– 19 grader imorse men tokiga som vi är så åkte vi till LBK och tränade två timmar vid uppletanderutan. Helix fick träna på att hitta folk och leka med dem, Har ju haft lite svårt att få honom att jobba från mig men idag trillade poletten ner väldigt snabbt. Kul var det tyckte han. Kiro fick köra lite uppletande och leta efter husse en gång. Uppletandet gick över förväntan trots att det inte var någon vind.
Vi körde även hanteringsträning med Kiro, andra gången. Första gången var i måndags och då blev han lite upprörd och väldigt stressad men det gick mycket bättre den här gången, han blev inte upprörd och inte lika stressad även om det inte var kul. Framsteg även om det är en lång lång bit kvar.
Hemma har vi tränar bland annat lite fjärr, metallapportering med båda och hoppstå med Kiro och Ingångar med föremål med Helix. Både jätteduktiga även om Kiro tycker metallen är blä!
Fysträning på pilatesbollen har vi också hunnit med.
Helix tycker att snön är ganska kul men inte att bli kall om tassarna, då är det sååå synd om honom. Han hoppar på tre ben, ”haltar” eller sätter sig och lyfter så många tassar som möjligt från backen samtidigt. Jag hoppas han vänjer sig för det är ju inte ens särskilt kallt än. Kiro tror jag har fått tasskramp en enda gång men han har nog väldigt tåliga tassar eller visar bara inte att det är kallt.
Idag skulle jag och Kiro träna agility i Valla. Det visade sig att vi var de enda i vår grupp som dök upp så vi passade på att nöta lite grunder, självständigt slalom och snäva svängar är det vi behöver jobba mest med. Slalomet vill jag att han ska fortsätta att arbeta framåt i var jag än är och gör. Han fick köra 4 pinnar med ett hinder innan och ett efter och jobba framåt mot en utlagd eller kastad belöning. Först var han väldigt tveksam men det blev allt bättre och på slutet jobbade han bra om än inte i högsta fart.
För att få honom att svänga över hindret (istället för att endast hoppa rakt fram och den svänga efter) så byggde jag ett snett hinder där delen han skulle svänga över var betydligt lägre. Det gick över förväntan, vi får fortsätta träna så kanske han hittar en bra teknik.
Inte önskvärt att alltid hoppa såhär.
Vi gjorde även några enklare banor med 12 pinnars slalom och några hopphinder och det kändes bra även om vi har en del att jobba med, inte vända och hoppa samma hinder tillbaka och plocka men det gick ändå över förväntan.
Ett år som verkligen gått upp och ner men trots någar riktigt tråkiga händelser ändå avslutar med en positiv känsla.
Bland annat har:
Kiro och jag debuterat i agility och tog pinnar i båda starterna i debuten. Totalt har vi tagit 8 pinnar under året på 15 starter. 3 i hoppklass och 5 i agilityklass.
Kiro och jag har tagit ytterligare två första pris i lydnadsklass 2 och fått titeln LP2.
Kiro och jag har debuterat lägre spår med godkänt resultat.
Vi upptäckte under tråkiga omständigheter att Kiro troligtvis fick en nackskada (whiplash) vid hundattacken hösten 2013 då han blev allvarligt biten och runtkastad flera gången av en gran danoishane.
Vi har haft karens för behandlingen av ovanstående nackskada.
Vi har under fler tråkiga omständigheter upptäckt att Kiro efter alla smärtsamma veterinärbesök utvecklat en rädsla för hantering av nacken.
Zathungens Helix har flyttat hem till oss!
Jag har fått fast jobb 🙂
Jag har nått ett stort mål hälsomässigt då jag på ett år gått ner 9-10 kg i vikt och sen lyckats hålla den vikten i mer än ett halvt år.
Jag har suttit i Svenska kelpieklubbens styrelse, lärorikt men stundtals ganska jobbigt.
Väldigt kort men jag tror jag fick med det viktigaste.
Hittills idag har vi inte tränat något speciellt men vi tog en promenad i det fina vädret och husse tog en massa fina vinterbilder på hundarna som jag sedan har redigerat på olika sätt, några mindre men de flesta ganska mycket.
Gick vi troligtvis igår eftersom snön kom sen på kvällen och ser ut att ligga kvar över nyår. Hundarnas julklapp förutom en varsin stor tuggfläta blev ett rejält träningspass i skogen, alltid uppskattat. De fick ett varsitt spår och träna budföring. Helix fick ett motivationsspår där husse låg gömd i slutet, sist vi spårade i skogen var han väldigt lättdistraherad vilket jag tycker visar på lite för lite motivation. Igår var motivationen bättre även om han gjorde någon avstickare men tog upp spåret igen. Han markerade dock bara en av tre pinnar. Kiro fick ett spår på 600 m som jag la och se fick husse gå spåret med honom. Han hittade alla pinnar men vi tror att han gjorde en liten avstickare.
Budföringen var som vanligt klockren med Kiro, han fick springa med en slutpinne i munnen men det var inga problem. Helix var en annan historia. Vi fick gå tillbaka och göra de grunder som vi nog glömt bort att vi gjorde med Kiro. Stå nära varandra och göra ingångar varannan gång på mig och varannan gång på husse. Det var lite trögt i början men sen började han fatta vad han skulle göra. Sen har inte han den naturliga viljan att springa mellan två människor som Kiro har haft så även det får vi göra väldigt enkelt nu i början. Det som fungerar är att han få se Kiro springa till mottagaren. När han sett det en gång gick det betydligt bättre även om Kiro inte sprang före. Men han har väldigt bråttom tillbaka till mig så vi måste verkligen jobba på att öka värdet på att stanna hos mottagaren. Nu har vi iaf ett projekt att jobba med nu när det är snö och spårandet blir svårt..
Försökte ta bild med mobilkameran i skogen, gick väl sådär:
Julfirandet var med Daniel släkt och hundarna skötte sig superbra. Kiro fick inte hälsa när det kom folk eftersom han blir så jäkla uppvarvad då. Helix är ju stencool, går fram och kollar in människorna men är lugn, inte överdrivet intresserad men absolut inte reserverad, exempelvis så knatade han rakt mellan benen på en av gästerna. De fick älgben att äta sen var de lugna hela kvällen, julbordet verkade ha en dämpande effekt på Kiro som var mer intresserad av skinkan än gästerna tydligen. Men han gick fram och visade tydligt att han ville bli klappad på huvudet av alla som var där, även Daniels morfar som skrämt honom tidigare år (jag förstår mig inte på folk som tycker det är smart att försöka skrämma hundar men han lyssnade på mig i år och försökte inte ens) Helix hoppade upp i knäet som samma morfar som satt i hans favoritfåtölj (som hundarna egentligen inte får vara i). För att underlätta för alla att veta vilken hund som var vilken så fick Kiro ha sin fina orangea scarf, de är inte så lika förutom färg och storlek men ser man dem bara lite snabbt är det ju det man ser.
Tänkte det kan var kul att ha film att gå tillbaka och titta på så även Helix blev filmad idag. Han fick träna på tre saker varav de jag trodde skulle vara svårast gick bäst. Vi tränade runda men då hoppade han mest runt, i fotgåendet var han väldigt disträ och lättstörd men stadgan gick väldigt bra. Jag gjorde det lite för svårt i fotgåendet, han ska inte behöva gå så långt men jag tyckte det var svårt att hitta rätt tillfälle att belöna.
Ett lite roligare inlägg efter gårdagens tråkiga, jag fick en fantastisk respons på det. Visste inte vad jag förväntade mig men är överväldigad av alla snälla och stöttande kommentarer. Mer om detta kommer säkerligen skrivas längre fram. Håller på att jobba lite på en plan för hur vi ska träna, förhoppningsvis påbörjas träningen på måndag.
Idag var det agilityträning för första gången sen i november tror jag. Eftersom vi bara var två stycken så körde vi den agilityklass 1 bana som gruppen innan hade byggt upp. Kiro var i extas, han älskar agility och belöningar är nästan överflödiga. Vi började med att repetera kontaktfältshindren och sen körde vi banan. Inga problem trots lite klurigheter nollade vi första rundan. Men sen gick det utför. Framförallt uppfarten på balansen ville sig inte. Försökte belöna i ”position” men han ville iaf inte stanna nästa gång. Blev bättre när jag belönade med att han fick springa fram till ett lock med lite godis. Någon miss i slalomet blev det också men det tränade vi inte mer på idag. Han hade lite svårt att hålla tyst när den andra hunden sprang.
Eftersom vi hade så gott om tid fick Helix komma in och prova några starter, springa i en tunnel och banga lite på gungan. Han var heltokig när han inte fick vara med. Han vet ju inte ens vad agility är, hur ska det sluta? Han var duktig i starterna iaf, inget tjuvande 🙂
Det är kul att skriva inlägg när de går bra men det går ju inte alltid bra, iaf inte för mig. Ibland går det mindre bra, ibland dåligt och ibland nästan åt helvete. Det här året har minst sagt gått upp och ner och nu på hösten har det gått, iaf nästan, åt helvete. Kiro är avstängd från tävling (och avel men det är skitsamma). Anledningen är en bettincident på en officiell tillställning, närmare bestämt mentaltest. Testledaren tog honom på örat och han blev skiträdd och nafsade/bet och lyckades komma åt hennes arm.
Jag var naiv och trodde inte att kontroll av öronen ingick i hanteringen på MT, det gör det iaf inte enligt instruktionerna. I vilket fall trodde jag inte att han skulle bli så rädd. Dumt att åka dit var det i vilket fall. Rädslan sen överfallet förra hösten och veterinärbesöken i våras spökar fortfarande och han har tyvärr lärt sig att ta till tänderna för att slippa hanteringen när han är rädd att det ska göra ont.
Idag var vi i alla fall iväg för att träffa en expert på hundars mentalitet, Curt Blixt så nu vet jag lite mer om vad jag kan förvänta mig framöver. Innan har jag inte vetat mycket eftersom informationen från SKK har varit minst sagt knapphändig därför har jag inte sagt det till mer än några enstaka personer eftersom jag inte vetat vad som ska hända.
Om mötet idag:
Curt gjorde egentligen inte så mycket. Frågade mig mest om hur jag tänkte lösa problemet och lekte lite med Kiro. Situationen i början blev lite konstig/veterinärlik och jag blev nervös så Kiro var låg/misstänksam och började slappna av först på slutet.
Curt sa att det fanns tre alternativ. 1 att de friar med förmaningar, 2 att vi får en viss tid på att träna och sen ska Kiro klara ett test med hantering av en främmande person innan de friar och 3 att de stänger av på livstid på en gång. Han sa att han inte trodde att det tredje alternativet var aktuellt. I vilket fall blir Kiro ovillkorligen avstängd på livstid vid ytterligare en bettincident. Jag åtgår från alternativ 2 och ska börja träna omgående, visserligen tränar vi hemma regelbundet men måste träna med andra personer. Fick bra feedback från Curt på hur vi ska träna så det är bara att börja.
Hur ska vi träna då. Börjar med mina mål, Kiro ska:
Acceptera och inse att det inte gör ont när främmande människor hanterar honom och aldrig försöka bitas för att slippa hantering.
Jag vill ju så gärna få hanteringen till något positivt men det är kanske inte något realistiskt mål. Först måste han komma över låsningen han har fått nu och den övervinns inte med godis. Han måste helt enkelt lära sig stå ut, att det inte gör ont och att han inte kan ta till tänderna för att slippa. Han ska blir hanterad (på ett ej smärtsamt sätt) av så många olika människor som möjligt utan möjlighet att bita. Först med munkorg och sen förhoppningsvis när jag bara håller i halsbandet.
När jag skriver det här senare låter det som att det hänt massor av gånger, det har det inte, bara två gånger som inte varit hos veterinären. Men det är för mycket ändå och rädslan har eskalerat väldigt mycket just efter dessa incidenter.
Blir han avstängd är det skittrist men det är ju knappast katastrof, vi kan träna och ha kul ändå.
Igår kväll var vi ett gäng som bokat ett ridhus att träna i. Jätteskönt eftersom det regnade en del. Tanken var tävlingsträning men jag körde tre kortare kedjor istället med Kiro och Helix fick träna en stund på slutet. Förutom det körde vi platsliggning och sittande i grupp vilket gick jättebra även om Kiro fick ligga bredvid en aussietik han var lite osäker på utanför planen då hon skällde en del. Överlag kändes han riktigt fin, jätteladdad men fokuserad. Kedjorna vi körde var:
1. Ingång på planen – enbart ingång. Märks att vi tränat en del, han var överladdad och lät en del.
2. Ingång på planen – fritt följ. Kändes jättefint, bra attityd hela vägen. En del att jobba med i stegförflyttningarna och halterna men annars är jag jättenöjd. Film:
3.Ge vittringspinne till föraren – sättande under gång – hoppapport- vittringsapportering- Rutan med läggande – slut. Här blev det mesta fel men attityden var fin iaf. Tur att det är ett tag tills vi ska tävla lydnadsklass 3 om vi ens någonsin ska tävla igen, mer om det skriver jag snart.
Film på den kedjan:
Helix fick träna kontakt och stadga framförallt. Kontakten gick bra bara vi inte var för nära de andra hundarna men stadgan var svår. Måste tänka på att göra det väldigt lätt på nya ställen.
Japp nu har Helix hunnit bli hela 6 månader, ca 47,5 cm hög och 13,9 kg tung. Cool och galen är han hur nu det hänger ihop. Han har två normala lägen. AV och det är verkligen AV och PÅ och det är oftast väldigt PÅ. Jag ska skriva mer om honom längre fram men det är så mycket att skriva så det orkar jag inte nu. Rolig är han i alla fall, både i vardagen och träningen.
Dagen firades med lite träning, spår och lydnad på förmiddagen.
Helix fick dock inte göra jättemycket, lite kontakt, ett litet spår och sen försökte vi oss på budföring men ny mottagare. Han var väldigt yster och yvig men tillslut fick vi till hyffsad kontakt och en fin känsla i fotgåendet.
Fotgående:
Yster Helix:
Spåret gick över förväntan, blev mest i snön (några cm). Han missade första pinnen och kollade gärna av lite andra spår men gick lätt tillbaka till rätt spår. Budföringen gick inte alls. Han skulle få springa till Anna som fick lite godis men han var helt ointresserad av henne. Det var bara jag som gällde. Hade hon en leksak som hon lockade med gick det bra men inte om hon inte lockade med den. Vi har lite att jobba med. Har väl varit bortskämd med Kiro som nästan haft en medfödd budföring i och med att han älskar alla människor så mycket. Helix har inget emot människor men är inte överdrivet intresserad om de inte har något kul att erbjuda. Förutom en riktigt gammal man med rullator som bor i samma hus som oss, honom älskar Helix. Kanske får släpa ut honom på gräsmattan och träna 😛
Kiro fick träna framåtsändande, kedjor, budföring och spår. Framåtsändandet gick bättre idag, ett skall som felades sen tyst. Bättre fart även om han bromsar upp lite när han tror belöningen ska komma. Jag kastade sämre än vanligt (vilket är dåligt redan då) så vi provade låta husse kasta vilket gick bättre men då tittade han på husse istället för framåt. Har inte gjort någon film på det än, får se om jag gör det, tror inte det ge mycket mer än den igår till kursen. Filmen från igår väntar jag på feedback på.
Kedjorna kändes riktigt bra. Jag ser att jag ofta ger DK med kroppen i ingångarna så det får jag jobba med. Det gjorde jag en film på:
Budföringen gick bra förutom att han först sprang till husse som satt vid sidan av och fotograferade. Spåret gick bra, även för honom på snö. Anna hade gått ut det och jag hade gått ett till Pärla och de korsade vid två ställen. Första stället gick bra men det andra så tog Kiro upp mitt spår. Han fick tänka ett tag men ville helst ta mitt spår så jag sa lugnt nej och bad honom fortsätta i Annas spår och det var inga problem.
En hel del fina bilder blev det
Helix har en del konstiga idéer, jag trodde Kiro skulle ta illa upp men han verkade helt ok med detta:
Man kan ju undra vad husse höll upp för gotte: Fina Kiro är duktig på att posera:
Kiro och Pärla drog några repor: Helix fick inte vara med då han och Pärla inte verkar förstå varandra alls. Hon blir sur på honom när han kommer och fjäskar. Men han fick springa en del iaf:
Hur långa ska de där bakbenen bli?
Fina Kiro är duktig på att posera:
Helix fick inte vara med då han och Pärla inte verkar förstå varandra alls. Hon blir sur på honom när han kommer och fjäskar. Men han fick springa en del iaf:
Helixens 