som fungerar i min vardag.

Även om jag älskar att träna med hundarna så är det bara en mycket liten del av tiden som vi är med våra hundar. Den stora delen av tiden är vardag. En vardag som numera även innehåller två små barn. Få saker ställer så höga krav på att ha en mentalt stabil hund som att vistas runt högintensiva, impulsiva och påhittiga barn. Som trots att man säger till 10 ggr per dag att låta bli hundarna bara måste prova något med dem.

Vår första kelpie hade aldrig klarar detta utan att må dåligt, bli rädd och troligen markera/bita så det är inte självklart att alla hundar i rasen funkar runt barn. Han fick somna in innan han behövde uppleva det.

Av de två vi har nu är Helix tålamodet själv och Åysan riktigt duktig men tröttnar snabbare och går iväg. Ingen av dem ”älskar” barn på ett sätt som innebär att de jagar upp sig när de träffar barn vilket är väldigt skönt. För mig indikerar sådan uppjagning en viss osäkerhet och det vill jag inte ha. Våra hundar är neutrala runt barn men kan passa på att slicka lite på dem om de råkar befinna sig med ansiktet på rätt höjd.

Kanske kan man säga att situationen i de två senare bilderna inte ska uppstå. Det hade jag sagt innan jag fick barn. Men det enda jag kan göra för att förhindra dem är att stänga bort hundarna. Barnet är inte alls lika lydigt och lättränat som hundarna. Vi vill att hundarna är en del av vår vardag och inte bara ”arbetsmaskiner” så det är inte ett alternativ.

Jag vill kombinera denna stabila ”vardagsmentalitet” med bra arbetsegenskaper, en vanlig men inte självklar kombination i rasen. Kelpies kommer så gott som alltid vara mycket energiska hundar som behöver motion och mental träning för att må bra. Våra är lugna i vardagen men då får de också en del motion och träning. Inte massor men en del iaf.