Duktig hund men inte lika duktig förare

Idag var det dags för andra tillfället på agilitykursen.

Jag var inte särskilt peppad innan inte Kiro heller. Han verkade jättetrött, låg till och med och sov en stund lös bland halvt främmande hundar när vi byggde och gick banorna. Kors i taket han som brukar härja rätt frisk och vara väldigt störig, aja det var ju skönt för en gångs skull. Började dock fundera på om han var sjuk eller nåt. Men när det var dags att köra du var han helt plötsligt väldigt vaken och taggad. Jag var dock lite försiktig då det hade regnat och jag ville inte att han skulle halka.

Vi körde två banor en kortare där vi fick hjälp av tränaren och en längre och svår bana som vi körde på själva. Vi började på den längre banan  och vi körde bara några av hindren i början och försökte få till det där. Ett treadle ställde till det ganska ordentligt för oss, bara att träna mer. Jag måste vara tydligare och INTE vifta med båda armarna samtidigt.

Den kortare banan där vi fick hjälp gick bra förutom att jag inte riktigt har koll på vad jag gör och borde göra med mina armar. Jag fick träna lite på att skicka Kiro bakom ryggen i en tight sväng vilket jag aldrig har gjort förut, det måste vi träna mer på.

En annan sak vi borde träna på är att runda och ta ett hinder från vänster och inte bara från höger som vi tränat hittills. Sen måste vi repetera kommandot fram, det verkar han lite halvt ha glömt nu sen vi börjar träna mer svängar.

Att de sköt några raketer ganska nära bort brydde han sig inte om när han fick springa agility, en snabb koll vid första sen fullt fokus igen.

Dags att försöka att få lite kontroll på dessa armar:
Image

 

Ingen mer medicin

…för tillfället i alla fall.

Vi ska fortsätta som vanligt och se om besvären i nacken återkommer eller håller sig borta. Jag hoppas på det senare och har redan anmält till 2 tävlingar i agility och lydnad i början av juni när karensen är över 🙂