… nej stora förstöraren…

Ja någon form av destruktiv ålder är han i, nu har vi inte jätte värdefulla saker han förstör men ändå lite tråkigt när man verkligen försöker förebygga genom att att alltid ha saker man får tugga på framme. Det verkar vara morgonen som är det stora problemet när han är utvilad och hinner bli uttråkad innan de blir hämtade. Får hoppas han växer i från det snart och att det tyder på att han kommer bli en sjuhelsikes bra brukshund som vuxen 🙂

Vi har iaf hunnit träna en del så understimulerad är han inte. I måndags fick han följa med mig ensam till brukshundsklubben, Kiro fick vila. Superduktig i träningen men ännu sämre på passivitet när inte Kiro var med, det hade jag inte väntat mig men han tycker väl att tränar jag inte med Kiro så måste det ju vara hans tur.

Igår tog vi en kortare joggningstur, jag och hundarna, och de skötte sig riktigt bra. Fysträning blev det också. Helix börjar komma på att han har ett par bakbenen, iaf när hjärnan inte är överhettad.

Idag körde vi lite agility. Först lite hoppteknik. Helix var något övertaggad och nockade husse rejält. Fick visa att när ha blir så uppjagad är det bäst att inte säga så mycket utan att visa mer fysiskt vad man vill att han ska göra, han lugnar sig också väldigt bra av beröring. Sen fick Helix för första gången prova slalom, bara 4 pinnar och med bågar men det gick över förväntan. Han kunde hålla sig hyffsat lugn och följa när jag visade, ska nog försöka kombinera lite med 2X2 men det blir nog ganska svårt med honom men skulle vara bra för att få honom att jobba framåt mer självständigt. Han fick även gå lite på balansen, han tycker att det är lite läskigt och hoppar gärna ner men efter en del hjälp och stöttning kunde han springa över själv. Han verkar vara lite höjdrädd men älskar att klättra på saker, knashunden…

Kiro fick förutom hoppteknik köra en enklare rundbana vilket han tyckte var kul.

Angående storlek så har gödningen av hundarna lyckats, Helix är fin i hull medan Kiro har blivit något tjock till och med. Har inte vägt dem men känt över revbenen.