Ingen vila för hundarna på mattes näst sista semesterdag. Först en tråkig morgon när matte satt och gjorde ekonomijobb, tur man har semester så man hinner med sitt ideella arbete också!

Till slut åkte vi ut i skogen där hundarna fick ett varsitt spår efter en skogspromenad. Helix spår blev 450 m mestadels i riktigt jävlig terräng, nu vet jag varför jag inte lagt spår just där innan och jag lär inte göra det igen. Han jobbade i alla fall väldigt bra, hade lite väl bråttom först men verkade iaf notera de två första pinnarna, på tredje gjorde han en supermarkering och väntade på mig som inte hade honom i synfältet just när han hittade pinnen, fjärde knatade han rakt över men slutpinnen tog han.

Kiro fick ett klurigt spår på en vall, först upptag från sidan där han tyvärr valde bakspår. Sen en hel del vinklar och några serpetiner. Ok överlag men missade en av fyra pinnar och hade väldigt bråttom och sprang således några meter förbi i en del vinklar och ringade in dem men någon vinkel blev helt klockren och serpentinerna löste han superfint.

Sen hem och vila ett tag innan vi tog en promenad i det fina vädret i Tinnerö, eftersom de övade på skjutbanan gick vi dit och spatserade lite. Inga konstiga reaktioner trots rejäla smällar. Helix var lite nyfiken som vanligt men släppte det snabbt. På vägen hel lämnade vi nyckel till daghusse, båda hundarna var över lyckliga och visade detta på sina lite egna sätt. Kiro ville hångla och Helix ligga på rygg och busa. Tur att de tycker om sina hundvakter och att de tycker om hundarna 🙂

Sen hem och vila en liten stund innan vi åkte till LBK för lydnadsträning och lite agility. Gick igenom momenten från Lkl 1 (som jag nu anmält till en tävling i!!) med Helix. Bra överlag men måste jobba på vänstersvängar och inget ljud i linförigheten, stadgan precis efter ställandet i ställande under gång och signalkontroll i platsliggningen. Tävlingen ser vi som träning men jag gillar att vara väl förberedd…

Kiro fick köra lite olika delar ur Lkl 3 samt lite framåtsändande.

I agilityn så körde vi fem hinder i ett U. Helix förvånade med att faktiskt klara detta flera gånger bara jag var tydlig och sa hopp. På slutet gjorde vi även några framförbyten. Hindersuget är inte riktigt på plats än men det borde komma. Men Kiro jobbade jag med farten och taggade honom massor och det fungerade bra.

Överlag med Helix så är han gärna steget före och väntar inte alltid på mig, inte ovanligt för en kelpie. Om jag vet att jag ska lägga mig i platsliggningen, varför vänta på att någon säger ligg? Om jag vet att jag ska hoppa hindret där borta så kan jag väl göra det nu på en gång lika gärna…