Idag när jag hämtade hundarna fick jag veta att de haft en tråkig incident idag där Kiro bitit daghusse. Tydligen hade de fått besök och Kiro hade varit väldigt hoppig och stressig som han kan vara och inte lyssnat när han bett honom lugna ner sig och då hade han försökt dra iväg Kiro genom att ta tag i nackskinnet/vid skulderbladen för att få bort honom och då bet han daghusse i handen. Nacken/skuldrorna är det området som Kiro är väldigt rädd om den han blev attackerad av en Gran danois (för drygt 2 år sen) som bet honom där upprepade gånger och kastade runt med honom. Framförallt på påverkades han efter flera smärtsamma undersökningar av en nackskada han fick efter det.

Daghusse har ju haft honom i 2,5 år och vet vad som hänt och vilka rädslor Kiro har och insåg självklart varför Kiro bet. Mycket tråkigt ändå såklart men som tur är inga större skador. Jag har pratat med daghusse och detta kan lätt förhindras genom att man sätter en sele på Kiro när man får besök så få han vänta med att hälsa tills han lugnat sig. Han vill i alla fall fortsätta ha hundarna vilket är toppen. Jag skulle nog klara dem själv och på så sätt begränsa vilka som hanterar Kiro till ett minimum men det känns inte hållbart i längden att bli så låst och att aldrig kunna ha hundvakt. Jag kommer aldrig hitta en bättre hundvakt och Kiro är verkligen jättetrygg med daghusse i vanliga fall.

Nu är det över ett år sen föregående incident men med en sån här hund får man aldrig slappna av helt utan måste hela tiden förebygga att han hamnar i en situation där han kan bli rädd men inte kan gå undan. Det är inte så jobbigt men det känns inte bra att behöva göra det. Jag skriver om det för att jag vill vara ärlig med även de negativa bitarna. Annars är det lätt att bara skriva om det som är bra. Jag har även svårt att tro att jag skulle vara den enda med en hund som kan bitas om den blir rädd.

Desto roligare var att fysträningen idag gick himla bra. Pigga ben på matte och Kiro travade nästan hela vägen, han passar gärna om han har det minsta bråttom annars. Hundarna är i bra form så våra joggningturer är knappats träning för dem men hjälper väl till att bibehålla formen i alla fall. Vi har även kört lite skritträning i uppförsbacke ett par gånger nu och det ska väl bli mer framöver, bra styrketräning. Även jag börjat komma i form, har nästan hittat tillbaka  till den form jag hade innan jag slutade rida regelbundet för 8 år sen. Framförallt konditionen börjar kännas riktigt bra. Löpningen är inte ett dugg ansträngande längre. Blir oftast bara 5 km men skulle nog klara 10 utan större problem. Hemma kör jag styrketräning men det är mest för att bibehålla styrkan. Har inga särskilda mål med min konditionsträning mer än att hålla konditionen ungefär som nu. Med hundarna vill jag att de ska vara starka i kroppen med en god kroppskontroll för att förebygga skador och med en bra kondition. Själva konditionsträningen får variera över året. Det blir svårare nu när det är mörkt och sen kanske snö och is ute. Om tiden vore obegränsad skulle jag helst både jogga och cykla med hundarna så de fick jobba både i trav och galopp regelbundet.

Ferrarin Helix, börjar bli väldigt stark och inte bara ruskigt snabb längre.

Ett äldre kort på Kiro, inte dåligt med muskler på honom men just nu ganska trist päls. Bättre på detta kort.

Rörigt inlägg efter en rörig dag.