Gick vi troligtvis igår eftersom snön kom sen på kvällen och ser ut att ligga kvar över nyår. Hundarnas julklapp förutom en varsin stor tuggfläta blev ett rejält träningspass i skogen, alltid uppskattat. De fick ett varsitt spår och träna budföring. Helix fick ett motivationsspår där husse låg gömd i slutet, sist vi spårade i skogen var han väldigt lättdistraherad vilket jag tycker visar på lite för lite motivation. Igår var motivationen bättre även om han gjorde någon avstickare men tog upp spåret igen. Han markerade dock bara en av tre pinnar. Kiro fick ett spår på 600 m som jag la och se fick husse gå spåret med honom. Han hittade alla pinnar men vi tror att han gjorde en liten avstickare.

Budföringen var som vanligt klockren med Kiro, han fick springa med en slutpinne i munnen men det var inga problem. Helix var en annan historia. Vi fick gå tillbaka och göra de grunder som vi nog glömt bort att vi gjorde med Kiro. Stå nära varandra och göra ingångar varannan gång på mig och varannan gång på husse. Det var lite trögt i början men sen började han fatta vad han skulle göra. Sen har inte han den naturliga viljan att springa mellan två människor som Kiro har haft så även det får vi göra väldigt enkelt nu i början. Det som fungerar är att han få se Kiro springa till mottagaren. När han sett det en gång gick det betydligt bättre även om Kiro inte sprang före. Men han har väldigt bråttom tillbaka till mig så vi måste verkligen jobba på att öka värdet på att stanna hos mottagaren. Nu har vi iaf ett projekt att jobba med nu när det är snö och spårandet blir svårt..

Försökte ta bild med mobilkameran i skogen, gick väl sådär:

Julfirandet var med Daniel släkt och hundarna skötte sig superbra. Kiro fick inte hälsa när det kom folk eftersom han blir så jäkla uppvarvad då. Helix är ju stencool, går fram och kollar in människorna men är lugn, inte överdrivet intresserad men absolut inte reserverad, exempelvis så knatade han rakt mellan benen på en av gästerna. De fick älgben att äta sen var de lugna hela kvällen, julbordet verkade ha en dämpande effekt på Kiro som var mer intresserad av skinkan än gästerna tydligen. Men han gick fram och visade tydligt att han ville bli klappad på huvudet av alla som var där, även Daniels morfar som skrämt honom tidigare år (jag förstår mig inte på folk som tycker det är smart att försöka skrämma hundar men han lyssnade på mig i år och försökte inte ens)  Helix hoppade upp i knäet som samma morfar som satt i hans favoritfåtölj (som hundarna egentligen inte får vara i). För att underlätta för alla att veta vilken hund som var vilken så fick Kiro ha sin fina orangea scarf, de är inte så lika förutom färg och storlek men ser man dem bara lite snabbt är det ju det man ser.