Att något är bra får man ofta höra i hundvärlden. Det kan vara att en hund har en bra mentalitet, att en prestation är bra osv. Men ofta inser i alla fall jag att det jag tycker är bra är inte säkert att andra tycker är bra eller tvärtom.

I hästvärlden (där jag tillbringade 12 år) kändes detta mer självklart. Det som jag tyckte var en bra häst för mig hade jag full förståelse för att den som ville tävla på hög nivå i hoppning inte alls tyckte var en bra häst. För mig och vår häst var det en BRA prestation att nolla en bana på 1 m på tävling, jag var så jäkla glad och nöjd så. För en annan ryttare med en annan häst är samma bana kanske knappt mer än uppvärmningen. För en annan ryttare med samma häst hade det kanske inte heller varit en lika bra prestation. Och för ett tredje ekipage var det långt över deras maximala prestationsförmåga. Så vad som är en prestation beror helt enkelt på ekipaget även när det kommer till hundar. Vilka olika förutsättningar förare och hundar har.

MEN inom hundvärlden har vi raser, dvs grupper av hundar som i alla fall bör ha liknande egenskaper. Brukshundar är hundar som ska kunna användas till någon form av praktiskt arbete. Eftersom det inte finns arbete till alla hundar har man tagit fram bruksprover som ska kunna användas till att utvärdera om en brukshund har de egenskaper en brukshund bör ha. Det finns även mentalbeskrivning och mentaltest som kan användas till detta. För mig är då en ok brukshund en som kan arbeta och prestera på bruksprov, en bra brukshund bör ha kapacitet för att göra ok resultat i elitklass och en riktigt bra är den som tar cert och deltar i mästerskap. Hos vissa raser är kanske uppflytt till lägre spår en otroligt bra prestation, hos en brukshund tycker jag att det är en prestation men på något sätt ganska självklar, det är ju en BRUKShund. Den bör ha en fallenhet för det som krävs för att klara bruksproven. Tänker jag fel?

Helt klart att förarens ambitioner och kunskaper påverkar hunden men det finns många som går in som totala nybörjare och lyckas med detta med sina hundar, både av bruksras och av andra raser. Jag lärde på egen hand endast utifrån det jag läst i litteratur Kiro att spåra. Det gick tydligen bra då han fått 10 på alla sina tävlingsspår hittills.

Angående bruksmeriten som krävs för cert på utställning så tror jag de flesta som klarat apellen kan fixa godkänt i lägre bruks utan särskilt mycket mer träning efter det. Det krävs 300 poäng varav minst 150 i specialen. Bara på spåret (som då går i skogen) kan man få 260 poäng så det räcker med fullt på det + några enstaka lydnadsmoment. Dvs. det är till och med fullt möjligt även för den med en skottberörd hund. Det är en prestation precis som ALLA resultat man gör med sin hund men jag kommer aldrig tycka att det är en STOR prestation för en hund av brukshundsras.

Sen finns det självklart flera andra sätt en brukshund kan arbeta på men det är relativt få i min ras i alla fall som blir exempelvis tjänstehundar, ett par om året är det nog.

Hos en hund som aldrig startat på bruksprov är det svårt att förutspå vilken nivå den kan tänkas ha kapacitet för. MH och MT kan ge en indikation. En orädd, skottfast hund med stor leklust och nyfikenhet kommer mer sannolikt att vara en bra brukshund (kan visa detta med MH-statistik). För mig är ett bra MH i min ras (Australian kelpie) en hund som har mindre rädslor än genomsnittet för rasen, bra avreaktioner, skottfast, socialt trygg, bra leklust och gripande och gärna mer nyfikenhet än genomsnittet. Avståndsleken gillar jag att titta på. En hund som direkt går ut och kollar in figge och sen engagerar sig i lek med figge (en total främling) och med ett bra intresse av att samarbeta med figge, det gillar jag!

Ibland får jag höra att en hund har ett bra mentalitet eller kanske till och med ett ”toppen” MH men inser när jag går in och kollar på resultaten att jag hade förväntat mig något annat. Jag och den andra personen hade helt enkelt olika syn på vad som är ”bra” i detta fall. Jag tycket det är bättre att beskriva med andra ord som att hunden hade snabba avreaktioner, bra leklust men lite dåligt gripande osv. det säger mig mycket mer än ”bra”.

Sen tycker jag att det är synd när förväntningarna på arbetsförmågan och mentaliteten i en ras blir lägre. Åt vilket håll går det när vi börjar anse att rädsla hos en hund är normalt? När det är ok att en brukshund inte tycker om att använda munnen (vid lek eller apportering)? När det är ok att vad som bör vara en hårt arbetande hund i alla lägen inte vill arbeta under vissa förutsättningar? När hunden avstår från att äta? (energi är ju bra om ska arbeta)

Detta är inte skrivet för att på något sätt klanka ner på någon utan för att jag tycker att brukshundar vara just BRUKShundar och att jag ska få ha höga förväntningar på arbetskapaciteten och mentaliteten hos dessa hundar. Helt enkelt sikta mot toppen så får man se hur långt det når men man når nog sällan toppen om man siktar halvvägs.

Kiro har tagit många pinnar och priser i agility, det är få av dem jag räknar som bra prestationer. Lyckas vi däremot ta cert i klass 3 med konkurrens då är det en otroligt bra prestation utifrån våra förutsättningar (men inte lika bra för Kiro som en kelpie). Vi kommer få träna hårt om vi ska nå dit.

Tre placeringar och två pinnar på tre starter i hopp och agilityklass 2, en bedrift, ja, en stor bedrift, nej.