Lite avstämning av lydnaden med Helix här hemma idag. troligtvis sista innan tävlingen på lördag. Tyvärr en miss med tungen men superfint hopp vägde upp det 🙂

Kiro var taggad på att leka med leksaken jag tagit med ut. Lekte och kampade som en tok, så länge jag inte bad honom göra något. Då sjönk han ihop och utförde uppgiften i ultrarapid. Alltså det var inte svåra saker, det var kommandon han kan mycket väl. Det ena var runt och pinnen var nära och visserligen var det längesen men vi har tränat en hel del på det. Sen var det hopp över hinder, något han är stensäker på, han gillar att hoppa. Näe då skrittar han fram och hoppar över hindret (65 cm). Jag kunde inte belöna direkt med lek men ganska snabbt tagga igång honom i kamp igen. Godis tog han men utan engagemang.

Alltså vad tänker han när jag säger dessa kommandon? Han vill helt klart ha leksaken, han kan kommandona men han vill inte utföra uppgifterna på kommando. Säger jag inget går det bättre. Jag är inte hård på rösten utan försöker vara peppig (inte för att det brukar hjälpa). Det blir inte bättre med godis.

Några kommandon fungerar bättre, de han är mest van vid att träna nu. Fotgående, fjärr och sättande under gång gör han helt ok på kommando. Inte det tryck jag vill ha men ok ändå. Hopp över hinder tränar vi dock rätt ofta men där tappar han all energi. Hoppapport är dock roligare. Han han bestämt sig för vad som är kul att göra och sen surar om vi ber honom göra något som han inte tycker är kul? Eller är han så extremt förarvek att han blir berörd av kommandon som han inte hör flera gånger i veckan? Eller har han tränat oss i att få leka en massa helt utan att behöva jobba? För när han går ner sig är ju prio att få upp suget på leksaken igen.

Planen är inte att tävla lydnad med Kiro men att träna hyffsat vettig vore ju trevligt. Han måste ju aktiveras även om han inte tävlar. Att ha en 5,5 år gammal brukshund som inte kan göra mycket mer än att flamsa runt på lydnadsplanen utan att gå ner sig är inte kul. Jo det är kul att leka med honom men jag tror att vi och hundarna mår ännu bättre om vi får jobba för våra belöningar.

Det är kanske hemskt men jag tröttnar på honom när han gör så. Till en viss gräns jobbar jag med att få upp honom i energi igen men det är fan inte kul tillslut.

Helix fick sitta och våndas på altanen under tiden detta hände (matte fjantade runt som en tok för att Kiro skulle blir glad). Han fuskade bara en gång. Sen fick han komma och köra lite runt istället. Jäklar vilket tryck och vilken glädje, som natt och dag. Några snygga ställanden fick vi till. Han är en sån hund som bara vill att man ska kommendera, längtar efter nästa uppgift och såklart belöningen. Vi har jobbat en hel del med att han ska gripa och hålla kvar greppet om leksaken och det har gått riktigt bra tycker jag. Han kan tugga lite efter en stund men tappar inte lika ofta längre.

Jag älskar båda mina hundar men tyvärr är det sällan särskilt kul att träna med den ena.

Så lika men ändå helt olika:

Väntar på start