Om lydnaden visar på hundens vilja att samarbeta så ser man kanske mest av förarens förmåga att träna sin hund smart utifrån dess förutsättningar.

I spåret däremot så kan jag som förare inte alls påverka lika mycket. Visst kan jag grundträna smart men ändå måste hunden ha förmåga till koncentration och uthållighet för att självständigt lösa längre spår med olika svårigheter. Här tycker jag man kan se arbetsegenskaperna som gör en bra brukshund. Det kan man såklart se även i sök, patrull mm.

Mina första två hundar har varit extremt taggade på spår från början och gärna galopperat sig genom spåren. Åysan har också tyckt spår varit kul men tagit det betydligt lugnare. Hennes otroliga intresse för allt ätligt var lite av en utmaning ett tag då hon ibland letade harpluttar när vi spårade i början av träningen.

Nu tycker jag hon kommit långt ändå för att vara knappt 3 år men jag har fått tänka lite annorlunda då vi tagit för lång tid och nästan för lång tid på oss de två lägrespåren vi startat.

Vi kör oftast med mjukost som belöning då det är det godaste hon vet. Sen uppmuntrar jag ett lite högre tempo. Nu har det verkligen gett utdelning då hon blir säkrare och snabbare för varje spår. Hon är väldigt duktig på att hitta pinnar trots ett högre tempo. Jag hoppas vi kan starta högre spår i år.

Igår spårade båda hundarna och höll nästan exakt samma tempo. Helix spår på knappt 500 m och Åysans drygt 1100 m. Ingen av dem hade något tapp men kollade runt i en vinkel var. Båda fick störning i spåret av andra personer och hundar som gått i skogen.

Idag hade vi bokat en timme i inomhuslokal. Första riktiga lydnadsträningen på 3 veckor. Vi har pillat lite stegförflyttning och några andra saker hemma men utöver det har det mest blivit promenader, spår, uppletande och specialsök.

Vi var båda lite ringrostig men tog oss igenom en kortare bana med några små missar. Jag vill inte bara visa det som går bra utan även det vi behöver jobba lite mer på.

I filmen blir det tydligt att Åysan saktar ner när hon inte riktigt vet vad som ska hända. Jag fick trycka lite på gasen några gånger och det svarar hon bra på. Leken utan leksak funkade inte idag vilket inte är konstigt då vi gjort väldigt lite sånt dem senaste tiden. Det går inte alls att göra med bebis i bärsele. Men när vi kan köra mer lydnad hemma så ska jag jobba mer med den.

Idag har vi varit på Ultuna och gjort hjärtultraljud på både Åysan och Helix. Vi blev undervisningsobjekt så det var ett helt gäng studenter med och tittade och hjälpte till.

Först ut var Helix som ju gjort detta några gånger nu. Femte gången var det nu. När han var 4 upptäcktes att han hade ett läckage över mitralisklaffarna som man inte kunde veta om det var en en början till en hjärtsjukdom eller inte. Efter det har vi föjt upp detta och mycket sakta har han utvecklat sjukdomen myxomatös mistralisklaffdegeneration. Idag hade blåsljudet som hörs i stetoskåpet blivit högre och klaffarna mer tydligt förändrade. Men han behöver ingen medicin utan ska följas upp igen om ett år.

Åysans är ju ung och hennes hjärta var som väntat bra skick. Ett ytterst litet läckage kunde ses men bedömdes som en normalvariation. Jag vill kolla detta även om hon är ung så har det i rasen förekommit hundar som i relativt ung ålder har fått förändringar på hjärtat som sedan lett till hjärtsjukdom i relativt ung ålder. En sådan hund vill jag inte råka avla på.

Jag är mycket nöjd med hur båda hundarna skötte sig. Helix fick verkligen visa tålamod på undersökningsbordet när samtliga studenter skulle turas om och lyssna på hans blåsljud. Han var lite pratsam så för att de skulle kunna höra mer på hjärtat än hans gnäll så körde vi omvänt lockande. Trots hans lite tråkiga sjukdomshistorik med otaliga veterinärbesök och att han nyligen var inlagt i fem dygn så är han helt trygg och orädd. Men fortfarande inte helt förtjust att bli fasthållen på sidan men inte rädd.

Åysan var lugn och nyfiken och fick bli undersökt av två studenter när jag var i ett annat rum med Helix. Inga problem enligt studenterna. Hon passade även på att tigga till sig mycket gos. Sen gick hon lugnt in i det lite mörka ultraljudsrummet fullt med främmande människor och kollade sig omkring innan hon hoppade upp på undersökningsbordet. Inte heller hon tyckte det var kul att bli fasthållen på sidan men accepterade det snabbt.

Fick även båda hundarna vaccinerade mot kennelhosta. Nu är det bara avmaskning som ska fixas innan Åysan kan åka på dejt. Löp beräknas börja om en månad.