Det är kul att skriva inlägg när de går bra men det går ju inte alltid bra, iaf inte för mig. Ibland går det mindre bra, ibland dåligt och ibland nästan åt helvete. Det här året har minst sagt gått upp och ner och nu på hösten har det gått, iaf nästan, åt helvete. Kiro är avstängd från tävling (och avel men det är skitsamma). Anledningen är en bettincident på en officiell tillställning, närmare bestämt mentaltest. Testledaren tog honom på örat och han blev skiträdd och nafsade/bet och lyckades komma åt hennes arm.

Jag var naiv och trodde inte att kontroll av öronen ingick i hanteringen på MT, det gör det iaf inte enligt instruktionerna. I vilket fall trodde jag inte att han skulle bli så rädd. Dumt att åka dit var det i vilket fall. Rädslan sen överfallet förra hösten och veterinärbesöken i våras spökar fortfarande och han har tyvärr lärt sig att ta till tänderna för att slippa hanteringen när han är rädd att det ska göra ont.

Idag var vi i alla fall iväg för att träffa en expert på hundars mentalitet, Curt Blixt så nu vet jag lite mer om vad jag kan förvänta mig framöver. Innan har jag inte vetat mycket eftersom informationen från SKK har varit minst sagt knapphändig därför har jag inte sagt det till mer än några enstaka personer eftersom jag inte vetat vad som ska hända.

Om mötet idag:

Curt gjorde egentligen inte så mycket. Frågade mig mest om hur jag tänkte lösa problemet och lekte lite med Kiro. Situationen i början blev lite konstig/veterinärlik och jag blev nervös så Kiro var låg/misstänksam och började slappna av först på slutet.

Curt sa att det fanns tre alternativ. 1 att de friar med förmaningar, 2 att vi får en viss tid på att träna och sen ska Kiro klara ett test med hantering av en främmande person innan de friar och 3 att de stänger av på livstid på en gång. Han sa att han inte trodde att det tredje alternativet var aktuellt. I vilket fall blir Kiro ovillkorligen avstängd på livstid vid ytterligare en bettincident. Jag åtgår från alternativ 2 och ska börja träna omgående, visserligen tränar vi hemma regelbundet men måste träna med andra personer. Fick bra feedback från Curt på hur vi ska träna så det är bara att börja.

Hur ska vi träna då. Börjar med mina mål, Kiro ska:

• Acceptera och inse att det inte gör ont när främmande människor hanterar honom och aldrig försöka bitas för att slippa hantering.

Jag vill ju så gärna få hanteringen till något positivt men det är kanske inte något realistiskt mål. Först måste han komma över låsningen han har fått nu och den övervinns inte med godis. Han måste helt enkelt lära sig stå ut, att det inte gör ont och att han inte kan ta till tänderna för att slippa. Han ska blir hanterad (på ett ej smärtsamt sätt) av så många olika människor som möjligt utan möjlighet att bita. Först med munkorg och sen förhoppningsvis när jag bara håller i halsbandet.

När jag skriver det här senare låter det som att det hänt massor av gånger, det har det inte, bara två gånger som inte varit hos veterinären. Men det är för mycket ändå och rädslan har eskalerat väldigt mycket just efter dessa incidenter.

Blir han avstängd är det skittrist men det är ju knappast katastrof, vi kan träna och ha kul ändå.

Kommer vi över det här berget älskade vän?