Idag var det dags för agilitytävling igen på Västerås kenneklubb. Jätteskönt att kunna åka till Västerås dagen innan och få ”sovmorgon” till halv 7. Det hade iaf blivit det men eftersom hundarna håller på att lära känna min mammas nya katter så hade det väldigt bråttom upp på morgonen.

Tävlingen gick sådär, 4 klasser 2 agility och 2 hopp. Första agilityklassen gick bra, 0 fel. Men en enkel bana och många nollor så räckte bara tiden till 6:e plats och det var 5 pinnar. Några svängar kunde helt klart varit kortare men jag vet inte om det hade räckt ändå. Andra loppet var en hoppklass som började med däcket, ett svart däck, Kiro fattade inte alls och hoppade genom ramen så det blev disk omgående. Tillsut fick jag honom att ta däcket från rätt håll så körde vi resten av banan rätt slarvigt. Tredje var en agilityklass där jag underskattade banan, det höll på att bli disk på hinder två men det lyckades vi lösa men det blev disk på nr 5 istället. Vi har tränat mycket på att runda hinder men nu skulle han in på samma sida om hindret som mig men valde att runda istället. Sista klassen var en hoppklass där loppet blev precis som jag tänkt. Lite mer gas hade inte skadat men 0 fel blev det iaf och tiden räckte till 5 plats och det var 5 pinnar.

Filmer från tre av loppen:

Agilityklass 2A:

Agilityklass 2B:

Hoppklass 2B:

Nu har vi iaf några saker att träna på:

– Däck som första hinder
– Ta hinder från insidan (och utsidan såklart)
– Fart, mer fysträning och föraren måste använda kortare svängar snarare än säkra samt peppa hunden mer.

Helix var med hela dagen och skötte sig riktigt bra. Som tur var fick vi låna ett tält då vi inte köpt något eget än. Hundarna fick ha varsin bur i tältet och jag var helt inställd på att Helix skulle protestera högljutt och länge men det gjorde han inte. Första stunden var han helt tyst. Sen fick han komma ut och träna lite mellan två klasser och efter det protesterade han lite med inte så länge. Det var svårt att träna i bland alla människor och hundar och framförallt när det var någon som fick springa på en agilityplan i närheten tyckte han. Men så fort man fick upp ramarna var han superduktig, Han fick köra lite kontakt, stadga, fortgående, läggande, sättande och ställande.

Med katterna går det allt bättre. Framförallt Helix är väldigt nyfiken på dem men båda hundarna har stor respekt för dessa 3 kilos katter. Helix har fått sig lite riv på näsan. Kiro blev skrämd när en kom fram och nosade på honom när han sov och då blev katten självklart rädd när han for upp.

Helix och Smilla spanar in varandra: