Spår är något jag tycker är väldigt kul att träna med hund. Men jag blir inte klok på vad som är rätt sätt. Det finns olika sätt att lära hunden spår på och olika sätt man vill att hunden ska spåra på. Jag har läst boken ”spårhunden och lukterna” och tyckte att den var bra. Men när jag försökte tillämpa vad de förespråkar med Kiro så blev det bara pannkaka. Totalförvirrad hund och frustrerad matte. Så jag la undan boken och lät Kiro vidareutbilda sig själv med bra resultat. Den boken och många andra förespråkar några saker i huvudsak; mycket hårda spår, hunden måste ha nosen precis i backen annars får den inte komma framåt och den måste alltid gå exakt i spårkärnan annars får den inte heller komma framåt. Att det är bra att träna spår på hårda underlag tvivlar jag inte på. Men det andra har jag kommit att ifrågasätta utifrån vad jag sett hos Kiro och nu även hos Helix. Jag anser att det är hunden som kan spåra, det kan den redan innan jag tränat den att göra det, det är den som har nosen och vet hur högt den behöver hålla den och vart vittringen av spåret är bäst (Kiro spårar exempelvis ofta ca 0,5-1m från spårkärnan i vindriktningen om det är sidovind). Att de slår verkar bero helt på att jag bromsar det naturliga spårtempot så de hinner kolla av annat runt omkring spåret. Ju mer jag bromsade Kiro ju mer slog han. Nu slår han inte alls mycket men då håller vi ett ganska högt tempo.

Idag var vi ute och spårade med båda hundarna. Helix var väldigt motiverad idag men slog en del och tappade som jag trodde koncentrationen men det var nog jag som var för långsam. När vi hittat slutet och jag släppte honom fortsatte han spåret ändå, i sitt tempo, inget slag och tog en vinkel jättefint. Han tog även upp spåret efter Kiro mig när vi gått iväg och kört budföring. Full fart men INGA slag, tappade inte fokus på spåret förrän vi ropade på honom efter kanske 50 m. Jag behöver inte lära honom att spåra, jag behöver lära honom när han ska spåra, vad han ska spåra, vilka föremål han ska hitta, att han kan spåra i ett långsammare tempo, att spåret kan svänga oväntat osv. Helix uppskattade dock att hitta lite godis på några ställen i spåret, ibland sprang han över och ibland letade han en bra stund för att hitta det. Bra förutsättning för att lära in markering av föremål.

Nu när motivationen är bra så hoppas jag att kan få med det när vi spårar på kortklippt gräs och så småningom kanske även hårda underlag. Där hoppas jag att han naturligt blir mer noggrann än om han bara skulle spåra i skogen. Där det av naturliga skäl är lättare att slarva.

Sen har jag förstått att det är helt andra krav om man kör exemlelvis IPO-spår än bruksspår som jag kör. Risken i bruksspår om man tränar fram en extremt noggrann hund är ju att man inte hinner runt då maxtiden kräver att man ändå går på i ett bra tempo.

Kiro fick också spåra idag. 600 m som husse lagt. 5 föremål. Inga problem, blev dock lite vid i sista vinkeln som var en spetsvinkel men löste den helt själv.

Kiro fick även köra fysträning i form av ca 1 km budföring i ganska tung terräng.

Sen var hundarna ganska trötta!