Helix och Kiro är helt olika på de flesta sätt när det kommer till träning. Helix är hämningslös och kör full fart för det mesta medan Kiro ofta är hämmad och gärna väljer passivitet. För Helix är livet och framförallt träningen en fest och det gäller att ha så kul som möjligt. För Kiro handlar det mer om att ha koll på alla och att alla ska vara nöjda. Han leker men tycker det är viktigare att hålla koll på matte/husse om inte båda är på samma ställe. Hans förarvekhet gör att han har svårt att närma sig föraren i hög fart och han sociala osäkerhet är säkert kopplad till detta också. Leklusten eller godisintresset är helt enkelt inte tillräckligt starka för att få Kiro att släppa osäkerheten helt. I vilket fall har jag varit medveten om detta länge och försökt ta tag i det men inte hållit kvar vid det. I ett moment har jag lyckats och det är vid platsliggning med skott där han nu helt släppt skytten/husse till förmån för belöningen när momentet är klart. Vi får fortsätta jobba på samma sätt. Man får inte springa till väskan, matte eller husse när man jobbar utan de är det engagemang i belöningen som gäller eller timeout. Jag tror detta kan bli mycket bättre med lite envishet.

Nu är det verkligen helt lätt att träna Helix som är tvärtom men helt klart enklare att dämpa en galen men trygg hund än att lyfta en mer svårmotiverad hund och osäker hund.