Igår var vi och tränade på brukshundsklubben vilket gick riktigt bra FÖRUTOM fotgåendet som ”alltid” går bra och jag lyckades inte lösa det. Som vanligt så vill jag lösa att problem på en gång men den här gången fick jag ge upp. Kiro var jättetrött och jag jättefrustrerad, ingen bra kombination alls.
Det som gick snett var nog att jag fick för mig att belöna med godis, han tyckte ju att godiset var jättegott och var taggad på det när vi körde fjärren. Det var nog länge sen jag belönade fotgående med godis för Kiro fattade inte riktigt vad vi gjorde och trött Kiro som inte fattar = ledsen hund. Han provade en massa olika moment som jag oftare belönar med godis. Jag var alldeles för envis, det skulle gå = frustration = ännu ledsnare hund. Framförallt språngmarschen strulade. När jag började springa stannade Kiro. Tillslut gick inte ens vanligt fotgående med leksak som belöning. Fritt följ var ju självklart det vi gjorde sist = trött hund. Allt vi gjorde innan gick bra, framförallt med tungapporten där han verkligen kämpade och i fjärren där han gjorde många fina skiften.
Idag på promenaden bjöd han på frivilligt fotgående även under språngmarsch för att få leka med min vante så det verkar inte vara ett bestående problem tack och lov. Men nu ska vi jobba på ett kunna belöna även med godis även om det är ett moment där lek helt klart är bäst. Jag måste jobba med MIN attityd, varför ska min hund vara glad och laddad om jag är frustrerad?
Eftersom vi inte ska tävla lydnad på ett tag så ska jag busa till det och lära han en del ”onödiga” trick där han också får jobba riktigt nära mig och bjuda på beteenden vilket brukar öka självkänslan mycket. Samtidigt så ska jag försöka få en mer avslappnad attityd.
Apportering kan man träna med nästan vilket föremål som helst:
Julgranskula
Leksaksbil

