maj 16, 2014 av renatehagelin

Spår och fysträning

Igår blev det inte mycket träning för Kiro. Han fick mest sitta i bilen medan jag gick två varv på elitspåret. Nu hoppas jag verkligen att jag går rätt imorgon. Tillslut fick han gå ett spår på 4-500 m som Anna hade lagt till oss. Liggtiden blev nog drygt 1,5 h. Lite strul i upptaget men sen spårade han jättefint tills vi kom fram till en skogsväg, den kutade han rakt över och missade helt att det var en vinkel innan. När han väl tog upp spåret igen var de inge problem. Han markerade alla 4 föremål fint. Jag tror att vi tränat lite för mycket på att spårat kan korsa stigar och vägar så han tror att det alltid gör det. Ytterligare en sak vi måste träna på.

Idag blev det ett vanligt fyspass med klövjeväskan ca 30 min och sen balansträning inne men jag glömde tyvärr stretchingen. Snart blir det lite massage också.

maj 14, 2014 av renatehagelin

Agilitykurs 4:e gången

Ikväll var det agilitykurs igen, fjärde gången. Kiro var riktigt taggad 😀

Vi körde två olika övningar. Först en liten bana med flera kluriga svängar och tre dolda tunnelingångar. Den svåraste för oss var ett blindbyte efter ett hinder med en tunnel som fälla. Jag släppte Kiro med blicken för länge och han hann springa in i fel tunnelingång många gånger. Det gick att göra ett framföryte istället men då tappade hunden fart då det är bromsande. Efter det så var det ett framförbyte vi skulle göras tight som möjligt för att få en bra linje till nästa hinder. Det gick men märktes tydligt att Kiro inte är så van vid att hoppa i ett tight utrymme mellan mig och hindret. Sen var det en tight sväng där det passade bra att göra en jacko men jag lyckades göra något mellanting mellan det och ett framförbyte men Kiro löste det bra ändå de flesta gångerna.

Andra övningen var enklare för oss. Jag fick i dock vara tydligare och faktiskt använda både kommandot hopp och Kiros namn för att få till bra och säkra svängar och även här komma ihåg att titta på hunden.

Innan kursen började så tränade vi lite på tighta svängar och plocka in honom mellan mig och hindret. Det gick bra när hindren bara var 15 cm men inte när de var 50 cm märkte jag på kursen. Vi får träna och höja gradvis så han lär sig tekniken.

maj 13, 2014 av renatehagelin

Regn och rusk

Igår och idag har Kiro hävdat att han inte alls är en brukshund utan en knähund som inte behöver mer än minimalt med promenader och massor av soffhäng. Men stackaren har dock helt fel matte så igår åkte vi till LBK för ett minst sagt blött lydnadspass och idag har vi fystränat.

Det blöta lydnadspasset igår var lite av en berg och dalbana, antingen toppen eller botten.

Toppen:

Rutan – länge sen sist, superladdad Kiro som hittade allt bättre position i rutan, lite minus på startskall dock.
Fjärren – Fina skiften med eftertanke.

Botten:

Ingångar överlag – I början av passet lyckas och få honom osäker vid belöning för fotposition vilket gav en tveksamhet som satt i genom hela passet och det blev ju knappast bättre av att jag blev frustrerad efter ett tag. Upptäckte att jag då stirrar på Kiro som om jag försöker genom tankeöverföring få honom att öka tempot, det fungerar INTE, skulle tro att jag visar en massa avståndstagande signaler tyckte att det var jobbigt att komma nära. Dags att hitta någon som kan hjälpa mig att lösa låsningen som jag får i dessa lägen då jag är helt säker på att det påverkar Kiro.
Apportering – ”Blä, måste jag hålla i den här saken” (både om metall och trä men han gjorde det ändå), spårpinne gick dock fint. Jaha ska du ha den också, vänta jag kommer om en stund för du är ju sådär konstig (frustrerad).

Idag blev det fysträning för oss båda.

20 min klövjeväska 1 kg
20 min cykel, lite strul gjorde att jag inte fick ut någon sträcka men uppskattningsvis 3-4 km.
Pilatesboll 2*2 min
”Sitta fint träning” 2 min
Stretching
Massage (ska göras nu)

maj 11, 2014 av renatehagelin

Helg i Stockholm

Från början skulle vi ha tävlat agility idag på Stockholms södra brukshundsklubb men på grund av karensen blev det inte så. Men vi åkte till Stockholm ändå och hälsade på släktingar och Kiros uppfödare. Igår blev de vilodag med endast en lite längre promenad och idag provade vi på tävlingsgrenen rapport lite mer tävlingsmässigt än vi brukar träna tillsammans med Kiros uppfödare och några andra. Det var spännande och riktigt kul, väntan mellan skicken gick över förväntan trots en lite gnäll, han var iaf inte hysterisk.. Rapport är ju en rolig gren då både jag och Daniel deltar i själva specialen. Men det gäller ju att man hittar ett gäng att träna med för att vi ska kunna tävla i det.

Innan vi åkte från Stockholm stannade vi och tränade lite lydnad på ett fält. Insåg att vi inte tränat lydnad sen i måndags! Vi körde bara lite enkla saker med fokus på glädje vilket gick över förväntan med tanke på regnet. Provad bland annat en kort dold plastliggning som gick väldigt bra.

Av Kiros uppfödare fick jag en fin mugg i present då hon tyckte att vi varit så duktiga.

Kiros stamtavlenamn:

Kennel namn samt bild på stamtiken som är Kiros mormor:

Innan vi åkte i lördags var Daniel och köpte en annan bil, ytterst oordinär men väldigt praktisk:

Kiro verkar uppskatta att buren blev lite större (djupare), sen första åkturen hoppar han in betydligt mer självmant i den här bilen än förra samt att man märkte att han låg ner mer under resan. Men nu ska vi köpa en dubbelbur istället så finns det någon som vill köpa en MIM Variocage single large bur så har jag en till salu för betydligt mindre än vad en ny kostar. Det är den förra modellen.

maj 8, 2014 av renatehagelin

Att lita på hunden i spåret är inte lätt

Idag gick Kiro och jag ett spår som inte blev helt lyckat men förhoppningsvis lärde jag mig något.

Anna la ett spår på knappt 1 km till oss, osnitslat med 6 pinnar.

När jag släppte på tog han direkt upp ett spår men efter bara några meter började han gå väldigt försiktigt och långsamt och ännu lite längre fram ser jag färska älgspår och tror du att Kiro spårar en älg och inte Anna så jag plockar av honom och vi går till starten igen och jag försöker få honom att ta upp hennes spår. Efter ganska mycket virrade utan resultat så börjar jag fundera på om han kanske var rätt från början iaf och går och släpper på honom där vi slutade. Ganska snart ser jag även skoavtryck och lite längre fram hittar Kiro en pinne. Kände mig något dum då.

Vi tuffar på i spåret och hittar ytterligare en pinne sen hittar Kiro en spännande fläck men fortsätter sen spåra (vad är jag inte helt säker på här, vet att det var hundar och människor i skogen när Anna gick spåret) Vi kommer fram till en liten skogsväg som han först korsar men sen ganska snabbt svänger tillbaka och spårar längs vägen på båda sidorna. Här var han definitivt fel vilket jag även misstänkte men efter mitt tidigare misstag så ville jag inte göra samma sak igen. Efter en bit svänger han ner i skogen igen och hittar en pinne så där tog han upp Annas spår igen och spårade fint och hittade slutet. Men då saknade vi två pinnar som jag förstod låg bortanför skogsvägen så jag tog av spårsakerna och sen gick vi ut i spåret igen och den delen han missade fick han spåra lös, det tog ett tag innan han tog upp spåret men när han väl fick det spårade han jättefint och koncentrerat och hittade båda pinnarna.

Jag har iaf lärt mig att han inte går på vilt men att andra människor eller hundar kan tydligen vara lite för intressant. Vet dock att han klarat den störningen förut så vet inte varför han inte gjorde det idag.

Riktigt den här farten var det inte idag:

Det ganska intressant att se när han jobbade lös utan att behöva släpa på mig även om jag fick säga till honom att vänta några gånger.

maj 6, 2014 av renatehagelin

Fysträning och ringträning

Idag hade vi invigning av klövjeväskan med vikt i. Väska + packning vägde 1 kg. Vi tog en promenad på 30 minuter på fältet, cykelvägar och i fårhagen (lite lite klättring). Lite jobbigt verkade han tycka att det var då han blev lite långsammare på slutet.

Hemma igen så tränade vi lite på pilatesbollen och även ryggen med ”sitt fint”.

Sen bar det av på ringträning i det inte så sköna vädret. Kiro skötte sig jättebra men vi skippade hanteringen. Sen senaste veterinärbesöket så har han tyckt att det är obehagligt när vissa främlingar ska klappa i vissa situationer vilket han även visade idag när första instruktören satte sig på huk för att försöka hälsa på honom och klappa. Hälsa gjorde han gärna men han ville inte att hon skulle ta i honom. Så för de andra två instruktörerna så struntade vi i det, de fick ignorera honom istället.

Det är svårt eftersom det i många situationer inte är några som helst problem men just i dessa ”undersöknings” situationer förväntar han sig nog att det kan göra ont. I helgen träffade han flera nya människor som kunde klappa på honom utan problem. Det har även blivit mycket bättre under den här månaden sen veterinärbesöket så om ytterligare några månader så har han kanske glömt det om vi fortsätter träna.

Trava gjorde han superfint och skötte sig överlag jättebra trots att det var trångt med hundar av olika raser och kön stundtals. Brydde sig inte alls om att han hade en ung staffehane flåsandes i hasorna i två varv en gång. När vi väntade ville han helst sitta eller halv ligga i mitt knä, matte hade ju glömt hans jacka hemma 😦

Jag tänker att vi fortsätter ringträna, jag vet inte om jag någonsin kommer att ställa ut honom igen men jag hoppas att vi kan göra en exteriörbeskrivning i alla fall om vi fortsätter träna.

maj 5, 2014 av renatehagelin

Lydnad på hemmaplan

Eftersom vårt träningssällskap inte kunde träna ikväll så stannade vi hemma och tränade på gräsmattan utanför istället för att åka till brukshundsklubben

Jag försökte strukturera upp träningen och bestämde redan innan att vi skulle träna platsliggning, kryp, en kedja, framförgående och skiften i fjärrdirigeringen. Men det tog mindre än 30 minuter så det blev även lite fotgående, apportering och inkallning med ställande.

Platsliggning 5 minuter 30 meter – Ok men lägger sig snett och sätter sig inte på första kommandot. Ligger iaf väldigt stadigt trots en hel del störning.
Kryp 4 m rakt fram – jättebra, lite ojämnt tempo i början men får bra flyt på slutet.
Kedja med läggande under gång, inkallning och apportering. Bra förutom dk på uppsättandet. Belönade för galopp in med apporten så han behövde aldrig göra någon ingång.
Framförgående – lite låg, han tyckte att det var konstigt när jag satte på halsbandet när han satt fot för att sen försöka ge honom en godis. Drog mot väskan. Ryckte upp sig snabbt och tog gärna godis när han fick belöning efter själva framförgåendet eller vid halterna som vi provade någon idag men fick aldrig det tryck han brukar ha..
Skiftena till fjärrdirigeringen – gick över förväntan, bjöd på fina stå-sitt även på lite avstånd och gjorde några fina på kommando. Lite fusk däremot i sitt-stå där han flyttade på bakbenen men det får vi ta tag i när det andra är stabilare.
Fotgåendet – gick riktigt bra.
Apportering – bra fart men ingen snärt i ingångarna än.
Inkallning med ställande – körde två, började med hela momentet en gång vilket gick bra, något lång bromssträcka. Andra gången blev ställandet jättefint och jag belönade det.

Vi jobbade även lite med raka lägganden (visade med handen) och uppsittade och på slutet gick det betydligt bättre, tror att vi tränat lite för mycket läggande ett tag nu.

Tempot i krypet blir lite ojämnt när man kör den här stilen:

maj 4, 2014 av renatehagelin

Belöningsfokus eller uppgiftsfokus?

Ja vad är det man vill ha? Helst båda antar jag men det måste finnas fler än mig som inte alltid får det. Kiro är vad jag upplever en mycket uppgiftsfokuserad hund och inte särskilt belöningsfokuserad. Men det varierar beroende på situationen.

Exempelvis så är han extremt uppgiftsfokuserad när han spårar, han är direkt svårbelönad i spåret, visst tar han godis men ser mest ut att tycka det är onödigt och vill bara fortsätta att spåra, lite frustrerande då jag vill kunna belöna markering av pinnar på ett sätt han verkligen uppskattar. Samma sak i agilityn, tycker han att han inte är klar med uppgiften så är han inte särskilt intresserad av vad jag har att erbjuda för leksak. MEN när han väl hittat slutpinnen eller sprungit en hel agilitybana så vill han mycket gärna ha godis eller leka. Jag vet inte om han kan klassas som en svårbelönad hund då han inte tar belöning i vilket läge som helst men jag tror inte utan jag tror att hans fokus på uppgiften är större än den på belöning i dessa lägen.

I andra situationer, framförallt de med nyinlärning är belöningsfokuset betydligt större, uppgiftsfokuset handlar då endast att komma på vilken uppgift som generar en belöning. Även när vi tränar fritt följ så jobbar han ofta med stort belöningsfokus, antagligen för att jag lärt in det så och att lydnaden inte alls är lika självbelönande som spår och agility.

Anledningen till att jag ens funderat på det här är att jag länge varit lite frustrerad på att jag inte har en sån hund som i alla situationer gör vad som helst för att få belöningen jag har. En hund som faktiskt tycker det är viktigare att fortsätta att spåra än att leka med mig, det skadar egot lite varje gång jag försöker och blir nobbad. En hund som inte hänger och kampar i leksaken som en blådåre varje gång den åker fram, jag är rädd att folk tror att min hund inte vill leka med mig osv.

Men samtidigt så ser jag att det inte heller är helt lätt med en hund med för stort belöningsfokus, en del hundar verkar ha svårt att komma ihåg uppgiften om chansen till belöning är för stor och kanske till och med tjuvar och snor en utlagd belöning. De kan även blir väldigt frustrerade när den där högt efterlängtade belöningen inte kommer som förväntat (exempelvis på tävling).

Jag får fortsätta att njuta av fördelarna med att ha den hund jag har och jobba med nackdelarna. Något jag upptäckt är att om jag börjar fokusera på nästa uppgift istället för att belöna under lek så uppfattar Kiro oftast det väldigt snabbt och gör detsamma. Så när jag verkligen vill belöna så får jag inte tänka på något annat.

Precis som Veronica noterade igår så vill inte Kiro något annat än att göra rätt och jag antar att för honom är en del av belöningen att jag är tydlig med vad jag vill att han ska göra och att han förstår att han gör rätt, inte bara att käka godis och leka…

maj 3, 2014 av renatehagelin

Agility i Söderköping för Veronica Bache

Långhelgen hittills har spenderats i Vimmerby där vi hunnit med lite lydnad och ett kort spår. Lite lite fysträning hann vi också med, har man ingen pilatesboll så kan man använda en husse istället:

Idag åkte vi till Söderköping för att vara med som hundekipage på en clinic för Veronica Bache som är en jätteduktig agilityförare och tränare (2 SM-guld, 2 SM-silver, 1 SM brons och har varit med i landslager 3 år!!!!). Clinicen var till för agilitytränare från några olika klubbar i Östergötland. Min klubb Linköpings brukshundsklubb valde ut mig och Kiro som ett av de ekipage som de bidrog med som hundekipage i clinicen. Jättekul, tack så mycket Linköpings brukshundsklubb!

Lite extra kul var det eftersom den bok jag köpte när jag skulle börja träna lite agility med Kiro innan vi gått någon kurs är skriven av Veronica. En bra bok som heter Agility – Träna och tävla med din hund.

Vi körde en ganska svår bana uppdelad i två delar. På första delen var det bland annat två tighta svängar, slalom och balanshindret. Första svängen kunde man lösa med en Jacko (stavning??) vilket tydligen var det vi tränade på i onsdags på kursen så det gick helt ok även om vi har mycket träning kvar. Den andra svängen var en ”ögla” som vi inte alls fick till eftersom vi helt enkelt inte tränat på sådana snäva svängar och Kiro väldigt gärna hoppar rakt fram. Jag ska träna på att jag kan ”kroka in” honom över hindret så han börjar svänga i språnget. Balanshindret gick inte riktigt som jag ville men det var inte helt oväntat. Vi måste hårdträna på kontaktfält, han verkar ha glömt bort dem och när han väl kommer ihåg dem blir det lätt lite fel ändå med tjuvstarter och lite konstiga positioner. Sen är det ju något som än så länge är svårare på nya ställen och balanshinder som inte ser exakt likadana ut. Veronica tyckte att jag ska träna på att gå fram och belöna när han står i position ibland så han inte får lika bråttom framåt som han har nu.

I andra delen var det bara hinder och tunnlar men inte lätt för det, några klurigheter var det. Det gick överlag bra ändå, vi kom runt två gånger utan några fel men med några lite vida svängar. Vi gjorde bland annat något som jag tror kallas en ”tysk” med två blindbyten efter varandra innan ett hinder. Kiro lyckade krascha sista hindret ganska rejält en gång men verkade inte skada sig fysiskt men sprang förbi det gången efter så en liten törn i självförtroendet fick han nog så vi sänkte det så han fick klara det enkelt en gång på slutet även om han fick hoppa om det på fullhöjd när han sprang förbi.

Veronica tyckte att Kiro var bra grundtränad vilket alltid är kul att höra även om jag tycker att vi har mycket som skulle kunna vara ännu bättre.

Det var även kul att se de andra duktiga ekipagen och hur hon jobbade med dem, mycket lugnt och pedagogiskt.

Sammanfattningen från en lång och intressant eftermiddag. Vi måste träna på:

Jackosar, så jag vet exakt vad jag ska göra av alla mina kroppsdelar
Tighta svängar, från grunden så Kiro fattar att det går att svänga snävt över ett hinder
Kontaktfält, belöna i position!
Peka fötterna i den riktning jag ska och armarna åt något annat håll. Mycket svårt för någon som aldrig kunnat koordinera överkropp och underkropp samtidigt!
Inte ha så bråttom, jag lyckades få till missar på kontaktfält och vägringar på hinder genom att ha lite för bråttom.

På väg till Söderköping tog jag en liten omväg via Västervik för lite shopping på Jami hundsport. Jag provade vilken storlek jag ska ha på träningsväst så nu ska jag bara bestämma vilken färg/färger jag vill ha. Dagens inhandling blev en liten kampleksak med expander i, lite snällare mot muskler och nacke tänker jag och en klövjeväska som jag hoppas ska bli en viktig del i fysträningen framöver. Jag tror att det kan bli jättebra för Kiro med klövjeväska då den kommer tvinga honom att röra sig lite mer sansat och kontrollerat så han förhoppningsvis bygger ”bra” muskler. Inga konstigheter med en tom klövjeväska tyckte Kiro: