Lugn dag hemma, typ.

Joggning tur på milen, totalt 8 km jogging och 2 km promenad. Bra med draghjälp av två väldigt taggade hundar. Lite mer kuperat än vad jag är van vid så två gånger ramlade jag. Men det gick över förväntan, lite seg i början men sen pigga ben.

På em hade vi planerat lite agilityträning, första gången på evigheter. Mycket taggade hundar. Mest fokus på slalom med lite kluriga ingångar och 4 pinnar med bågar för Helix. Kiro skötte sig utmärkt men jag var lite ringrostig och kanske inte så välplanerad. Helix skötte sig stundtals bra och stundtals sprang han bara.

En jättebra dag så långt. Sen en enda stor besvikelse, hårt jobb mot en deadline, klappar på huvudet och många välmenande ord men undanstoppat tills vidare, som vanligt. Det är farligt att hoppas för då kan man bli besviken och ännu farligare att älska för då kan det göra ont. Nu är jag besviken men mest för att det någon gång kan komma att göra ont. Att ord kan betyda så mycket och ändå så lite.

En bild på Kiro jag verkligen gillar, kraften, glädjen och samarbetet.