Verkar inte vara någon skillnad på hästar och hundar när det gäller köldknäppar, de blir lite galnare oavsett sort. Med Kiro är det ju välkommet men med Helix som har fart och energi så det räcker om blir över oavsett blir det rätt mycket att hålla styr på. Vi har tränat lydnad på klubben både i måndags och idag. I måndags körde jag själv och tog en hund i taget och idag var husse med. De får mest träna på delar ut lydnadsklass 1 respektive lydnadsklass 3. Helix får traggla ingångar och apportering också. I båda dessa moment har han en del olater som är självbelönande så nu har jag börjat bryta med en nej-kommando när han gör dessa. I ingångarna dunsar han i mig och apporten flyttar han på med tassarna innan han tar upp den. Egentligen vet jag att detta är ”fel”, det är bara att ignorera felen och belöna det som är rätt, men med denna hund är det inte så bara. Han hittar många olika sätt att belöna sig själv och det är svårt att få bort med en annan belöning. Han blev lite fundersam när jag började med detta med apporten och kunde tveka någon gång men med det drivet han var så var han snart på den igen. Resultatet är att han faktiskt saktar ner lite och tänker till innan gripandet och nu gör han mestadels mycket bra gripanden även om vi inte är ute på fullt avstånd än. Samma tänk har jag lagt in på ingångarna, kombinerat med hjälptarget träning separat. Han måste förstå att det är fel att använda mig som stoppkloss/hävstång (ja han vet att det snabbaste sättet är att stoppa in huvudet mellan mina ben och låta farten svänga kroppen runt mitt vänstra ben när huvudet hållet emot på det högra). Men nu när jag säger till i princip så fort han tar i mig tydligt så har han börjat tänka till när han kommer fram.

Idag var målet att få två trötta hundar då jag inte har någon hundvakt imorgon så Helix fick prova lite nya saker, ställande på target en bit bort, rutan och hoppapport (återhopp). Hjärnan hinner inte alltid med när han så så ultraladdad men jag tycker det gick ok. Framförallt rutan där han fört fick en target men sen kunde jag ta bort den hel och han sprang dit/igenom ändå.

Kiro och husse fick till en suverän ruta och metallapportering (för att vara Kiro). Sen tragglade de en del inkallning med ställande och fjärrdirigering. Detta moment som i teorin borde vara så enkelt men är så svårt. Stå-sitt är svårt på avstånd. Men otroligt bra attityd, lite övertaggad bitvis.

Igår skulle vi jogga en tur och hundarna tyckte det gick på tok för långsamt och drog som tokar i början. Men jag fick problem med blodsockret eller blodtrycket efter drygt 2,5 km så husse fick jogga en sista km själv med hundarna innan vi körde lite backträning. Riktigt surt att ge upp men jag vågade inte fortsätta i fall jag skulle ramlat. Hoppas det var en tillfällighet.