Mera spår och jogging

Pinnkampanjen fortsätter för Helix. Han har fått träna på pinnmarkering i spåret både igår och idag. Igår gick jag spåret själv i skogen och snitslade upp pinnarna. Han markerade alla förutom en, jag såg att han nosade på den och när han valde att gå vidare morrade jag lite och då gick han tillbaka och markerade den. Idag fick han ett fältspår som Anna la med 4 pinnar och slut. Han markerade alla 🙂 Jag ska fortsätta jobba med honom i kort lina och först och främst få honom att bli bättre på att leta efter svåra pinnar och markera mer självständigt. Nu berömmer jag ju så fort han bromsar upp lite. Det ska inte behövas sen.

Kiro fick ett skogsspår idag, han spårade snabbt och säkert trots störning av hundrastare men missade en naturpinne.

På em gick vi ut och joggade lite för första gången på länge, superkul tyckte hundarna men Helix var nog lite trött, han drog inte så mycket i backarna som han brukar. Hoppas vi kommer ut och joggar lite mer regelbundet framöver nu, det kan behövas när jag ska tävla agility med Helix…

20170129_141612

Husse bäddade ner Helix lite.

 

5 år gammal

Idag fyller Kiro 5 år. Känns som han nyss fyllde 1 år ju 😛

Dagen till ära fick han äta leverpastej vid matbordet när vi åt frukost. Sen har vi varit ute på tomten, spårat och gått en längre promenad med två och fyrbenta vänner. Så jag tror han är nöjd 🙂

Agilityträning

Agilityträning med båda hundarna idag. Sista gången i denna grupp.

Vi körde denna bana:

gif-fagersta-bk-ho1a-2015-03-08

Det gick rätt bra. Fick den bästa rundan med Helix på film:

Så glad att han är ganska lätt att svänga över hindren som vid nr 12 och 13 i denna bana. Sen finns det fler ställen att spara tid men fokus nu har varit att få flyt och hindersug.

Hull, backa och hämta

För någon dag sen reagerade jag på att Kiro såg lite smal ut, att bröstkorgen var lite ”synligare” än vanligt. Revbenen kändes tydligt men det brukar de göra. Idag vägde vi hundarna och då vägde han hela 16,6 kg så smal är han nog inte men däremot väldigt urfälld. Han brukar väga lite drygt 16 kg. Helix däremot har fått lite hull ovanför revbenen och det syntes på vägen, 18,7 kg!!! Lite kul att det i princip alltid skiljer 2 kg på dem vare sig det är upp eller ner. Jag vill ha mina hundar så det går att kunna de individuella  revbenen med handen utan att behöva trycka, alltså handflatan och inte fingrarna.

20170121_170239

Kiro från sidan, har en ganska rak buklinje trots att han är relativt slimmad.

20170121_170214

Uppifrån har Kito en midja (mellan revbenen och bakdelen)

20170121_170412

Helix (alltid mycket svårare att ta kort på) har en rejälare bröstkorg än Kiro och just nu lite mer hull.

Varför är det så viktigt att hunden inte är överviktig? Förutom risken att drabbas en sjukdomar så finns det andra nackdelar som slitage som ökar. Ju tynge en hund är varje sig den är överviktig eller inte så utsätts den för större krafter så fort den rör sig. Ska göra en sifferförklaring av detta någon gång men just nu verkar fysikkunskaperna ha gömt sig långt bak i huvudet. Men det blir snabbt en stor skilland i krafterna ju tynge föremål som ”faller”. Dessa krafter ska, muskler, leder och ligament hantera.

Med Helix fortsätter jag traggla med pinnarna i spåret. Han har spårat både idag och igår, det gick skit i går, då tog han enbart den första pinnen. Idag tog han iaf tre av 5, en missade han och då retade jag honom och en gick han över medvetet, då korrigerade jag med rösten. Massor av belöning när han bromsar upp och markerar pinnarna såklart. Han är bättre på att markera pinnarna vid fältspår än i skogen.

Kiro fick spåra igår, han missade bara en liten pinne, annars inga problem, lite ”försiktig” dok.

Idag blev det lite lydnad på fortbollsplanen. Kiro fick leka, lite fotgående och hämta föremål. Han har olika strategier vid avlämning beroende på vilket föremål han hämtat. De flesta spottar han ut en bit bort men godisburken kommer han hela vägen med. Provade att stoppa godis i en boll och när han insåg att det var godis i den kom han hela vägen fram med den också. Ska bara få honom att förstå att han ska göfra det med andra föremål också, inte alls lätt med en så känslig hund.

Helix fick träna fotgående, det går allt bättre. Idag tränade vi på att backa, det är han inte alls bra på, antingen sitter han kvar, backar sittande eller stående alldeles för fort. Nu backade jag långsamt och belönade när han var stående vid min sida i fotposition, det var svårt tyckte han men ibland fick han till det. Vi tränar även inomhus och då har jag använt bakdelskontroll och backar i cirklar motsols och det går rätt bra, ska bara kunna räta ut dem också .  Sen fick han träna inkallning utan och med ställande. Måste se till att inte ställa för ofta för då stannat han. Ska lägga mer krut på ett bra ställande på kommando oavsett situation.

Helg igen

Första ”vanliga” helgen på länge men trots att den var kort har vi hunnit med en he del. Många timmar har ägnats åt byggande och fix till hus och tomt. Hundarna har fått ett träningspass varje dag i alla fall. I fredags var det fysträning med budföring, skritträning och lite koordination. Igår körde vi uppletande, Kiro var lite seg minst sagt. kanske trött sen i fredags. Helix däremot var det fart på som vanligt. Han gjorde ett otroligt fint uppletande, hittade alla 4 föremål snabbt och kom in med dem bra förutom det första där jag fick påminna om att det var till mig han skulle komma.

Idag körde vi lite lydnad. Kiro fick mest leka. Helix fick träna lite fritt följ (han var helt tyst!), rutskick från sidan, långsamtgående, ställande, sättande och läggande under gång och lite greppträning. Det senare är en del av att jag ska försöka lära helix att hålla förmål i munnen stilla. Inne har vi tränat på att han ska hålla i en spårpinne så jag inte kan ta den ur munnen på han. Nu tränade vi på att han ska ta ett grepp och sen hålla det. det gjorde vi med lek. Han fick bara leka om han höll kvar första greppet på kampstocken.

Försökte få dem på bild i den fina eftermiddagssolen. Slanka och fina killar tycler jag 🙂

Ska ta en bild innifrån när solen går ner någon dag, vi har en mycket fin utsikt från huset och ljuset är väldigt häftligt i ett par timmar runt solnedgången om det varit någolunda klart väder.

Nosarbete

Idag fick hundarna arbeta med näsan. Båda fick köra uppletande i en tuff ruta och knappt någon vind. Helix jobbade bra men är lite dålig på att kolla hela rutan. Kiro var väldigt duktig och hittade alla förutom sista föremålet som tog lite längre tid.

Helix fick även ett ett kort spår på ett fält. Höll linan kort och eftersom han var lite ofokuserad fick jag korrigera lite men han gick inte över en enda pinne 🙂 Tanken är att spåren en tid ska bli lite tråkigare och pinnarna roligare.

Försök till lydnadträning

Idag tog vi en härlig promenad och tränade i inomhushallen med härliga människor och hundar. Vi har tagit det lite lugnt de senate dagarna men mest promenader och kort hjärngympa inne. Det straffade sig idag. Helix var helt galet överladdad, lät så mycket kan bara kunde kändes det som ibland. Lyckades dock få till hyffsad träning av fotgående, apporteringsdirigering, hoppapport och platsliggning. Runda kon och hopp över hinder gick inget vidare pga skall och ljud.

Såg inte så mycket av Daniel och Kiro men han var tydligen taggad och glad. Borde väl träna lydnad inomhus lite mer regelbundet men då har det inte blivit denna vinter. Överlag måste vi jobba med att Helix inte ska låsa sig av frustration, jag måste lära mig att stoppa innan han kommer dit.

Raketer vs. hundar

Så verkar det vara just nu för många på sociala medier. Jag håller helt med om att raketer inte borde få säljas till privatpersoner men inte för hundarnas skull. Utan för att uppenbarligen kan många inte hantera sprängämnen på ett ansvarsfullt sätt och människor skadas varje år.

Men med ansvarsfull avel så borde antalet hundar som mår så dåligt vid nyår kunna minimeras oavsett hur mycket och när det skjuts med raketer. Eftersom rädslor är mycket ärftliga så är de som avlar och köper hundar som har ansvaret att alla hundar får bästa möjliga förutsättningar att gå genom livet utan att regelbundet uppleva skräck. De som avlar väljer individer från kullar som inte har stora rädslereaktioner och dåliga avreaktioner och vi som köper hundar ställer krav på att den hunden har så liten risk som möjligt att ha de gener som gör att den lätt blir skrämd och inte kan avreagera snabbt.

I princip alla reaktioner och avreaktioner har till stor del ärftliga komponenter. Hade inte beteende varit ärftligt i så stor utsträckning som det är hade det inte gått att få fram hundraser med så olika mentalitet som vi har idag.

Rädslereaktionerna delas som sagt upp i reaktioner och avreaktioner. Reaktionen (det som händer inom några sekunder) på en plötslig händelse kan ju vara allt från ingen reaktion alls ”oj nu hände det något, bäst att jag kollar vad det var” till ”oj detta var konstigt bäst jag tar ut avståndet men håller koll” eller ”helvete detta verkar farligt bäst jag drar järnet långt härifrån”. Den sista reaktionen är aldrig önskvärd, då har hunden ”kastat in handduken” utan att ens bedömt situationen.

Sen är det avreaktionen, vad gör hunden när ”reaktionen” har skett. Oavsett vilken reaktion den har fått kan den då snabbt bedöma situationen korrekt som ofarlig, andas ut och inse att detta var ju inget farligt. För några hundar tar detta kanske några minuter längre tid än för andra. Men det förekommer även att hunden inte kan komma till insikten att det faktiskt inte var farligt utan fortsätter vara rädd trots att den skrämmande situationen är över. Vissa kommer till och med bli räddare och räddare för varje gång de hamnar i en situation som påminner om den där de blev rädda trots att inget händer. Dessa hundar kommer självklart att få det väldigt kämpigt i livet för de kommer bara att få fler och fler saker som de är rädda för.

Att ha en hund med starka rädslereaktioner på vissa stimuli och/eller dåliga/obefintliga avreaktioner är självklart ganska handikappande om det är något som är svårt att undvika vilket det mesta ändå är (höga ljud exempelvis).

En riktigt bra hund mentalt ska kunna klara riktigt hemska/skrämmande situationer och ändå avreagera fullt ut. Det finns jakthundar som blir skjutna av misstag under jakten utan att för den delen utveckla skotträdsla.

Både reaktionen och avreaktionen är ärftlig (gener påverkar hur hunden kan hantera stimulin), det är bevisat genom forskning och ganska lätt att kolla för en lekman också genom MH-statistik på raser eller kullar. Det kommer alltid finnas individer som är undantag men det brukar vara lätt att se mönstren på MH-spindlar.

Jag har själv växt upp med en hund med extrem skotträdsla och det skulle jag inte vilja uppleva igen för att det var hemskt att se hur dåligt han mådde vid nyår, eller när de jagade i skogen, eller tränade på skjutbanan osv. Han fick senare även fler ljudrädslor, glassbilen, micron osv… I övrigt en mycket trevligt hund men det var bra att han aldrig gick i avel.

Nu har jag en hund som bara är berörd av raketer, otroligt mycket lättare men fortfarande inte kul. Han har en del allmänna rädslor och oro så han är självklart inget avelsmaterial även om man säkert skulle kunna skylla på det som hänt honom i livet så har han ändå inte avreagerat som jag skulle önska.

Jag hoppas fler och fler inser att det är VI som har ansvar för hur våra hundar mår vid nyår och inte de som väljer att skjuta raketer.

Men jag håller tummarna för nya regler som gör att raketer i framtiden används på ett mer organiserat sätt än de görs idag.

helix

Helix vid tolvslaget, nej han är inte drogad bara trött. Kiro satt under vardagsrumsbordet och var lite orolig i 15 minuter när det smällde som mest.