Idag fanns inte tid eller ork (på grund av förkylning) för någon omfattande hundträning en jag ville ändå att hundarna skulle få göra något. Det var väldigt väldigt nära att jag bara gick ut och gjorde just ”något” utan att ha en plan eller ett mål. Men sen tänkte jag lite och kladdade snabbt ihop en liten plan i form av en bana till Åysan. Helix fick fysträna och göra några delar ut Åysans bana.

Det blev en kort men intensiv bana. Målet var att få in en del fart samt nya moment till lägrelydnaden samt upprätthålla vanan att vara engagerad och fokuserad vid arbete. Jag uppleveratt både jag och hunden blir snabbare trötta av att träna banor än att träna moment för moment med pauser emellan. Därför räcker det ofta bra med en bana per pass men ibland blir det två för att träna uthålligheten lite mer. En positiv sak med att ha bestämt i förväg vad som ska göra och när är att jag kan fokusera 100 % på att guida hunden rätt och behöver inte fundera på vad som ska göras. Om jag förväntar mig obrutet fokus från hunden så måste även jag ha det.

Eftersom vi fick lite strul vid runda i banna så gjorde vi om den delen av banan (apport-läggande-runda) efter att ha kört några runda utanför banan. Intressant nog så visade hon exakt samma beteende igen i den kedjan som i banan vilket inte alls visades när vi körde bara det momentet. Fick ta till lite mer hjälper för att göra det tydligare i banan. Körde läggande-runda igen och då gick det bra.

När vi kör en bana och jag upplever att det blev för svårt eller att engagemanget inte är där jag önskar så lägger jag snabbt på en hjälp för att underlätta. det kan vara att hjälpa med handen eller stoppa en leksak i armhålan. Nästa gång jag planerar en bana får jag fundera på hur jag kan hjälpa hunden vid dessa svårigheter. Målet är att hunden aldrig ska känna sig osäker på vad den ska göra för det är absolut inte en känsla jag vill att hunden bär med sig. Den ska känna sig trygg med situationen och sina uppgifter.