I helgen hade kelpieklubben sin årliga rasspecial i Stockholmsområdet. Eftersom det var 40 år sedan som Svenska Kelpie & Cattle Dog bildades (senare delad i två klubbar) var det i form av en jubileumsutställning för båda raserna. Två dagar på Lida friluftsgård utanför Tullinge. Mycket bra anordnat av de inblandade.
Igår var det tikar som ställdes och rallylydnad. Det enda vi gjorde var en exteriörbeskrivning av Helix. Han fick ett mycket fint protokoll tycker jag, någon 2:a och 5:a (1:a är det som är ”perfekt”). Tror dock den första 2:an skulle vara en 5:a ser jag nu. Lågställd är han ju knappast. I princip alla 2:or handlade om saker som kommer bli bättre när han blir äldre och breddar sig över bröstkorgen, rent krasst borde jag väntat ytterligare två år med exteriörbeskrivningen men det har jag inte tålamod till… Han mättes till 52 cm så 1 cm för hög mot rasstandard (46-51 cm för hanar). Han skötte sig mycket bra tycker jag, vid mätningen rörde han inte en min och det kan många hundar tycka är jobbigt. Såg någon där de var tvungna att ”lyfta” hunden som sjönk ihop av rädsla vid mätningen. Här är Helix protokoll:
I övrigt glassade vi mest runt och kollade på utställningen. Det var väldigt varierande hur hundarna hanterade situationen i ringen och hanteringen. Allt från de som inte ville vara med och/eller inte gick att hantera till de som tycket det var skitskoj i ringen och helt ok eller till och med trevligt med hantering. Svansen säger en hel del om vad hunden tänker… Helix syster Hera gick det bra för, 2:a bästa tik av 44 st och Cert. Det var kul 🙂
Vi träffade bland annat en halvbror (samma mamma) till Helix vi inte träffat före, både Gillan (är en kelpie med för mycket vita tecken) och matte var mycket trevliga. Helix tyckte det var mysigt att pussa på Gillan.
Idag var det dags för Helix att äntra ringen (bruksklass) och starta i Lydnadsklass 2. Det var oklart i vilken ordning men det blev först ringen där han skötte sig mycket bra förutom när han ville nosa på en fläck i början. Han travade fint, blev väl lite galopp någon gång. Har helt lugn och trygg vid hanteringen och stod helt ok sen. Lugnt och skönt i ringen med 4 hanar där ingen gruffade. Domen blev Very good och 3:a. Domaren som var från Australien och födde upp Cattledog verkade helt klart gilla lite grövre (och gärna lite feta) hundar så jag är nöjd.
Helix kritik:
”Another big dog. Head proportions correct. Would like darker eye Nice size ear + shape. Body propotions correct”
Det intressanta är att Helix syster som fick cert har betydligt ljusare ögon men fick ingen kommentar om detta och att enligt exteriörbeskrivningen och tidigare domare så har han för stora öron och detta håller jag med om, lite stora är de. Utställning handlar så mycket om personliga preferenser och tolkningar. Föredrar helt klart exteriörbeskrivningen som exteriör utvärdering av hundar, även om den också påverkas av personliga preferenser till viss del. Sen är jag inget fan av tävling i utseende, hittills har ingen kunnat förklarat nyttan med konkurrensbedömningen för mig mer än att folk tycker det är roligt att tävla om rosetter.
Sen kan jag tycka att det är konstigt att inte fler hundar har de arbetsmeriter som krävs för för att kunna ta cert, godkänd vallhund eller godkänt i lägre klass bruks bland annat. Det senare är ingen stor bedrift har jag konstaterat. Tror att 6 av hanarna (av ca 20 som ej gick som juniorer varav vissa utlänska) som hade de meriterna.
Några bilder (klicka på bilden för text):
Sen var det bara att gå till lydnadsringen. Uppvärmningen hade vi delvis gjort innan utställningen. Lite ruta och apportering. Daniel lyckades ta denna bil på Helix som jag gillade skarpt:
Det är Helix i ett nötskal, satsar fullt ut jämt, denna gång blev det för mycket då han missade apporten.
Innan vi startade repeterade vi lite läggande under gång och fjärrdirigering. Jag tyckte han var lite seg (för att vara Helix) så jag gasade lite extra (min mardröm är att komma in på plan med en hund är loj). Det visade sig vara onödigt. Han var toktaggad. Lite disträ först i fotgåendet, vill ju kolla in allt runt och på planen, sen taggar han mer och mer och det blev både ljud och hopp. När vi skulle köra läggandet kom det helt plötsligt en stor grupp människor bredvid planen samtidigt som någon började gasta i en megafon en bit bort så jag var lite övertydlig med kommandot, vet inte om det var därför men han kröp tydligen en liten bit efter läggandet. I inkallningen hasade han fram en liten bit, bra fart och ingång dock. Rutan gick så jäkla bra, klockrent! Apporteringen gick sådär, det var en annan typ av apport än vad han är van vid så han kollade in den lite innan han tog upp den. Sen funderade han på att inte släppa men med ett övertydligt kommando så släppte han faktiskt apporten. Hopp över hinder, där hade han svårt att vara tyst. Fjärren gick över förväntan, lite fokus tapp mellan skiftena men inget som påverkade skiftena.
Sist var det platsliggning. Den gick bra, lite ljud innan läggandet dock. Det var väldigt många vilda men ganska orädda kaniner på Lida, sjukt söta men väldigt spännande enligt många hundar. Dessa kom såklart fram vid platsliggningen, några meter utan för planen. Helix låg och tittade en hel del på dem men var aldrig på väg upp. Kände mig rätt trygg med det även om det såklart var lite extra spännande då han inte ville något hellre än att jaga dem.
Poäng och kommentarer:
Platsliggande: 10
Fritt följ 6,5 (ej tyst, sent sättande, tränger, hoppar)
Läggande 8 (kryper framåt)
Inkallande 7 (ej stilla, åker framåt, dk av föraren)
Rutan 10
Apportering 7 (omtag)
Fritt hopp över hinder 7,5 (ej tyst)
Fjärrdirigering 10
Helhetsintryck 7 (studsig mellan momenten)
Totalt 167,5 poäng, 1:a pris och en 3:e plats.
Bilder:
Nu är vi alla trötta efter en intensiv men rolig helg. Kiro har inte gjort så mycket utan agerat sällskap, flörtat med kelpietjejer (han föredrar svarta) och delar ut pussar till en del människor. Han gillar att vara med och har lätt att slappna av i den stökiga miljön men vill inte ”göra” något mer än att möjligtvis äta godis.
En söt och spännande kanin:
Helixens 