Inte allt för sällan får man höra från andra hur ens hund ska bete sig och i värsta fall försöker de själva tillämpa sina idéer på min hund. För några dagar sedan förstod jag att några vi träffade tyckte att min hund är otroligt ouppfostrad för att han hoppar på folk och för att han tigger. Så ouppfostrad att de kände att de behövde korrigera honom. Ingen större skada skedd men ändock ganska irriterade.

Jag har även fått frågan om hur jag visar för min hund att jag bestämmer. Jag visar det extremt sällan medvetet men han visar det för mig många gånger varje dag genom att göra som jag säger och visa tydliga underkastelsesignaler (en av dessa är att hoppar upp och försöker slicka mig i ansiktet!!!).

Det tillsammans med dagens träningspass gjorde att jag kände för att skriva ner det jag tänkt på i ett år nu. Här är det:

Kiro är en förarvek hund, han vill inte bestämma, han vill bara att jag (eller någon annan förare) ska vara nöjda. Blir vi missnöjda och visar det eller bara om han tror att vi är missnöjda blir han ledsen och visar på många olika sätt att han vill att vi ska vara glada jag brukar säga att han blir ”låg”.  I varje fall kan detta innebära vissa svårigheter i lydnadsträningen, det går inte att träna effektivt med en hund som är ”låg”. När jag tränar med Kiro vill jag att han ska vara frimodig, energisk och framförallt glad och trygg, vilket han nästan alltid är. Är han lite fräck och snor godis eller en leksak gör inte det så mycket, utan är snarare bra (för vissa typer av hundar kan det vara ett stort problem). Är han låg så svassar han bara runt mig och fjäskar eller blir helt passiv och drar sig undan samt vägrar godis och leksak = helt omöjligt att träna. Nu händer inte det ofta men har hänt någon enstaka gång och under en lite längre period förra vintern. Ibland händer det att jag blir frustrerad han uppfattar mig som arg (vilket han delvis har rätt i även om det inte är på honom), andra gånger han det vara att han inte förstår vad jag menar (då vägrar han ta belöningen) och andra gånger rena missförstånd. Förra vintern var ett sådant. Jag tränade fjärrdirigering och ville använda kommandot ”ner” för skiftet stå-ligg. Vi tränade och det gick bra och jag la på kommandot. Det tog bara några kortare träningspass så blev Kiro låg så fort jag tog fram klickern, innan hade han älskat den här typen av träning. Det tog dock flera veckor innan jag fattade varför, av förklarliga skäl blev det inte så mycket träning under dessa veckor. Tillslut fattade jag, varje gång jag hade sagt ”ner” hörde Kiro ”nej”. Varför sa matte nej när han gjorde som han lärt sig och sen klickade och bjöd på en godis???? Förvirrad och ledsen hund. Kan säga att jag lärt mig att misstaget och att skiftet numera får heta ”down”. Han tycker återigen att den här typen av träning är kul!

Idag hade vi ett sådant träningspass där jag blev frustrerad, Kiro var ganska trött redan innan passet men det gick riktigt bra tills slutet då jag blev frustrerad och han märkte skillnaden på en gång och ville inte leka med mig och gjorde allt ännu långsammare (snacka om ineffektivt då det var bristen på fart jag blev frustrerad på). Godis gick dock bra att ta ändå!

Jag tror inte att det går särskilt bra för någon att träna och tävla i lydnad med en ”undergiven” hund (submissive på engelska ett ord som en mycket populär person på tv gärna använder). En hund som hela tiden jobbar på att visa sin undergivenhet gentemot föraren  kommer att bli passiv eller göra saker långsammare. Jag vill ha en hund som jobbar för att det är kul och lönar sig, det kommer förhoppningsvis att leda till snabba och korrekta moment.

I vilket fall så vet jag fortfarande inte hur jag ska få vissa att förstå att min hund hoppar på folk för att han helt enkelt inte har lärt sig något bättre sätt att hälsa på folk och för att han vill visa för dem han träffar att de ska tycka om honom. Vilket jag förstår att de inte gör om han smutsar ner deras kläder och slickar i deras öron men det är få som är tvungna att hälsa om de inte vill. Dominant är han iaf absolut inte.

Tigger gör han för att vi har lärt honom, det är väldigt tacksamt att ha en hund som visar vad han vill ha när vi tränar.

I övrigt har han faktiskt inga ”störande” olater så vardagslydnaden är inget stort problem med min ”ouppfostrade” hund.