Tre joggningpass på en vecka, äntligen har vi kommit tillbaka lite till de rutinerna. Korta pass men i tisdags pallrade vi oss iaf runt 5 km i Vidingsjö. I övrigt har aktiveringen efter jobbet varit ganska begränsad. Lite nosework och lydnad inne i onsdags. Inget mer. I helgen ska vi vara hundvakt men hoppas att vi kan få till lite spår och lydnad iaf.

Verkligheten blir ibland lite väl påtaglig. Skitledsen över att vi på jobbet inte kan se till syftet med vårat uppdrag och prioritera en riskbaserad kontroll när vi pratar om bedömningar i kontrollen. Nej vi ska jaga ”fel” som vi inte ens vet om vi har lagstöd för och som inte innebär den minsta risk för någons hälsa. Jag mår illa av tanken på att sätta avvikelser där jag inte kan ge en enda vettig förklaring till varför det inte är en avvikelse mer än att ”min arbetsgrupp har bestämt det” och ”det finns en mening i lagstiftningen man skulle kunna tolka så”.  Jag tycker det är skittaskigt mot de verksamhetsutövare som kanske måste kasta mer mat som det inte är något fel på eller göra sitt bästa för att dölja/ljuga detta förfarande för oss. Jag tror att man bygger förtroende som inspektör genom att kunna förklara varför ett förfarande inte är ok på ett sådant sätt som verksamhetsutövaren förstår.

Detta spöke har bott i mitt huvud några dagar nu och blev inte direkt bättre. Idag fick jag till och med ångestillamående. Det var länge sen. Samtidigt som en kollega gör sitt bästa för att försöka trycka ner mig så långt det bara går.

Jag hoppas att helgen och hundarna kan flytta ut detta ur mitt huvud men än så länge går det inte så bra.