Vi brukar köra spår och/eller uppletande under helgen och denna lördag blev det uppletande. Gjorde en riktigt djup ruta i kohagen. Det är tuffare terräng än det ser ut som. Helix fick hämta 4 föremål och Åysan 6. Daniel stod på en hög sten i kanten av rutan och filmade.
En del av Helix uppletande.En liten del av Åysans uppletande. Hon jobbade i närmare 7 minuter då de två sista (plastförpackning med näsdukar och limstift) blev lite väl svåra.
Älskar att se dem jobba självständigt med nosen. I uppletandet krävs ändå en ganska stor vilja till samarbete. Helix kan bli lite väl kontaktsökande om han tycker det blir svårt. Åysan jobbar bara vidare tills jag bryter henne om det blir för svårt. Hon är lite av en envis evighetsmaskin i uppletande.
Av de tre kelpies vi har haft så är Åysan den utan konkurrens mest mattokiga. Kiro var som valp och unghund rätt kräsen och åt inte alltid den maten som serverades. Helix har haft bra aptit men inget överdrivet. Båda hanarna har blivit hungrigare efter kastrering.
Men den svarta damen hon har inga hämningar när det kommer till mat. Hon inhalerar torrfoder. Hon dyker efter allt ätligt hon hittar ute. Hon har snott åtskilliga ätliga saker från Nelia. Numera inte lika ofta som när hon var yngre tack och lov.
Att vänta på nästa måltid är en pärs tycker hon. När det närmar sig en måltid så är hon mycket snabb till tvättstugan där de äter.
Just nu får hon ändå ganska mycket mat. 3 dl torrfoder och 250 g färskfoder per dag så svälter gör hon inte.
Här är en utsvulten Åysan som väntar på sista kvällsmaten.
Varför får jag inte mat nu?
En sund aptit hos mina hundar är viktigt för mig. Det är inte kul med en hund som matvägrar, särskilt inte en hund som man vill ska arbeta. Sen ska de ju absolut inte tillåtas bli tjocka för det.
Även om jag är mycket mån om att rasen Australian kelpie ska fortsätta vara en mycket bra arbetshund så är det för mig ännu viktigare att jag kan hitta en hund av rasen som fungerar i min vardag.
Även om jag älskar att träna med hundarna så är det bara en mycket liten del av tiden som vi är med våra hundar. Den stora delen av tiden är vardag. En vardag som numera även innehåller två små barn. Få saker ställer så höga krav på att ha en mentalt stabil hund som att vistas runt högintensiva, impulsiva och påhittiga barn. Som trots att man säger till 10 ggr per dag att låta bli hundarna bara måste prova något med dem.
Vår första kelpie hade aldrig klarar detta utan att må dåligt, bli rädd och troligen markera/bita så det är inte självklart att alla hundar i rasen funkar runt barn. Han fick somna in innan han behövde uppleva det.
Av de två vi har nu är Helix tålamodet själv och Åysan riktigt duktig men tröttnar snabbare och går iväg. Ingen av dem ”älskar” barn på ett sätt som innebär att de jagar upp sig när de träffar barn vilket är väldigt skönt. För mig indikerar sådan uppjagning en viss osäkerhet och det vill jag inte ha. Våra hundar är neutrala runt barn men kan passa på att slicka lite på dem om de råkar befinna sig med ansiktet på rätt höjd.
Det är ofta trångt i soffan hos ossÅysan väntar på mat och Nelia tycker hon behöver något på huvudet.Helix tog en tupplur och blev pyntad
Kanske kan man säga att situationen i de två senare bilderna inte ska uppstå. Det hade jag sagt innan jag fick barn. Men det enda jag kan göra för att förhindra dem är att stänga bort hundarna. Barnet är inte alls lika lydigt och lättränat som hundarna. Vi vill att hundarna är en del av vår vardag och inte bara ”arbetsmaskiner” så det är inte ett alternativ.
Jag vill kombinera denna stabila ”vardagsmentalitet” med bra arbetsegenskaper, en vanlig men inte självklar kombination i rasen. Kelpies kommer så gott som alltid vara mycket energiska hundar som behöver motion och mental träning för att må bra. Våra är lugna i vardagen men då får de också en del motion och träning. Inte massor men en del iaf.
Helixens 